”Socialismen kan rädda planeten" – Chávez tal på klimatmötet

Köpenhamn, Onsdag 16 december, 2009
Hugo Chávez, Bolivarianska republiken Venezuelas president:
 
Herr president, kvinnor och herrar, excellenser, vänner, jag lovar att jag inte ska tala längre än de som talat denna eftermiddag.  Tillåt mig en inledande kommentar, som jag skulle ha gjort som en del av förra punkten, som uttrycktes av Brasiliens, Kinas, Indiens och Bolivias delegationer. Vi anhöll om att tala på punkten men det var inte möjligt. 

Bolivias representant sade, min hälsning givetvis till kamrat president Evo Morales, som är där, republiken Bolivias president.
(Applåder)
 
Hon sade bland annat följande, jag noterade det här, hon sade att texten som presenterades inte är demokratisk, den är inte inkluderande.

Jag hade nyss anlänt och vi satt ner när vi hörde mötespresidenten, för den förra sessionen, ministern som sade att ett dokument kommer att presenteras, men ingen vet säkert. Jag frågade efter dokumentet, men vi har fortfarande inte sett det, jag anar att ingen vet något om detta topphemliga dokument.

Det är uppenbart, som den bolivianska kamraten sade, detta är inte demokratiskt, det är inte inkluderande. Nu, mina damer och herrar, är inte detta precis realiteten i världen? Lever vi i en demokratisk värld? Är det globala systemet inkluderande? Kan vi hoppas på någonting demokratiskt, inkluderande av det nuvarande globala systemet?

Vad vi upplever på denna planet är en imperialistisk diktatur, och härifrån fördömer vi den. Ned med den imperialistiska diktaturen! Och länge leve folket och demokratin och jämlikheten på denna planet!
(Applåder)
 
Och vad vi ser här är en återspegling av detta: uteslutande.

Det finns en grupp länder som anser sig överlägsna oss i den södra världsdelen, oss i tredje världen, oss i de underutvecklade länderna. Eller som en stor vän Eduardo Galeano säger, vi, de krossade länderna, som ett tåg kört över under historiens gång.

I ljuset av detta, så är det ingen överraskning att det inte finns någon demokrati i världen, och att vi här återigen står inför beviset på en global imperialistisk diktatur. När två ungdomar kom upp här, var lyckligtvis en del ordningsvakter lugna, en del knuffades och de samarbetade eller hur?  Det finns mycket folk utanför, som ni vet.

Givetvis, de får inte plats i detta rum, de är för många. Jag har läst nyheterna att det har varit en del arresteringar, en del intensiva protester, där på Köpenhamns gator, och jag sänder en hyllning till alla människor där ute, mestadels unga människor.
(Applåder)
 
Givetvis är det så att unga människor är oroade, jag tror helt riktigt att de är mer oroade än vad vi är för världens framtid.  Vi har – i alla fall de flesta av oss här – solen i ryggen, medan ungdomen har solen i ansiktet och de är bekymrade.

Man skulle kunna säga, herr president, att ett spöke jagar Köpenhamn, för att göra en parafras på Karl Marx, den store Karl Marx, att ett spöke drar fram på Köpenhamns gator, och jag tror att detta spöke går sakta genom denna sal, det går runtomkring oss , genom hallen, underifrån, det stiger, detta spöke är ett hemskt spöke så hemskt att ingen vågar nämna det: Kapitalismen är spöket, knappt någon vågar nämna det.
(Applåder)
 
Det är kapitalismen! ropar folket, där ute, lyssna på dem.

Jag har läst en del av slagorden målade på gatorna, och jag tror att dessa slogans från dessa unga människor, en del hörde jag redan som ung, och av den unga kvinnan där, de var två som jag såg. Ni kan höra det bland andra, två kraftfulla slogans. Ett: Ändra inte klimatet, ändra systemet.
(Applåder)
 
Låt oss ta med oss detta. Låt oss inte ändra på klimatet, låt oss ändra systemet!  Och som en konsekvens av detta kommer vi rädda vår planet. Kapitalismen är en destruktiv utvecklingsmodell som gör slut på livet; den hotar att göra ett definitivt slut på den mänskliga arten.

