Sverige nära Nato sedan länge

Nato (North Atlantic Treaty Organization) bildades 1949 som en spjutspets i USA:s strategi att efter andra världskriget dra med så många europeiska länder som möjligt i en militär allians riktad mot Sovjetunionen och de unga socialistiska stater som efter kriget växte fram i östra Europa.

Sverige gick inte med i Nato, trots idog propaganda från högerhåll, då den lyckosamma neutralitetspolitik som hållit oss utanför två förödande världskrig hade stark folklig förankring. Men alliansfriheten till trots så upprätthöll det socialdemokratiskt styrda Sverige mer eller mindre öppet nära relationer till Nato exempelvis tilläts svenska kapitalister exportera vapen till Natoländer men inte till Sovjet eller övriga länder i Warszawapakten.

Efter det kalla krigets slut fanns förhoppningar om att militärblocken skulle upplösas, viket också skedde med Warszawapakten. Men trots realsocialismens sammanbrott började Nato expandera och har i dag vuxit till 28 medlemmar.

Med tiden har Nato förvandlats från en kollektiv ”försvarsorganisation” till en militärallians med angreppskrig som medel för politiska syften globalt, i till exempel Jugoslaven, Libyen och Afghanistan, och i strid mot folkrätten enligt FN:s stadgar.

Sedan 1994 har Sverige ett nära samarbete med Nato genom partnerskap för fred (PFF). Av de 22 partnerländerna är Sverige ett av de mest aktiva. Grunden för PFF är att varje land självt bestämmer inom vilka områden och på vilka sätt man vill samarbeta med Nato.

Sverige har valt att lägga ribban högt för att delta i nästan allt vad Nato ber om i militärövningar och krig. Många menar att steget till ett fullt medlemskap därför har krympt till noll och intet.

Men det är skillnad på att vara med i Nato och att vara med i PFF. Medlemskap i Nato begränsar landets handlingsfrihet och politiska svängrum. Inom PFF finns det en nationell handlingsfrihet, även om svenska politiker vill få Sverige att framstå som fullvärdig medlem i Nato.

Medlemskap i krigsalliansen Nato innebär att varje land förbinder sig att försvara varandra i händelse av krig och inre konflikter. Det kravet ställs inte för medlemskap i PFF. Nato är också en politisk allians ledd av USA-imperialismen.

I dag övar och krigar Sverige med Nato under krigsalliansens ledning. Även organisatoriskt och på andra sätt har Sverige flätats samman med Nato, något som var helt otänkbart under kalla krigets neutralitetspolitik med alliansfriheten som officiell ledstjärna under fredstid.

Det är medlemskapet i PFF som har öppnat för den utvecklingen. Sverige har valt att minimera handlingsutrymmet inom ramen för nationell frihet i PFF för att tillgodose kraven från Nato. Vi avslutar med att citera Natos artikel 5 som stadgar vad ett medlemskap betyder:

”Parterna är överens om att en väpnad attack mot en eller fler av dem i Europa eller Nordamerika skall anses vara en attack mot dem alla och följaktligen är de överens om att, i det fall en sådan väpnad attack inträffar, skall var och en, i tillämpningen av rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar som det tillerkänns i FN:s artikel 51, bistå parten eller parterna som attackerats på det viset, enskilt och i samförstånd med de andra parterna, genast vidta sådan handling som bedöms vara nödvändig, inbegripet användning av väpnade trupper, för att återinrätta och upprätthålla säkerheten i det nordatlantiska området.”