”Början till slutet för Erdogan”

När Utvecklings- och Rättvisepartiet (AKP) är inne på sitt elfte år vid makten befinner sig Turkiets regering och premiärminister Recep Tayyip Erdogan i en svår sits. De massprotester som inleddes i Istanbul förra veckan handlar om mycket mer än att försvara en park.

– Det är ett uttryck för ett under lång tid uppdämt missnöje med AKP-regeringen, säger Neslisah Basaran.

Proletären möter henne i Wavre utanför Bryssel i Belgien. TKP är ett av 52 partier som deltar i årets upplaga av Internationella kommunistiska seminariet. Under vistelsen i Belgien håller Neslisah Basaran kontakt med sina partikamrater i hemlandet, som på plats deltar i protesterna.

– Turkiet förändras snabbt. I Istanbul har AKP öppnat upp hela staden för byggande. Områden där fattiga bor rivs för att bygga nya bostäder åt de rika. Parker förstörs för att ge plats åt köpcentrum.

Det var det sistnämnda som fick missnöjet att svämma över denna gång. Parken Gezi vid Taksimtorget i centrala Istanbul skulle bli shoppinggalleria. Utan att ta hänsyn till opinionen skickade de styrande in grävmaskiner och traktorer.

När människor samlades för att hindra arbetet bemöttes de med våld. Och när fler invånare i Istanbul strömmade till blev polisens svar ännu mer brutalt.

– När AKP är pressat tar de till mer våld. Men ju fler som skadades, desto fler gick ut på gatorna. Folkets tolerans var slut, säger Neslisah Basaran.

Parken blev en symbol för motståndet mot regeringen. Fredag förra veckan genomfördes en enorm manifestation från den asiatiska delen av staden. 40.000 demonstranter tågade på en av broarna över Bosporen till den europeiska sidan. Under de följande dagarna har protesterna spridits över hela Turkiet. Neslisah Basaran talar om hundratusentals deltagare.

Vad är det då AKP gjort som skapat ett sådant missnöje?

När partiet överraskande vann en storseger i valet 2002 befann sig Turkiet i en djup ekonomisk och politisk kris. Folket önskade förändring och satte sitt hopp till det moderata islamistiska partiet. Knappt elva år senare är stödet för AKP inte vad det en gång var.

Neslisah Basaran förklarar att partiet har drivit en hårdför nyliberal politik med attacker på arbetarnas rättigheter och privatiseringar av offentlig verksamhet. AKP har fortsatt tidigare regeringars förtryckartraditioner med fängslande av journalister och oppositionella som anses utmana makten. Representanter för den kurdiska minoriteten är särskilt utsatt.

Vad som skiljer AKP från tidigare förtryckarregimer i Turkiet är att det islamistiska partiet börjat göra upp med sekularismen för att i små steg islamisera samhället.

– De har tagit beslut nationellt och lokalt för att förbjuda alkohol på offentliga platser, och de inskränker kvinnornas rättigheter. Kvinnor kastas ut från yrkeslivet för att istället föda barn.

Det finns en annan fråga där AKP allt mer hamnat i konflikt med folket, och det är krigspolitiken mot Syrien.

– Sanningen är att Erdogan gett så mycket stöd till de väpnade grupperna i Syrien, till Jabhat al-Nusra och andra, att de är överallt i vissa turkiska städer vid gränsen mot Syrien. Dessa gör vad de vill och hotar och angriper folk. Särskilt alawiterna [shiamuslimsk minoritetsgrupp] känner sig hotade av dessa sunnimuslimska extremister, säger Neslisah Basaran.

Ytterligare en följd av den turkiska krigspolitiken är att flera bombdåd utförts på turkisk mark. I explosionerna i gränsstaden Reyhanli 11 maj dödades över 100 personer, enligt Neslisah Basaran, även om myndigheterna försöker tona ned antalet döda.

– Folket i Turkiet är emot denna politik eftersom det är vi som får ta konsekvenserna. Turkiet är inte som USA som agerar långt hemifrån. Det Turkiet gör i Syrien drabbar oss.

• AKP-regeringen anklagar den syriska rege-ringen och president Bashar al-Assad för bombattentaten?
– De ljuger, ja de gör mer än så, svarar Neslisah Basaran och förklarar varför.

En grupp hackare har avslöjat ett dokument från militären till polisen skickat före attentatet i Reyhanli. I detta informerade militären om att de upptäckt ett fordon med al-Qaidakrigare som passerat gränsen från Syrien till Turkiet. De hade även bilens registreringsnummer och varnade för att fr planerade ett bombdåd på turkisk mark.

– AKP visste att ett attentat förbereddes. De har förlorat mycket trovärdighet i folkets ögon. I Reyhanli där explosionen inträffade röstade 80 procent på AKP. Efter bombdådet ropade invånare ”Ner med Erdogan”, ”Ner med AKP”. Regeringens svar blev att förbjuda medierapportering från området.

När detta skrivs på tisdagen har statsmaktens terror skördat många offer. Två personer har dödats. Enligt Turkiska medicinska samfundet har närmare 3.200 skadats, varav 26 allvarligt. 1.700 personer har gripits.

På tisdagen inledde de offentliganställdas landsorganisation, KESK, med 250.000 medlemmar, en strejk i solidaritet med de protesterande.

Turkiets kommunistiska parti uppmanar folk över hela landet att sluta upp i motståndet mot regimen. Men partiet poängterar samtidigt att landet befinner sig långt ifrån en revolutionär situation. Det som skett är att ett socialt missnöje tagit sig uttryck i en spretig proteströrelse, som samlar alltifrån fotbollsfans och välutbildad medelklass till arbetare och vänsteraktivister.

Neslisah Basaran är optimistisk. Hon lyfter fram de protesterandes vägran att böja sig.

– Trots våldet och att många blivit allvarligt skadade fortsätter motståndet. Det vi ser är början till slutet för Erdogan.