Bryt budgetslaveriet – låt behoven styra!

Förra veckan svämmande missnöjet över bland personal och föräldrar till barn på Karl Johansskolan i Majorna, Göteborg. Vi var ett sextiotal oroliga och förbannade föräldrar som på torsdagskvällen samlades till möte. Många ville säga sin mening.

Missnöjet handlade i grunden om en sak: Är budgetslaveriet viktigare än alla barns rätt till utbildning och trygghet i skolan?

Karl Johansskolan har haft stora problem. Föräldrar vars barn gått på skolan i flera år vittnar om otrygghet, kränkningar och allvarliga våldsincidenter. Vad får en sexåring för skolstart när det titt som tätt utbryter slagsmål i klassrummet? Vad ger det för studiero?

Liknande vittnesmål hörs från personalen, och allvaret bekräftas genom Skolinspektionens skarpa kritik.

Vårterminen 2013 tillträdde en ny rektor, Annika Kummel, med uppgift att bryta den negativa trenden. Personal och föräldrar berättar att det skett en dramatisk förbättring. Organisationen fungerar, synpunkter tas på allvar och skolmiljön är bättre.

Problemet, enligt stadsdelsnämnden Majorna-Linné, är att det kostat för mycket. Karl Johansskolan kommer att överskrida sin budget med 5,7 miljoner kronor. Vilket främst beror på att rektorn ansett det vara nödvändigt att anställa fler elevassistenter.

Ska man kunna bryta med våld och otrygghet och skapa en bra studiemiljö behövs fler vuxna i klassrummen och ute på rasterna.

När underskottet upptäcktes fick skolpersonalen beskedet att nämnden inte har förtroende för Annika Kummel. På Göteborgs stads webbsida ersattes hennes namn med en tillförordnad rektors.

Reaktionerna kom snabbt. Besvikelse och uppgivenhet blandades med ilska.

Lärarna vill ha kvar Annika Kummel och fullfölja det förändringsarbete som påbörjats. Föräldrarna vill ha henne kvar och se fortsatta satsningar för att göra skolan bättre.

Med kort varsel kallade en grupp pådrivande föräldrar till möte, startade Facebookgruppen ”Vi vill ha Annika kvar” och prydde skolan med affischer med samma budskap.

På protestmötet uttrycktes många tankar om budgeten, vart pengarna tar vägen och varför skolpengen inte är öronmärkt utan kan stoppas i vilka hål som helst.
Men vi var flera föräldrar som pekade på huvudfrågan:

Om mer personal är nödvändig för att skolan ska fungera, då är det politikernas uppgift att fixa fram pengarna – och det oavsett vilken budget den rödgröna majoriteten i Göteborgs kommun har satt. Och utan hot om att plocka pengar från andra pressade skolor och verksamheter.

Det ska sägas att de ”extra” miljonerna inte gett något överflöd. Karl Johansskolan är en i mängden av nedskärningsdrabbade skolor. Frukt till barnen har dragits in. Morgonfritids serverar ingen frukost. Ettorna har ännu inte fått sina första matteböcker. Fritids ber om avlagda leksaker.

Det finns en fråga som alla de som hävdar att det saknas pengar inte vill tala om. Det är att det finns pengar.

Det är inte bara så att vi lever i ett av världens rikaste länder med möjlighet att ge alla barn en bra utbildning. Göteborgs kommun går år efter år plus. 2013 beräknas överskottet bli 900 miljoner kronor!

Det positiva i det som hänt är att så många föräldrar och skolanställda reagerat och på olika sätt sagt ifrån.

Proteststormen har påverkat beslutsfattarna. Det är inte så att de bestämt sig för att bryta sig loss ur budgetslaveriets bojor och sätta behoven främst. Men bemötandet av föräldrar och lärare blev snabbt försiktigare. Ansvariga tjänstemän sade plötsligt att det aldrig har varit tal om att rektorn ska bort och att delar av underskottet kan bero på ett räknefel.

I måndags kom beskedet: Annika Kummel blir kvar som rektor. En stärkande delseger i kampen för en bra skola.

Patrik Paulov

förälder