Med ambulanser som vapen
Blod flyter på gatorna, bostäder och infrastruktur förstörs, ovärderligt kulturarv bränns ner. Det en gång lugna, säkra Syrien – om än med ett auktoritärt styre – känns långt borta. Lika långt från dagens verklighet känns påståendena om att de väpnade gruppernas krig skulle vara en folklig revolution för frihet och demokrati. Terrorism vore en mer korrekt beskrivning.
Attentatet i Damaskus förra veckan är ett av många exempel på det. En väpnad grupp som kallar sig al-Nusrafronten tog på sig ansvaret för sprängattentaten utanför ett komplex av byggnader tillhörande det syriska flygvapnet.
Först sprängdes en kraftig bilbomb, vilken orsakade stor förödelse. Tjugofem minuter senare kom en ambulans körande till platsen. Men dess uppgift var inte att rädda och hjälpa överlevande utan att ta död på ännu fler. Ambulansen var nämligen fylld med sprängmedel.
Hade detta hänt i något västvänligt eller av västvärlden ockuperat land hade det stämplats som ett terrordåd och en krigsförbrytelse. Men när det sker i Syrien värderas det annorlunda.
Då agerar de som spränger bomber bland bostäder, skolor och arbetsplatser i västvärldens intresse – till och med när de förvandlar ambulanser till dödliga vapen.
Keith Urbahn, stabschef på Pentagon under USA:s förre försvarsminister Donalds Rumsfeld, är en som rakt på sak uttrycker supermaktens inställning. När den syriska försvarsministern sprängdes i luften i somras och rebellerna förde det blodiga kriget till Damaskus, skrev Keith Urbahn följande kommentar: ”För en gångs skull ska vi kalla en självmordsbombare… för en martyr.”
I Sverige har vi efter 11 september fått hårda lagar mot terroristbrott. En person kan bland annat dömas för detta brott om gärningens avsikt är att ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp, otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.”
Är inte detta precis vad ”frihetskämparna” i Syrien gör?
Trots de upprepade terrordåden försöker västvärlden försöker upprätta hålla bilden av att den ger stöd till en opposition som kämpar för demokrati och frihet.
I somras rapporterade New York Times att USA sänt CIA-agenter till Syrien för att se till att vapnen från Qatar och Saudiarabien hamnar i händerna på ”rätt” rebeller. Det vill säga inte hos al-Qaidainspirerade terrorgrupper som al-Nusrafronten utan hos västvänliga demokratiskt sinnade frihetskämpar.
Också amerikanska medier tvingas nu erkänna att verkligheten är en annan. Den gångna helgen konstaterade New York Times att USA:s regering är väl medveten om att det är hos de hårdföra islamisterna i Syrien som vapnen hamnar.
Faktum är att det inte är något nytt. Redan 2007 kunde den amerikanske undersökande journalisten Seymour Hersh berätta att USA, genom Saudiarabien, ger stöd åt sunnimuslimska extremister i Syrien och dess grannländer med syfte att destabilisera USA-fientliga regimer.
Terrorn vi nu ser är frukterna av ett mångårigt arbete.
Rebellernas ambulansattack fick en FN-talesman att poängtera att vårdinrättningar, medicinsk utrustning och vårdpersonal inte får angripas eller användas i strider.
Från de krafter i västvärlden och Mellanöstern som möjliggjort ambulansbombarna och de väpnade gruppernas terror i Syrien råder dock tystnad.