Och en annan paroll som kräver uppmärksamhet. Den hänger samman med bankkrisen som svept över världen och fortfarande drabbar den, och hur de rika nordliga länderna gav hjälp till bankirerna och storbankerna. USA ensamt gav, jag kommer inte ihåg siffran, men det är astronomiska belopp för att rädda bankerna.
På gatorna säger dom följande: Ifall klimatet hade varit en bank så hade det alla redan räddats.
(Applåder)
 
Och jag tror det är sant. Ifall klimatet var en av de största kapitalistiska bankerna, så skulle den rika världens regeringar ha räddat den.

Jag tror att Obama ännu inte anlänt. Han tog emot Nobels fredspris nästan samma dag som han skickade 30.000 soldater för att döda än fler oskyldiga i Afghanistan, och nu kommer han att stå här med Nobels fredspris, USA:s president.

Men USA har maskineriet att tillverka pengar, att göra dollar och har räddat, ja, de tror att de har räddat bankerna och det kapitalistiska systemet.

Nå, detta är en utvikning som jag ville ha gjort tidigare. Vi räckte upp handen för att följa Brasilien, Indien, Bolivia, Kina i deras intressanta ställningstagande som Venezuela och länderna i Bolivarianska alliansen bestämt delar. Men hallå, dom lät oss inte tala, så var snäll och räkna inte dessa minuter, herr president.
(Applåder)
 
Se här, här borta träffade jag, jag fick den äran av att träffa den franske författaren Hervé Kempf.  Hans bok rekommenderas, jag rekommenderar den, den finns på spanska – där är Hervé – den finns också på franska, och säkert på engelska, Hur de rika förstör planeten.

Hervé Kempf: Hur de rika förstör planeten. Detta är vad Kristus sade: det är lättare för en kamel att passera ett nålsöga än för en rik man att komma till himmelen. Detta är vad vår herre Kristus sade.
 (Applåder)
 
De rika förstör vår planet. Tror de att de kan resa till en annan när de förstört denna? Har de några planer att åka till en annan planet?  Vad vi vet hittills finns ingen annan på denna galax.

Jag har nyss fått denna bok, Ignacio Ramonet gav mig den, och han finns även här någonstans i salen. I avslutandet av en del av prologen eller i förordet så är detta citat mycket viktigt, Kempf säger följande, jag skall läsa det:

”Vi kan inte reducera global materiell konsumtion ifall vi inte gör så att de mäktiga måste gå ner flera nivåer, och ifall vi inte bekämpar ojämlikheten. Det är nödvändigt att till den ekologiska principen, som är så användbar när man börjar bli medveten, ’tänkt globalt och agera lokalt’ så måste vi tillägga principen som situationen påtvingar oss: ’Konsumera mindre och dela bättre’.”

Jag tror det är ett gott råd som denna franske författare Hervé Kempf ger oss.

Så, herr president, klimatförändringar är utan tvekan det mest katastrofala miljöproblemet i detta århundrade. Översvämningar, torka, svåra stormar, orkaner, smältande isar, höjningen av havsnivån, oceanernas förgiftning och värmeböljor, allt det som förvärrar resultatet av den globala krisen som berör oss.

Nuvarande mänskliga aktivitet överskrider gränserna för hållbarheten, det hotar livet på planeten, men i denna aktivitet är vi uppenbart ojämnlika.

Jag vill återigen påpeka: de 500 miljoner rikaste människorna, 500 miljoner, det är sju procent av världens befolkning. Dessa sju procent är ansvariga, dessa 500 miljoner rikaste människorna är ansvariga för 50 procent av alla utsläpp, medan de fattigaste 50 procenten endast står för sju procent av alla utsläpp.

