Bort med pensionsbromsen!

Sedan 2010 har en genomsnittlig pensionär bestulits på 31 000 kronor, detta genom den automatiska bromsen i pensionssystemet. Fram till 2018 avser Pensionsmyndigheten att norpa ytterligare 16000 kronor från genomsnittspensionären, berättar Svenska Dagbladet (31/10). Det gör 47 000 kronor på nio år eller 435 kronor per månad.

Längre än till 2018 vågar Pensionsmyndigheten inte räkna. Men enligt en tidigare långtidsprognos kommer bromsen att vara permanent påslagen fram till 2026. Under överskådlig tid gäller sänkningar av pensionerna.

När det nya pensionssystemet infördes påstods det att bromsen bara är en säkerhetsventil i ett annars stabilt system, att utlösas bara i yttersta nödfall. Om man utgår från att systemets uppbackare är räknekunniga, vilket vi gör, så måste man beteckna det påståendet som rent bedrägeri. Systemet var från början och fullt medvetet underfinansierat, vilket gör att det bara var en tidsfråga innan bromsen skulle slå till för att snart nog stanna i påslaget läge, vilket den nu gjort.

I andra andetaget påstod bedragarna att det var nödvändigt att stoppa kostnadsökningarna i det tidigare ATP-systemet. Men det var ljug det också, vilket framgår av facit.

Kostnaderna för den allmänna pensionen har nämligen minskat sedan det nya pensionssystemet infördes, som den icke uttalade meningen var, från 8,6 procent av BNP 1995 till 7,5 procent 2011. Och det trots att antalet ålderspensionärer ökat med 282 320 personer.

Detta är hela systemets poäng. Fler skall dela på mindre. I den nyliberala kapitalismens tidevarv finns inte plats för solidarisk omsorg om de äldre. Den som vill ha en dräglig pension får hålla sig med privat pensionsförsäkring.

Om pensionsbedrägeriet har vi skrivit mycket och ofta, så låt oss lämna den sidan av saken därhän för den här gången. För att istället fokusera på debatten om vad som kan och bör göras för stunden.

Från borgerligt och socialdemokratiskt håll är lösningen höjd pensionsålder. Bromsen skall kopplas ur genom att öka antalet arbetande och minska antalet pensionärer, vilket ger fler som betalar in till systemet och färre som får ut från det.

Det är matematiskt oklanderligt, men politiskt bedrägligt. För vad är det som säger att antalet arbetande blir fler för att pensionsåldern höjs? Är det inte snarare så att ett antal äldre kommer att stänga ute lika många yngre från arbetsmarknaden?

Eller är massarbetslösheten bara en myt?

För vår del vänder vi på steken. I en situation då ungdomar får allt svårare att ta sig in på arbetsmarknaden bör pensionsåldern snarare sänkas – för att ge ungdomen chansen.

Den andra delen i ekvationen – färre pensionärer – är om möjligt ännu mer bedrägligt. Må vara att en och annan 65+ kan hasa sig till jobbet, men för de alla flesta, särskilt för arbetare, är det en fysisk eller psykisk omöjlighet, vilket framgår av statistiken. Så är den genomsnittliga pensionsåldern inom LO fortfarande knappa 64 år, trots att försämrade pensioner tvingat alltför många att jobba längre än vad de (och sjukvården) mår bra av.

Vi vill påstå att ropen på höjd pensionsålder inte handlar om färre pensionärer, utan om fler fattigpensionärer. Utslitna arbetare, som tvingas gå i förtid, skall få ännu sämre pensioner för att det skall bli mer över till den i politiken så avgudade medelklassen. Det är en rent klasscynisk politik.

Vi avfärdar propåerna om höjd pensionsålder som bedrägliga och cyniska. Problemet är överhuvudtaget inte att vi lever längre och att antalet pensionärer därmed blir fler, utan att den nuvarande, näringslivsdikterade politiken vill minska pensionärernas andel av produktionsöverskottet. Sänkta pensioner har sin motpol i ökade vinster, aktieutdelningar och höginkomsttagare som springer ifrån.

För vår del är vi för ett pensionssystem typ ATP, med trygga och säkra pensioner, utan behov av privata tillägg. Men införandet av ett sådant system lär kräva en minst lika lång kamp som den som födde ATP.

I den dagsaktuella situationen har vi därför följande förslag, för arbetare och andra att samlas kring och kämpa för:

✓Avskaffa bromsen i pensionssystemet! Om pensionsinbetalningarna över tid inte räcker till att betala pensionerna, så måste systemet tillföras mer pengar, företrädesvis genom en höjning av arbetsgivaravgiften. Pensionsavgiftens nuvarande 18,5 procent är inte huggen i sten och då rakt inte given av någon annan gud än Wallenberg.

En första steg bör vara att pensionsavgifter över det sk intjänandetaket tillförs pensionssystemet, istället för att som idag kapas av Anders Borg (att användas till skattesänkning som utesluter pensionärer), och att höja beräkningsunderlaget från nuvarande 93 procent till 100 procent av inkomsten. Bara detta skulle tillföra systemet 32 nya miljarder varje år.

✓Avskaffa PPM-systemet! Detta krav har rests av Sveriges tre ledande pensionärsorganisationer och vi finner det högst rimligt. Pensionspengar skall inte användas till spekulation och ett allmänt pensionssystem, som fördelar resurser över generationerna, skall inte individualiseras. Att en god del av PPM-pengarna dessutom hamnar i skrupellösa fondförvaltares fickor gör inte systemet bättre.

Idag delas pensionsavgiftens 18,5 procent i 16 procent till allmän pension (inkomstpension) och 2,5 procent till premiepension. En överföring av PPM till den allmänna pensionen skulle omedelbart lätta på bromsen för relativt lång tid. Det tjänar också yngre generationer på, då de pengar de i en avlägsen framtid skulle fått i PPM-pension med råge äts upp av bromsens ständigt pågående sänkning av inkomstpensionen.

Det är bättre att avskaffa ett förfelat system så fort det bara går, än att låta det undergräva själva tanken med en allmän pension.

✓Återbetala de 258 miljarder kronor som staten genom Göran Persson stal från AP-fonderna (med det idag fantastiska argumentet att det nya systemet skulle vara stabilt utan dem). Dessa pengar hade i allt väsentligt arbetats ihop av dagens pensionärer och tillhör med rätta dem.

✓Återbetala de pengar som bromsen hittills kostat pensionärerna. Löftet var att bromsen bara skulle så till i akuta krislägen och det löftet skall hållas.

För övrigt anser vi att såväl garantipension som inkomstpension skall höjas. ATP gav 60-70 procent av slutlönen i pension. Det nya systemet har sänkt nivån till ner mot 50 procent och med påslagen broms är prognosen att den sjunker till 40 procent.

Det är en skam att ett av världens rikaste länder anser sig ha så lite över till dem som arbetat färdigt.