Hädelse eller skymf?
• ”Värna rätten att häda”, skriver Dagens Nyheters ledarsida apropå danska Jyllands-Postens publicering av ett antal grova satirteckning av profeten Muhammed.
Som kommunist och demokrat är man böjd att hålla med. Att värna
religionsfriheten innebär att också värna rätten att inte vara
religiös. Och därmed rätten att ifrågasätta religionen. Rätten att
häda, rätten att kränka guds majestät.
Så långt, allt väl.
Frågan är bara om Jyllands-Postens bilder har så mycket med hädelse att
göra. Det är inte guds majestät som de sk satirteckningarna attackerar.
Istället är det uppenbara syftet att skymfa den muslimska minoriteten i
Danmark genom att avbilda den profet som enligt muslimsk tro inte får
avbildas och att därtill framställa honom som en presumtiv
självmordsbombare och våldsman.
Detta är bara skenbar hädelse, ty det är inte gud som ifrågasätts eller
ens hans profet, som mest används som ett medel för att smäda muslimer
i gemen. I bilderna av Muhammed med kroksablar och bomber skall den
främlingsfientlige dansken se sin muslimske granne. I Sverige torde
sådant sortera under beteckningen hets mot folkgrupp.
*
Yttrandefriheten är oundgängligt viktig och under den ingår friheten
att häda. Vi vill inte återinföra den hädelseparagraf som fanns i
svensk strafflag ända fram till 1940 och som slutgiltigt avskaffades
först 1970. Men när yttrandefriheten används för att skymfa
en utsatt nationell minoritet och för att spä på den bigotta,
småborgerliga främlingsfientlighet som är så typisk i Danmark, så
används den i ett reaktionärt syfte. Verklig satir användas för att
attackera makten och för att blottlägga den egna nationens fördomar,
inte för att spä på dessa fördomar.
Nu har Jyllands-Posten krupit till korset och bett om ursäkt. Men inte
för att muslimer i Danmark och andra länder känt sig kränkta, utan för
att en internationell köpbojkott slagit hårt mot dansk företagsamhet.
Det är utomordentligt typiskt för den borgerliga rättrådigheten.
Yttrandefrihetens stolta principer gör lydigt halt vid profiten.
Yttrandefriheten är oundgängligt viktig och under den ingår friheten
att häda. Vi vill inte återinföra den hädelseparagraf som fanns i
svensk strafflag ända fram till 1940 och som slutgiltigt avskaffades
först 1970. Men när yttrandefriheten används för att skymfa
en utsatt nationell minoritet och för att spä på den bigotta,
småborgerliga främlingsfientlighet som är så typisk i Danmark, så
används den i ett reaktionärt syfte. Verklig satir användas för att
attackera makten och för att blottlägga den egna nationens fördomar,
inte för att spä på dessa fördomar.
Nu har Jyllands-Posten krupit till korset och bett om ursäkt. Men inte
för att muslimer i Danmark och andra länder känt sig kränkta, utan för
att en internationell köpbojkott slagit hårt mot dansk företagsamhet.
Det är utomordentligt typiskt för den borgerliga rättrådigheten.
Yttrandefrihetens stolta principer gör lydigt halt vid profiten.
*
Också vi värnar rätten att häda; vilket idag betyder rätten att kränka
den gud som George W Bush åberopar i sitt blodiga korståg mot alla som
ifrågasätter USA:s allmakt. Men det skulle aldrig falla oss in att
kränka människor som i social utsatthet söker trygghet i religion.
Hädelse handlar om att kränka makten, inte om att göra sig till verktyg för den.
Proletären 5, 2006
Också vi värnar rätten att häda; vilket idag betyder rätten att kränka
den gud som George W Bush åberopar i sitt blodiga korståg mot alla som
ifrågasätter USA:s allmakt. Men det skulle aldrig falla oss in att
kränka människor som i social utsatthet söker trygghet i religion.
Hädelse handlar om att kränka makten, inte om att göra sig till verktyg för den.
Proletären 5, 2006