Så för mig låter det lite underligt att sätta USA och Kina på samma nivå. USA har precis, nåja, kommer snart att uppnå 300 miljoner invånare. Kina har nästan fem gånger USA:s befolkning.

Förenta Staterna konsumerar mer än 20 miljoner fat olja om dagen, Kina kommer endast upp i 5-6 miljoner fat om dagen, du kan inte begära samma sak av USA och Kina.

Det finns frågor att diskutera, hoppas på att statsöverhuvudena och regeringarna kan sitta ned och diskutera sanningen, sanningen om dessa frågor.

Så herr president, 60 procent av planetens ekosystem är förstörda, 20 procent av jordskorpan är försämrad, vi har blivit passiva vittnen till skogsskövling, jordförsämring, ökenutbredning, försämrade färskvattenreserver, överexploatering av marina resurser föroreningar och förlusten av biologisk mångfald.

Överutnyttjandet av jordar överskrider 30 procent av kapaciteten att återställa dem.
Planeten förlorar vad teknikerna kallar möjligheten att reglera sig själv; planeten förlorar denna möjlighet. Varje dag produceras mer avfall än vad kan tas hand om.

Vår arts överlevnad bultas in i mänsklighetens medvetande. Trots detta behov att agera snabbt, så har det tagit två år av förhandlingar för ett andra bindande beslut under Kyotoprotokollet, och vi deltar i detta möte utan något reellt och meningsfullt avtal.

Och verkligen, på texten som kommer från skyn, som en del har kallat den, säger Venezuela, och ALBA- länderna, den Bolivarianska Alliansen säger att vi kommer inte acceptera, sedan vi sagt detta, en annan text som inte kommer från arbetsgruppen under Kyotoprotokollet och fördraget. Dessa är de legitima texterna som vi diskuterat så intensivt över åren.
(Applåder)
 
Och i dessa sena timmar, jag tror att ni inte har sovit, samt att ni inte har ätit, ni har inte sovit. Det syns inte logiskt för mig att komma ut med ett dokument från punkt noll, som ni uttrycker det. 

Den vetenskapligt hållbara målsättningen att minska utsläppen av växthusgaser och att uppnå ett avtal om långtgående samarbete, verkar i dag ha uppenbart misslyckats.

Vad är orsaken? Vi tvekar inte.

Orsaken är den oansvariga attityden och avsaknaden av politisk vilja från de mäktigaste nationerna på planeten. Ingen behöver känna sig förolämpad, jag vill återge vad den store José Gervasio Artigas sade: ”Med sanningen, så vare sig förolämpar jag eller hyser fruktan.”  Men det är numera en oansvarig attityd i förhållningssätt, av tillbakadraganden, av uteslutanden, av elitistiska styrprinciper av ett problem som tillhör oss var och en och som vi endast kan lösa tillsammans.

Den politiska konservatismen och själviskheten hos de största konsumenterna i de rikaste länderna uppvisar en stor okänslighet och avsaknad av solidaritet med de fattiga, de hungriga och de mest utsatta gentemot sjukdomar och naturkatastrofer.

Herr president, ett nytt och entydigt avtal är nödvändigt, dess genomförbarhet måste gälla helt ojämlika parter, i enlighet med dess möjligheter att bidra samt deras ekonomiska, finansiella och teknologiska möjligheter och som är grundade på en ovillkorlig respekt för principerna som slagits fast i konventionen.

Utvecklade länder skall sätta bindande, klara och konkreta åtaganden för en substantiell reducering av utsläppen och ålägga sig finansiell och teknologisk assistans till fattiga länder för att möta de destruktiva förändringarna i klimatet. I detta skall speciellt ö-nationer och fattiga länders behov uppmärksammas.     
 
Herr president, klimatförändringarna är inte det enda problem som mänskligheten möter idag. Andra problem och orättvisor härjar oss, gapet mellan rika och fattiga länder har fortsatt att växa, trots alla millenniemål, Monterrey-finansmöten, på alla dessa möten som Senegals president sade här, som avslöjande en viktig sanning, det finns löften och ouppfyllda löften och världen fortsätter sin destruktiva marsch.

