"Vi ser hela samhället bakom ratten"

– Vi som varit länge i yrket har en stark yrkesstolthet, berättar Sven Sundquist. En gång i tiden ansågs det som något fint att vara busschaufför.

Vi träffar Sven Sundquist, Christer Holm och Håkan Lundgren på bokhandeln Röda Stjärnan i Malmö några veckor innan första maj, för ett samtal om yrkeslivet som busschaufförer och om Kommunisternas samhällsvision.

Med snart 30 år i yrket har de varit med om en resa från en tid då busstrafiken sågs som en del av samhällsnyttan till dagens nyliberala system, där det kortsiktiga vinst- intresset styr över den viktiga samhällsfunktion som kollektivtrafiken utgör.

Det var på kommunägda Malmö lokal- trafik i det tidiga 1980-talet som Sven Sundquist och Håkan Lundgren för 28 år sedan började sina yrkesliv som busschaufförer. Christer Holm är ”nykomlingen” i gänget, med 22 år i yrket.

Malmö lokaltrafik bolagiserades 1991 och två år senare beslutade den dåvarande borgerliga kommunledningen att kollektivtrafiken skulle läggas ut på entreprenad.

Idag kör Sven Sundquist för franskägda Veolia, ett av två privata bussbolag som trafikerar Malmös gator. Christer Holm kör pendelbussen mellan Malmö och Lund för Nobina, tidigare Swebus. Håkan Lundgren bor i Hörby sedan många år, och kör landsvägstrafik för Buss i väst, ett företag som består av flera mindre bussbolag.

Skånetrafiken är en förvaltning inom Region Skåne som sköter planering, marknadsföring och upphandling. Men själva ägandet av kollektivtrafiken har samhället avsagt sig.

– Region Skåne lägger ut busstrafiken på anbud vart åttonde år, där de som lägger lägst bud vinner, berättar Sven Sundquist. De kör med risiga bussar och försämrar kvalitén, och är det inte lönsamt säger de upp avtalen.

Det är precis vad som hände i Malmö några månader innan vårt besök, när bussbolaget Arriva sade upp kontraktet med Skånetrafiken. Med motiveringen att ”Malmö bidrar inte positivt till vårt resultat”.

I klartext innebär det att företaget inte kunde suga ut tillräckligt mycket vinst.

För busschaufförerna innebär de återkommande upphandlingarna ett stressmoment. Arbetsmiljön påverkas negativt när vinstintresset går före samhällsnyttan.

– Upphandlingarna innebär att vi med jämna mellanrum tvingas att byta arbetsgivare, berättar Håkan Lundgren. Det innebär nya turordningslistor och att vi får börja med provanställning på vårt gamla jobb.

Busschaufförernas berättelser om sin yrkesvardag kretsar kring en motsättning.

Å ena sidan kapitalismens kortsiktiga vinstintresse utan hänsyn till vare sig människor eller miljö. Å andra ett samhälle i behov av just de hänsyn kapitalismen saknar.

En fungerande och kraftigt utbyggd kollektivtrafik är en förutsättning för att minska privatbilismen och dess förödande konsekvenser på miljön, och det skulle ge jobb åt fler och minska den stress busschaufförerna vi träffar vittnar om.

• Ni kandiderar för Kommunistiska Partiet i höstens val. Vilka frågor som rör kollektivtrafiken vill ni som kommunister särskilt lyfta fram?

– Kollektivtrafiken ska ägas av samhället, svarar Christer Holm blixtsnabbt. Och arbetsmiljön måste förbättras, det är ett stressigt jobb.
I såväl stadstrafik som på landsväg måste busschaufförerna trängas med bilar och långtradare. Köerna gör det svårt att hålla tidtabellerna, och upprörda resenärer tar ofta ut sin frustration på förarna.

– Vår arbetssituation är slimmad, men det nonchaleras av politikerna, säger Håkan Lundgren. Vi måste trängas med bil- trafiken och har svårt att hålla tidtabellerna. Hur ska folk då kunna se kollektivtrafiken som ett alternativ?

Christer Holm menar att det skulle vara till fördel både för förare och passagerare om det byggdes särskilda körfält för bussarna.

– Det pratas mycket om att det är viktigt med kollektivtrafik, men politikerna är inte beredda att satsa pengar. Det tär på oss förare.
Sven Sundquist, som kandiderar till både Malmö kommunfullmäktige och Region Skåne, berättar att partiavdelningen i Malmö tillsatt olika arbetsgrupper inför valet. Själv är han med i en grupp som arbetar med miljöfrågor.    

– Det berör så klart busstrafiken, privatiseringar och miljö hör ihop. Som kommunist kämpar jag för ett hållbart samhälle istället för ett som är uppbyggt kring kvartalsrapporter.

Som kommunister inser Sven Sundquist, Christer Holm och Håkan Lundgren vikten av planering och långsiktighet. Av busstrafiken, såväl som av samhället i stort, och de saknar inte idéer och visioner.

Med en öppet borgerlig regering vid makten går dessvärre utvecklingen tvärtemot kommunisternas samhällsvision. I den uppmärksammade Lundinutredningen föreslås att konkurrensen släpps fri på all kollektivtrafik.

– Det är så dumt att det måste vara Maud Olofssons idé, utbrister Sven Sundquist upprört.

