Därför skickade Trump missiler mot Syrien – källor i maktens korridorer berättar

Den 25 juni publicerades den tyska dagstidningen Die Welt en stort uppslagen artikel med rubriken ”Syrien: Trumps röda linje”. Artikelförfattaren Seymour Hersh är en av USA:s mest kända journalister. 1968 avslöjade han USA:s massaker i Song My, Vietnam, och 2004 avslöjade han tortyren i Abu Ghraibfängelset i det ockuperade Irak.

Hersh har byggt upp ett stort kontaktnät inom det politiska etablissemanget, underrättelsetjänsterna och militären. Det betyder inte att allt Hershs källor hävdar är sant.

Men hans undersökande journalistik har genom åren gett viktiga inblickar i maktens korridorer. Som när han redan 2007 skrev att USA börjat destabilisera Syrien och att Vita huset visste att detta samtidigt gynnade al-Qaidaextremister.

Artikeln i Die Welt baseras på en källa som tjänstgjort på höga poster i USA:s försvars-departement och CIA, och på utskrifter av samtal mellan säkerhetsrådgivare och en soldat på en av USA:s militärbaser i Mellanönstern.

Här framkommer följande:

• USA hade i förväg fått information om att Syrien den 4 april skulle angripa ett möte i Khan Sheikhun mellan ledare för al-Qaida och andra extremistgrupper. Ryssland och USA har ett pågående informationsutbyte för att undvika olyckor och konfrontation i det krig där båda länderna säger sig bekämpa terrorismen.

• I den tvåvåningsbyggnad som Syrien bombade den 4 april fanns på bottenvåningen ett lager med bland annat vapen, ammunition, mediciner, gödningsmedel och klorbaserat saneringsmedel, något som kan förklara efterföljande explosioner.

• När bilderna på döda barn spreds över världen – bilder som kom från Vita hjälmarna och andra källor som verkade fritt i detta al-Qaidastyrda område – rycktes Trump med. Det fanns inga bevis för att det var en kemgasattack. När presidenten undrade om saringas lagrats på någon flygplats i området svarade underrättelsetjänsterna att de inte hade några bevis för förekomsten av sarin på Shayratbasen, varifrån syriskt flyg utgått den 4 april.

• Det spelade ingen roll. 59 Tomahawkmissiler sköts mot Shayrat den 6 april. Det var i mycket en show. Ryssland hade förvarnats, varför den syriska militären kunde minimera skadorna. Det var främst gamla plan som förstördes och basen kunde snabbt repareras. Försiktigheten var ett resultat av att militärer i Trumps närhet inte ville riskera en upptrappad konflikt med Ryssland.

• Propagandistiskt blev framgången desto större. Plötsligt applåderades Trump av många av dem som tidigare hånat honom på hemmaplan och i omvärlden. Och mediebilden av Assad och Putin som hänsynslösa skurkar befästes.

Om Hershs beskrivning är korrekt vet vi inte. Men hans version framstår som betydligt mer trovärdig än att Assadregeringen skulle utföra en kemisk attack utan militärt värde och därmed underminera det arbete syrier och ryssar gjort för att övertyga Trump och övriga ledare i väst att Syrien för ett rättmätigt krig mot terrorismen.

Två saker bör noteras.

Det ena är att den världsberömde Hersh får allt svårare att publicera sig. I USA går det inte längre, och den aktuella artikeln stoppades av brittiska London Review of Books. Därför blev det Die Welt.

Tysklands tillbakadragna roll i Syrienkonflikten kan förklara att tyska medier i högre utsträckning än andra kan gå emot Washingtons verklighetsbeskrivning.

Det andra är att Vita huset, dagen efter att Hershs artikel publicerats, utfärdade en varning om att Assad förbereder en ny kemgasattack.

Ser vi en upprepning av det som hände i april? Eller är det massdöden i Mosul eller Raqqa, orsakad av USA:s flygbombningar, som ska döljas genom att åter rikta blickarna mot Assad?

En ny falsk kemgasattack som tvingar Trump att bomba igen är för övrigt något som Hershs underrättelsekälla varnar för i artikeln i Die Welt.

Och de svenska medierna? Precis som i de flesta länder blir Hersh avslöjande inte ens notiser.

Men Vita husets varning för den kemgasande diktatorn sprids vidare utan minsta ifrågasättande av uppgifterna. Liksom varje påstående som stämmer överens med den bild av Syrien som formats av regimskiftesivrarna i USA.