De 500 rikaste privatpersonerna i världen har större inkomster än de 416 miljoner fattigaste.   

De 2,8 miljarder människor som lever i fattigdom med mindre än två dollar om dagen, de representerar 40 procent av världens befolkning, och de får endast fem procent av världens inkomster.  Idag dör varje år 9,2 miljoner barn före de nått sitt femte år och 99,9 procent av dessa dödsfall sker i de fattigare länderna. 

Barnadödligheten är 47 per tusen födda, men den är endast fem per tusen i de rika länderna. Medellivslängden på planeten är 67 år, i de rika länderna är den 79 år, medan den i en del fattiga länder är endast 40 år.  Tilläggas skall att det är 1,1 miljarder människor som inte har tillgång till rinnande vatten, 2,6 miljarder utan sanitetsfaciliteter, över 800 miljoner illitterata och 1,02 miljarder hungriga människor, detta är det globala scenariot. 

Nu till orsaken, vad är orsaken?  Låt oss prata om orsaken, låt oss inte släta över ansvaret, låt oss inte släta över djupet på detta problem. Orsaken, är utan tvekan, jag återkommer till ämnet av djupet i detta katastrofala panorama, det är det destruktiva metaboliska kapitalets system och dess gestaltade modell: kapitalismen.  

Här är ett citat som jag vill läsa en bit av, det är från den store befrielseteologen Leonardo Boff, som vi känner som brasilian, vår amerikan. Leonardo Boff säger om detta ämne följande: ”Vad är orsaken? Aha, orsaken är drömmen av att söka lycka genom materiell ackumulering och en evig framstegstro, och användandet av denna vetenskap och teknologi som de kan exploatera alla världens resurser utan gränser.”

Och han citerar här Charles Darwin och dennes ”naturens urval”, överlevandet av de starkaste, men vi vet att de starkaste överlever på kropparna av de svagaste.

Jean Jacques Rousseau, som vi alltid kommer ihåg, sade att friheten är förtryckt mellan den starke och svage. Det är därför Imperiet pratar om frihet; det är friheten att förtrycka, att invadera, att döda, att anfalla, och att exploatera. Detta är deras frihet, och Rousseau tillägger detta hållbara uttryck: ”Endast lagen befriar.”    
Det finns länder här som hoppas att det inte blir något dokument härifrån just därför att de inte vill ha någon lag, de vill inte ha något regelverk, därför att avsaknaden av dessa normer tillåter dem att spela på deras exploaterande frihet, deras förintande frihet.

Vi måste göra ett försök och pressa på här och ute på gatorna, så att ett bindande beslut antas här, ett dokument som tvingar de mäktigaste länderna på jorden.
(Applåder)
 
Nå, herr president, Leonardo Boff frågar. Har ni träffat Boff? Jag vet inte huruvida Leonardo kommer, jag träffade honom i Paraguay, vi läser honom alltid.
Kan en ändlig jord stödja ett oändligt projekt?  Kapitalismens tes, oändlig tillväxt, är ett destruktivt mönster, låt oss medge detta.

Sedan frågar Boff oss, vad kan vi vänta oss från Köpenhamn?

Åtminstone detta enkla erkännande: Vi kan inte fortsätta som nu. Och ett enkelt förslag: Låt oss ändra kurs. Låt oss göra det, men utan cynism, utan lögner, utan dubbelspel, inga dokument från skyn, med sanningen i det blå. 

Hur länge, frågar vi oss från Venezuela, herr president, damer och herrar, hur länge skall vi tillåta oss sådana orättvisor och ojämlikheter? Hur länge skall vi tolerera den nuvarande internationella ekonomiska ordningen och dominerande marknadsmekanismer?  

För hur länge skall vi tillåta stora epidemier som HIV/Aids att härja hela befolkningar? 

För hur länge skall vi fortsätta tillåta att de hungriga inte får mat eller inte ges möjlighet att föda sina egna barn? 

