Moderat människoförakt

Att Falun inte ligger i fjällen är en nyförvärvad kunskap som Anna Kinberg Batra sent kommer att glömma. Upprördheten över moderatledarens bristande geografikunskaper kan tyckas överdriven.

Men saken handlar inte om geografi utan om politik. Det handlar om att Kinberg Batra – som en gång i tiden klev in i det politiska rampljuset genom att dumförklara alla som inte bor i huvudstaden – ger ansikte åt det folkförakt som genomsyrar den Stockholmskoncentrerade och Brysselstyrda makten.

Ibland uttalas folkföraktet helt öppet. Samma år som den nuvarande moderatledaren hävdade att stockholmare är smartare än lantisar skrev en krönikör i tidningen Finansvärlden efter riksdagsvalet 1998:

”Nu är det de okunniga, efterblivna och provinsiella som genom förkrossande övervikt i Glesbygdssverige pockar på inflytande i Rosenbad. Lort-sverige har tagit över och bereder sig på att styra landet.”

Så öppet kan givetvis inte de folkvalda uttala sig. Inför valen måste de tvärtom prata vitt och brett om att hela Sverige skall leva. Men i verkligheten lämnar de stora delar av EU-Sverige att dö. Runt var tredje kommun minskar befolkningsmässigt.

Om det inte vore för invandringen så skulle hela 220 av landets 290 kommuner ha haft minskande befolkning.

Vi lever i de nya folkvandringarnas tid. Inte bara så att människor tvingas på flykt undan krigets elände i Syrien, Irak och Somalia. Framförallt så sker en folkvandring inom landet, som är påtvingad av EU-kapitalismen.

För marknadsfundamentalismen finns det bara ett bud – den kapitalistiska tillväxten. Du skall inga andra gudar hava utom tillväxten.

Endast de landsdelar som är tillväxtregioner – med andra ord de tre storstadsområdena och några universitetsstäder – tillåts leva vidare.

I övriga delar tvingas människor rycka upp sina bopålar, människor tvingas lämna det hus de växt upp i, skiljas från familj och vänner och flytta dit där kapitalismen har behov av dem. Den lilla människans behov och önskningar tystas ständigt och jämt under prat om tillväxt, företagsklimat och konkurrenskraft.

Det är denna cyniska människosyn som ligger bakom EU-politikens prat om expansiva regioner. När folket finns till för näringslivet, och det privata näringslivets tillväxt är det enda måttet på framgång, så är det folkets uppgift att flytta dit där jobben finns.

Att lägga pengar på att upprätthålla välfärd, bostäder och samhälls-service utanför de expansiva regionerna är att kasta pengar i sjön, att göra konstgjord andning på något som borde dö ut.

Inte heller görs något för att förhindra den avindustrialisering som sedan länge drabbar stora delar av Sverige. Under prat om bra företagsklimat garanterar politikerna att företag och verksamheter snabbt och lätt ska kunna lägga ner och flytta utomlands när högre vinster lockar.

Vilka konsekvenser nedläggningarna får för orter och dess invånare spelar ingen teater. Det är förtroendet på marknaden som betyder något.

För att garantera att marknadsfundamentalismen inte störs av folkligt inflytande har makten flyttats ner till Bryssel. Demokrati – där politikerna måste förhålla sig till folkliga opinioner – har ersatts av expertvälde, byråkrati och lobbyism som garanterar näringslivets makt.

År av folkförakt från maktens sida, i både ord och handling, har skapat ett motsvarande förakt nedifrån och upp. Vilket märks i reaktionerna mot moderatledarens geografiska okunskap.

Kinberg Batra försökte skoja bort sin okunskap om Falun med att hon nu har insett att en hoppbacke inte gör något fjäll. En eller två grodor gör inte heller någon komiker, men moderatledaren har i varje fall visat att hon är roligare än sin make.