Hoppa till huvudinnehåll
Av

Kommunal överger socialistiskt mål

– Att avskaffa det socialistiska målet för vår fackförening är att fullständigt anpassa sig till dagens nyliberala högersamhälle. Utan den målsättningen för vår dagliga kamp är vi för alltid dömda till underläge, förklarar Ingela Eriksson Thelin, tvättbiträde från Alingsås och medlem i Kommunal och i Kommunistiska Partiet.




På måndag, den 28 maj, öppnar Sveriges största fackförbund Kommunals
kongress, den 26 ordinarie kongressen. Det har inte varit mycket väsen
inför den, detta trots att det på bordet ligger ett förslag om att
stryka det socialistiska målet ur stadgarna. Stadgekommittén, med
största sannolikhet uppbackad av förbundsledningen, vill i sitt förslag
till nya stadgar stryka det socialistiska målet. Detta görs utan någon
debatt i förbundet.



– Vem vet om det diskuterats uppe i toppen men här nere på
basplanet har det varit helt tyst. Vad är det för fackförening som så
fullständigt struntar i den interna demokratin och som inte visar något
intresse i att förankra förbundets målsättning och politik bland oss
medlemmar, frågar sig Ingela Eriksson Thelin.



Socialistisk grundval

I den nuvarande stadgan står det att Kommunal ska ”verka för en
samhällsutveckling på demokratisk socialistisk grundval, innebärande
social rättvisa, generell välfärdspolitik, full sysselsättning,
jämställdhet mellan kvinnor och män samt internationell facklig
solidaritet”.



I kommitténs förslag på ny stadga är ”en samhällsutveckling på
demokratisk socialistisk grundval” utbytt mot ”en demokratisk
samhällsutveckling”.



– Svenskt Näringsliv och högern gnuggar nog händerna nu när
fackföreningsrörelsen självmant ger upp sin målsättning och accepterar
kapitalismen som det enda alternativet, säger Ingela. Detta är det
absurda! Ju mer kapitalismen har visat sitt rätta ansikte, desto fler
fackföreningar har avskaffat det socialistiska målet.



– Istället för att stryka socialismen borde en verkligt kämpande
fackförening kraftfullt resa det socialistiska alternativet, påpekar
Ingela. Aldrig förr har behovet av ett alternativ varit så starkt. De
senaste femton åren har den nyliberala kapitalismen fått härja utan att
möta motstånd, utan att utmanas av ett socialistiskt alternativ. Ingen
arbetargrupp i Sverige har tydligare fått känna på detta än vi
kommunalare.



– Socialismen är inte någon vacker fras som ska plockas fram ur
stadgarnas paragrafer vid högtidligheter. Socialismen är högst konkret.
Det handlar om att pengarna och värdena i vårt land ska gå till att ge
alla människor ett bra liv och inte berika ett fåtal. Det handlar om
att sätta människan i centrum istället för vinsten.



– Socialdemokratin har svikit allt de en gång stod för och de är
idag ett maktparti som fullständigt anpassat sig till den nyliberala
EU-politiken. För en fackföreningsrörelse som knutit upp sig till ett
sådant parti är det fullt logiskt att lägga sig platt.



Följer LO-familjen

Kommunal följer i fotspåren av resten av LO-familjen. I takt med att
nyliberalismen vunnit mark och högern flyttat fram sina positioner har
de socialdemokratiska fackföreningstopparna backat och lagt sig platt.



Så sent som på det tidiga 1990-talet tog man i Metalls fackliga
grundkurs upp Marx, den materialistiska världsuppfattningen, det
socialistiska målet etc. I Metalls stadgar vid denna tid slog man fast
att man ska ”stödja kravet på produktionens socialisering.”



IF Metall har idag strukit målet om det socialistiska samhället i både
sina stadgar och program. Handels har likaså strukit det socialistiska
målet ur sina stadgar. 2003 antog SEKO nya stadgar på sitt
förbundsmöte, i dessa var det socialistiska målet struket. Nu vill
alltså stadgekommittén att Kommunal följer efter!



Demokratisk skandal


– Om kongressen går på stadgekommitténs förslag är det en
demokratisk skandal, säger Ingela Eriksson Thelin. De brukar säga att
facket är vi medlemmar och så borde det vara. Men då får de väl lyssna
till vad vi har att säga. Ett sådant kongressbeslut är inte på något
sätt förankrat hos oss ute i verkligheten.



ROBERT MATHIASSON

Proletären 21, 2007