Hur länge skall vi tillåta att miljoner barn dör av lättbotade sjukdomar?

För hur länge skall vi tillåta väpnade konflikter att massakrera miljoner oskyldiga människor bara för att de mäktiga skall komma i åtnjutande av andra folks resurser?

Stoppa aggressionerna och krigen! Vi världens folk frågar imperierna, de som försöker fortsatt dominera världen och exploatera oss. Inga mer imperiebaser eller militärkupper! Låt oss bygga en mer rättvis och skälig ekonomisk och social ordning, låt oss utrota fattigdomen, låt oss omedelbart stoppa de höga utsläppsnivåerna, låt oss stoppa miljöförstöringen och undvika den katastrofala klimatförändringen, låt oss integrera oss själva i ett ädelt mål för alla och bli mer fria och enade.

Herr president, för nästan två århundraden sedan, en universell venezuelan, en nationernas befriare och en banbrytare i medvetenhet, lämnade till eftervärlden en heltäckande levnadsregel: ”Om naturen motsätter sig oss, låt oss kämpa mot den och låt den lyda oss.” Det var Simón Bolivar, befriaren.

Från bolivarianska Venezuela, där en dag som denna för tio år sedan, tio år exakt, upplevde vi den största klimattragedin i vår historia (Vargastragedin kallas den), från detta Venezuela vars revolution  försöker vinna rättvisa åt alla människor, vi säger att det är endast möjligt genom socialismens väg!  

Socialism, det andra spöket som Karl Marx talade om, som går här också, är eller snarare ett motspöke.   

Socialism, detta är riktningen, detta är vägen för att rädda planeten, om det har jag inte minsta tvekan. Kapitalismen är vägen till helvetet, till jordens undergång.

Vi säger detta från Venezuela, därför att socialismen möter hot från USA-imperiet.
Från länderna som utgör ALBA, Bolivarianska alliansen, säger vi, och jag vill verkligen, med respekt, men från mitt hjärta, jag säger det i namnet av många på vår planet, vi säger det till regeringar och folken på Jorden, för att parafrasera Simón Bolivar, befriaren:

Ifall kapitalismens destruktiva natur motsätter sig oss, låt oss kämpa mot den och tvinga den lyda oss, låt oss inte passivt vänta på mänsklighetens död. Historien kallar på oss att förenas och kämpa. Ifall kapitalismen motsätter sig, är vi tvingade att ta upp kampen mot kapitalismen och öppna vägen för mänsklighetens räddning.

Det är upp till oss, att resa Kristus, Muhammeds, jämlikhetens, kärlekens, rättvisans, mänsklighetens fana för den sanna och djupaste humanismen. Ifall vi inte gör detta, så kommer den mest underbara skapelsen i universum, människan att försvinna.
Den här planeten är miljarder år gammal, och denna planet existerade i miljarder år utan oss, den mänskliga rasen, den behöver inte oss för att existera. Nu, utan jorden kommer vi inte att existera, och vi förstör Pachamama, (en natur- och fruktbarhetsgudinna hos Inkafolket/ övers anm) som Evo säger, som våra indianska bröder från Sydamerika säger.  

Slutligen, herr president, för att avsluta, låt oss lyssna på Fidel Castro när han sade:
”En art är utrotningshotad: Mänskligheten”

Låt oss lyssna på Rosa Luxemburg när hon sade: ”Socialism eller barbari.”  

Låt oss lyssna på Kristus frälsaren när han sade: ”Välsignade är de fattiga för himmelriket är deras.”

Herr president, damer och herrar, vi har möjligheten att inte låta Jorden bli mänsklighetens grav. Låt oss göra denna jord ett himmelrike, ett livets himmelrike, av fred, fred och broderskap för hela mänskligheten, för mänskligheten.  
Herr president, damer och herrar, tack så mycket och ha en god middag.
(Applåder)  

Översatt från engelska av Erik Anderson
Proletärens nätupplaga, 7 januari 2010