Med livet som insats – palestinsk hungerstrejk trappas upp
Hälsoläget för den hungerstrejkande palestiniern Bilal Kayed har försämrats dramatiskt. Samtidigt växer solidaritetsrörelsen i Palestina och omvärlden som kräver att han ska friges och att Israel ska sluta spärra in palestinier utan vare sig åtal eller rättegång.
Den palestinske vänsteraktivisten Bilal Kayed ligger fastkedjad i en säng på Barzilaisjukhuset i Israel. Sedan den 15 juni vägrar han att äta. Hans hälsotillstånd har försämrats dramatiskt. Vid upprepade tillfällen har han förlorat medvetandet och hans kropp börjar bli alltmer utmärglad.
Men Bilal Kayed är fast besluten att fortsätta om det så kostar honom livet. ”Antingen frihet eller martyrskap”, som han uttryckte det i ett brev 1 augusti, hungerstrejkens fyrtioåttonde dag, riktat till det heroiska palestinska folket och de fria folken i världen.
Vad är det som driver en människa att börja svälta sig själv? Vad är det som gör någon så desperat att döden är att föredra framför att ge upp inför övermakten?
För den som aldrig levt under ockupation, som aldrig upplevt det dagliga förtrycket, våldet och förnedringen, kan det vara svårt att förstå varför Bilal Kayed och ett hundratal palestinska medfångar beslutat sig för att sluta äta.
Men tänk dig att du som tjugoåring grips och sätts i fängelse. Ditt enda ”brott” är att du deltagit i kampen för att befria ditt land från en illegal ockupation. Något som enligt FN-stadgan är en rättighet för varje ockuperat folk.
Fängelsevistelsen blir lång och brutal, då du inte låter dig knäckas. Tvärtom står du upp för dina egna och dina medfångars mänskliga rättigheter innanför fängelsemurarna.
Efter 14,5 år är straffet avtjänat. Ett datum sätts för din frigivning. Förväntningarna skruvas upp. När dagen närmar sig får du till och med se bilder på den bostad som din familj gjort i ordning åt dig.
Men dina nära och kära väntar förgäves utanför murarna. Samma dag som frigivningen ska ske beslutar myndigheterna att fängsla dig på nytt utan vare sig åtal och rättegång. Det 14,5-åriga och avtjänade straffet ersätts av fängelse på obestämd tid, kallat ”administrativt förvar”. Du står fullständigt rättslös.
Talet om frigivning var bara ett nytt försök att tvinga dig till underkastelse. Att knäcka dig.
Detta är vad som hänt den nu 34-årige Bilal Kayed. Han har levt nästan hela sitt vuxna liv i ockupationsmaktens fängelseceller. Den 15 juni, två dagar efter att han skulle ha frigivits, inledde han den nu pågående hungerstrejken.
Bilal Kayed är långt ifrån ensam. Det marxistiska PFLP, som Bilal Kayed är medlem i, har mobiliserat både innanför och utanför murarna.
Ett hundratal palestinska fångar från olika organisationer har slutit upp i aktionen.
I söndags anslöt sig också PFLP:s generalsekreterare Ahmad Saadat till hungerstrejken. Han har i tio års tid suttit i ockupationsmaktens förvar.
Att ledaren för den mest kända och inflytelserika vänsterkraften i Palestina personligen deltar skrämmer Israel. Så snart Saadat meddelat att han skulle ansluta sig såg Israel till att sätta honom i isoleringscell.
Att isolera palestinska fångar – i bland under flera års tid – och förbjuda dem att ta emot besök är för övrigt vanliga israeliska metoder för att knäcka fångars motstånd.
Sedan 15 juni har 170 organisationer i Palestina och omvärlden, däribland Kommunistiska Partiet, RKU och Proletären FF i Sverige, slutit upp bakom kraven på Bilal Kayeds frigivning och ett slut på Israels användande av administrativt förvar.
Demonstrationer och andra aktioner har genomförts i många länder.
När den legendariska befrielsekämpen och PFLP-medlemmen Leila Khaled besökte Göteborg i våras lyfte hon fram vikten av just omvärldens solidaritet med de pales-tinska fångarna och deras aktioner.
De israeliska fängelserna är i nuvarande läge en betydelsefull arena i kampen mot ockupationens förtryck. Och den kampen handlar om betydligt mer än de 7000 palestinska fångarnas rättigheter. Den handlar om det ockuperade folkets nationella och mänskliga rättigheter.
I sitt brev från sjuksängen nämner också Bilal Kayed solidaritetens betydelse för honom själv och de människor som nu kämpar med livet som insats.
”Vad jag har fått från er genom er kamp, era sittprotester, era demonstrationer, ökar min beslutsamhet att fortsätta framåt tills segern. Antingen frihet eller martyrskap.”
Medan de palestinska fångarna riskerar sina liv är det knäpp tyst från Sveriges påstått Palestinavänliga regering.