– Släpps konkurrensen fri kommer företag med risiga bussar sno åt sig de lönsamma linjerna, köra de så länge det är lönsamt och låta samhället ta kostnaderna för resten, förklarar Håkan Lundgren. Det kommer inte tas några hänsyn vare sig till miljön eller till oss som jobbar.   

Genom yrket som busschaufförer får Sven Sundquist, Christer Holm och Håkan Lundgren inte bara känna av ett allt hårdare kapitalistiskt samhälle. Med jobbet kommer också mycket positivt.

Busschaufförens vardag är fylld av möten med människor av olika slag – arbetare som pendlar till jobbet, studenter som åker till skolan, arbetslösa på väg till arbetsförmedlingen, pensionärer som njuter av ledigheten.

De får en unik inblick i många människors vardag, och de nämner kontakten med passagerna som viktig och inspirerande.

– Vi ser hela samhället bakom bussratten, säger Håkan Lundgren. Vi ser också hur människor förändras, hur de är mer stressade och inbundna.

– Det är skillnad på veckodagar också, på fredagar är folk vänligare och lite mer lättsamma,  berättar Sven Sundquist. Som busschaufför blir jag något av en psykolog. Vi lär känna de som är trevliga och växlar några ord varje morgon.

Sven Sundquist, Christer Holm och Håkan Lundgren kan också berätta om möten med dem som hamnat på samhällets botten.

Med de socialt utslagna, hemlösa och missbrukare, för vilka en stunds åktur med buss kan vara en möjlighet att få lite värme en kall vinterdag. Det är tydligt att de känner ett starkt engagemang för de svaga och utsatta i samhället.

– Det är en tunn linje att gå över för att bli utförsäkrad och utslagen, säger Håkan Lundgren, som en påminnelse om vart borgarnas omänskliga försämring av socialförsäkringen leder.   

Sven Sundquist instämmer. Han jobbar idag halvtid, och var tidigare sjukskriven under ett års tid.

– Jag märkte hur viktigt det är att ha ett socialt nätverk. Jag har politiken, men för de som inte har något vid sidan av jobbet, vad händer med dem?

Mötet med passagerarna har också en negativ baksida. Hot och trakasserier förekommer, särskilt kvällstid när många människor är i rörelse, på väg mellan krogar och fester.

Christer Holm påpekar att han och de två kamraterna, som äldre män födda i Sverige, ändå kommer lindrigt undan.

– Framförallt kvinnor och förare med invandrarbakgrund får ta mycket skit, det får inte vi uppleva på samma sätt.

Busschaufförerna med invandrarbakgrund får ofta utstå rent rasistiska angrepp från passagerare. Sven Sundquist påpekar att det däremot är sällsynt med liknande påhopp arbetskamrater emellan.

– Det motverkar rasism att ha invandrare som jobbarkompisar, många av busschaufförerna med invandrarbakgrund är duktiga arbetare. Det finns inget utrymme för rasister och mobbare.

Frågan för oss tillbaka till diskussionen om valet och till frågan om Sverigedemokraterna, som gått fram i opinionsmätningar och inte minst har ett starkt fäste i Skåne.

• Märker ni av rasistiska och invandrarfientliga stämningar ute i samhället?
– Det kan snackas om att det finns för mycket invandrare, men problemet många inte ser är att samhället inte tar hand om dem som flyr till Sverige, säger Christer Holm.

Sven Sundquist påpekar att Sverigedemokraterna inte erbjuder någon politisk lösning som tar tillvara arbetarklassens intressen.

– Det är många besvikna sossar som röstar på Sverigedemokraterna. Vi måste avslöja Sverigedemokraterna som det arbetarfientliga högerparti de är.

En viktig fråga som kommunisterna kommer att driva i valet är rätten till trygga anställningar.

Inte minst aktuellt för busschaufförerna, som jobbar i en bransch där osäkra anställningsformer mer och mer tar över.

De för arbetarklassen så förhatliga bemanningsföretagen har etablerat sig även inom busstrafiken, men det är framförallt de osäkra timanställningarna som utgör ett gissel för många busschaufförer.

Christer Holm kallar det för ”det nya slaveriet”, och han anser att de osäkra tim- anställningarna borde lagstiftas bort.

– De timanställda tar allt jobb de kan få av rädsla för att inte bli uppringda nästa gång, och de vågar inte heller säga ifrån när de blir orättvist behandlade.

Sven Sundquist berättar att när han och de två kamraterna började i yrket var timanställning ett okänt begrepp.

– Det fanns fast anställda vikarier, de med längst anställning placerades som reserver, berättar han och Christer Holm och Håkan Lundgren nickar instämmande.

För en stund drömmer de sig tillbaka till hur det var då, på 1980-talet. Hur de som nya i yrket kunde se äldre kollegor tillbringa hela arbetsdagar med kortspel och kaffedrickande, i väntan på att rycka in som vikarier vid behov.

– Det kanske var lite väl lyxigt, säger Sven Sundquist eftertänksamt.

• Vilka politiska frågor engagerar er mer än de som rör jobbet som busschaufförer?
– Vår politik är global, hela världen blöder av kapitalismens rovdrift. Det är inte bara för att busstrafiken ska bli bättre som vi blivit kommunister, säger Håkan Lundgren.

Engagemanget för socialismen går inte att ta miste på. Det genomsyrar hela vårt samtal, vare sig det handlar om visioner om en bilfri innerstad endast trafikerad av spårvagnar, eller om arbetarklassens inflytande i samhället.

Wictor Johansson
Proletären nr 20, 2010