Colombias mödosamma väg till fred

Pastor Alape ingår i den fredsdelegation som sedan november 2012 förhandlar med den colombianska regeringen om en möjlig väg till att skapa fred i landet. Colombia har inte upplevt en dag av fred sedan USA:s ”Plan Lasso” spydde ut sina bomber över 48 fattiga bönder i den lilla bergsbyn Marquetalia i maj 1964.

Bara en vecka innan jag anlände till Havanna hade Farcgerillan tillfångatagit en general, den högsta officer någonsin i det 50-åriga kriget. Det blev en kalldusch för både president Juan Manuel Santos men framför allt för den högsta militärledningen. Santos avbröt fredsprocessen och sa att den inte skulle återupptas förrän gerillan hade släppt generalen.

När jag träffar Alape i Havanna skakar han på huvudet över händelsen.

– Farcs fredsdelegation har varje vecka sedan november 2012 föreslagit en ömsesidig vapenvila för att skapa en avslappnad atmosfär i förhandlingarna. Men Santos och generalerna har hårdnackat sagt nej och insisterat på ”förhandlingar och krig samtidigt”. Inte förrän det återstår små detaljer i förhandlingarna kan de tänkas inleda ett eldupphöravtal, säger Pastor Alape.

– Men när Farc tillfångatar en general som är befälhavare för en specialstyrka som är tränad att attackera gerillan under de mest svåra omständigheter, då vill de inte vara med längre.

För att inte bromsa upp fredsprocessen fattade gerillan beslutet att släppa generalen. Men under två veckor hade tusentals soldater från specialstyrkorna med hjälp av stridsflyg och Black hawk-helikoptrar genomfört massor av militära operationer för att finna generalen, men förgäves.

Två dagar efter vår intervju flög Pastor Alape från Kuba till Colombia i sällskap med Internationella röda korset samt representanter för Norge och Kuba. De fick via gerillans kortvågsradio det krypterade meddelandet som innehöll koordinaterna till den plats där Röda korsets helikopter skulle landa och generalen skulle friges.

Generalen hade tillfångatagits i länet Chocó vid Colombias Stillahavskust av Farcs 34:e Front. Chocó är, trots extrem fattigdom bland indianbefolkning och afrikanättlingar, ett oerhört vackert och rikt län. Från Chocó exporteras varje år 28 av de 56 ton guld som utvinns i Colombia av transnationella bolag eller lokala bolag med rötter i det colombianska storkapitalet.

– Det är lite av ödets ironi att jag har utsetts att överlämna generalen som två gånger beordrat arméflyget att bomba de gerillaläger där jag befann mig, säger Alape och småler. Men vi håller vårt ensidigt förklarade beslut om eldupphör, trots att de bombar oss.

Norge och Kuba har varit viktiga för att fredsförhandlingarna har kunnat fortsätta, trots ibland hårda konfrontationer vid förhandlingsbordet. Av fredsförhandlingarnas sex punkter återstår det två, även om det finns detaljer i de fyra avklarade punkterna som ska vidareutredas.

– Jag skulle vilja säga att Kubas och Norges assistans i förhandlingarna nästan har varit avgörande.

Den tekniska underkommission som Alape ingår i ska sondera och utreda hur ett vapenstillestånd ska kunna inledas när förhandlingarna har kommit in i slutskedet. Därefter uppstår frågan om hur och var gerillan ska koncentreras, och hur provokationer ska undvikas för att inte torpedera hela processen.

I ett riktigt långt gånget skede av processen vill regeringen att gerillan ska överlämna sina vapen, ett krav som Alape säger inte finns med i den överenskomna agendan.

Efter 50 års väpnad kamp är det en oerhört känslig fråga. Gerillan vill konsolidera fredsprocessen och ha garantier för att de tusentals gerillasoldaterna inte ska gå samma öde till mötes som vid tidigare fredsprocesser, det vill säga mördas. Gerillan kommer inte heller att upplösas utan förvandlas till en civil politisk organisation och ingå i en bredare vänsterrörelse som har som mål att skapa ett helt nytt Colombia.

Om det kommer att bli möjligt är det få som vågar spekulera i. De historiska erfarenheterna visar motsatsen.

