Privat barnsjukvård ger förtur åt rika

Nästa år planeras starten av privata vinstdrivna Barnsjukhuset Martina i Stockholm. Köerna till offentliga barnkliniker har blivit så långa och inkomstklyftorna i samhället så stora att ekonomiska kalkyler pekar på lönsamhet för privat- och försäkringsfinansierad barnsjukvård.

Hela affärsidén för det privata sjukhuset bygger på att skapa en gräddfil till barnläkare för familjer med goda inkomster. Helt i strid med det grundläggande rättvisebegreppet, att medicinska prioriteringar, inte tjockleken på patientens plånbok, ska avgöra vem som går före i kön.

– Det är klart att alla inte kommer att ha råd att betala. Men vi är ett komplement och kommer att avlasta den offentliga vården, säger Staffan Meurling, överläkare i barnkirurgi på Akademiska sjukhuset i Uppsala och en av initiativtagarna till Barnsjukhuset Martina till Dagens Medicin.
Han får svar på tal av kollegan Henry Ascher, barnläkare och kommunist från Göteborg:

– Jag ser denna typ av sjukvård som ett brott mot Hälso- och sjukvårdslagens grundläggande vårdetik, att prioriteringar enbart får göras utifrån medicinska behov.

Har de råd?
Innan patienten tas emot för behandling ska sjukhuspersonalen på det privata barnjukhuset ställa frågan: Finns det försäkringar som betalar vården eller har patienten råd att betala?

– Detta är ett mycket allvarligt systemskifte. Så vill inte vi att vården organiseras i Sverige, säger Henry Ascher.

Han påpekar att argumentet att privata sjukhus lättar på trycket mot den offentligt finansierade vården inte håller. Erfarenheterna från USA visar att det istället utvecklas till en A- och B-sjukvård.

Professor Olle Söder är överläkare och chef för barnakuten på Danderyds sjukhus och Astrid Lindgrens barnakut på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Det hindrar inte att han också finns bland initiativtagarna till Barnsjukhustet Martina. Det gäller att ligga i spetsen när det vankas extrainkomster från privat sjukvård.

Att läkare tillåts jobba åt offentlig driven vård och samtidigt på kvällar, helger och inte minst under långa kompledigheter håva in stora extrainkomster från andra, ofta privata, arbetsgivare är mycket vanligt. Men fenomenet borde vara förbjudet. Det är som att jobba på Nokias utvecklingsavdelning på dagen och konkurrenten Eriksons på kvällen.

Men landstingsrådet Filippa Reinfeldt (m) ser inga problem. ”Det finns ganska många inom landstingets som gör sådant”, citeras hon i Punkt SE och till Svenska Dagbladet säger hon att ”landstingets verksamhet inte blir sämre av att det dyker upp alternativ. Tvärtom är det en utmaning och sporre”.

Men vet då att just de dubbla rollerna är en förutsättning för att kunna starta Barnsjukhuset Martina. Genom att initiativtagarna har välbetalda offentliga anställningar i botten kan de på ”fritiden” sjösätta systemskiftet utan att ta några ekonomiska risker. Planerna är konkreta och långtgående.

Till att börja med startas en akutmottagning för lättare åkommor, en barnavårdscentral och specialistmottagning. Verksamheten bedrivs i lokaler på det anrika privatsjukhuset Sofiahemmet. Här lånas också vid behov sängar för barn som behöver läggas in. Personal till detta hyrs in vid behov.

Små investeringar
Så minimeras investeringarna och verksamheten kan lätt utvidgas om den blir lönsam. Initiativtagarna räknar med framgång vilket visas av att det redan finns planer på verksamhet i Göteborg och Malmö.

Försäkringsbolaget Skandia arbetar på att designa en försäkring. Premien är inte klar, men Skandias redan existerande ”gräddfilsförsäkringar” till sjukvård för vuxna kostar mellan 1.500 och 20.000 kronor per år.

Skandias ansvariga säger till Dagens Medicin att det finns en efterfrågan, men att den högre summan inte är rimlig för barnförsäkringar.

Besök på Barnsjukhuset Martina ska betalas av försäkringen och en vårdavgift för varje besök. Också oförsäkrade är välkomna, men då måste de betala en ännu högre avgift.

LARS ROTHELIUS
Proletären 44, 2007