Det finns egentligen inte något som säger att Colombia har förändrats. Varje dag mördas ledande representanter för den legala civila politiska oppositionen i landet och det lägger sordin på fredsprocessen.

Det gerillablock som Pastor Alape basar för opererar i länen Antioquia och Chocó. Där återfinns gruvarbetarstäderna Segovia, Remedios eller Bagre. Den indianska och den svarta befolkningen har i sekel försörjt sig på den hantverksmässiga gruvbrytningen av guld.

Men nu förföljs de av armén. Trots att hälften av Colombias guld utvinns i länet Chocó, lever 80 procent av befolkningen i djup misär och fattigdom.

– Juan Manuel Santos regering representerar det transnationella gruvlokomotivet och det internationella spekulativa finanskapitalet. Enbart i Chocó har regeringen godkänt 258 gruvkoncessioner för det transnationella gruvkapitalet. Vad gör general Alzates ”Titan-Kommando” i Chocó, förutom att bomba och bekämpa gerillan? Jo, driver bort de enkla fattiga gruvarbetarna och deras familjer och beskyddar gruvbolagen när de drar fram och skövlar natur och plundrar gruvreserverna, säger Alape.

• Hur skulle människorna i Chocó och Antioquia, med sina enorma naturrikedomar, kunna gynnas om fred uppnås?
– Vi har att göra med två fenomen. Det första är att freden med all nödvändighet måste medföra en förändring av den ekonomiska modellen. Chocó har alltid varit ett län där utvinningen av guld, platina och träd kommit i första hand samtidigt som fattigdomen för varje dag blir allt värre.

– Vad vi nu åser är regeringens och statens offensiv för att enbart gynna de korporativa finansiella gruvintressena i världen. Detta har skapat en oerhört polariserad situation i landet. De som förföljs är de som har levt och överlevt tack vare gruvbrytningen i liten skala och under traditionella former.

Farcgerillans försvar av civilbefolkningens kamp för överlevnad och mot den brutala gruvexploateringen har väckt reaktioner hos regeringen och arméledningen. De anklagar gerillan för att också finansiera kriget via gruvbrytningen.

– Det som är djupt upprörande och illegalt är att gruvbrytningen i massiv skala också är dödlig. Det olagliga står etablissemanget för. Regeringen överlämnar hundratals koncessioner på högplatåerna i naturreservat som orsakar djupa spår i miljö och ekologi. Det är rent av dödligt på lång sikt både för Colombia, som en verklig lunga, och för planeten i största allmänhet, understryker gerillaledaren.

För Pastor Alape och de nära 50 ledande gerillakämpar som just nu utgör Farcs fredsdelegation är ombytet från kriget i bergen och djungeln i Colombia till det fredliga och vänliga Havanna en brysk förändring.

Men i de regeringsstyrda colombianska medierna breder generalerna ut sig och påstår att gerillaledarna i Havanna lever flott och bekvämt och dricker Havanna-Club medan de enkla gerillasoldaterna i Colombia upplever kriget med alla dess fasor.

– Visst finns det bekvämligheter här. Men fråga vem som helst av kamraterna här om var de helst skulle vilja vara och de svarar omedelbart ”i Colombia”. Här är arbetet stenhårt, från tidiga gryningen till sena kvällen.

– Den psykologiska pressen är många gånger värre än den vi upplever i Colombia. Vi är inte vana att utsättas för närgångna frågor från dig och dina journalistkollegor. Men arbetet i Havanna är en annan kampfront som vi anser vara nödvändig, för gerillan skapades för 50 år sedan med målet att uppnå en verklig fred med social rättvisa. Vi har kommit en lång bit på vägen. Men än återstår det mycket.

Med undertecknandet av en eventuell fredsöverenskommelse kommer gerillan att ta av sig kamouflageuniformen och byta ut den kanske mot en vit t-skjorta och jeans.

Tusentals av Alapes kamrater gav sina liv för ett revolutionärt demokratiskt Colombia. Alape säger att Farc inte kommer att svika dessa.

– De är därför vi är här, men det är en lång process som vi föreslår ska kulminera i utlysandet av val till en folkförsamling som ska utarbeta ett förslag till en ny författning. Den måste skapa garantier för att Colombia inte återvänder till den historiska epok av våld och barbari som vi under det senaste seklet har levt under.

Dick Emanuelsson