Vittnesmål från läkare i Aleppo: ”Vi har beskjutits av terrorister i fyra år”
Aleppo är Syriens största stad. Under konfliktens första år var det relativt lugnt i Aleppo, till skillnad från i många andra syriska städer. I juli 2012 bröt helvetet ut. Läkaren Tony Sayeghs berättelse om livet i miljonstaden skiljer sig dramatiskt från den vi vanligtvis får höra. Här talar han om livet under terrorn, sanktionerna och vägen till fred.
Helvetet på jorden. Sjukhusbombningar. Tiotusentals på flykt.
Ingen har kunnat undgå de dramatiska nyheterna om Aleppo i nordvästra Syrien. Men Tony Sayegh är inte nöjd med hur medierna i väst beskriver situationen. Det första han gör när vi når honom på telefon är därför att framföra ett tack.
– Jag säger tack till dig, därför att västmedia alltid rapporterar från den andra sidan. Vi som lever i den regeringskontrollerade delen av Aleppo får aldrig framföra vår bild av vad som händer. Vi har levt under terroristernas beskjutning i snart fyra år.
Proletären får kontakt med Tony Sayegh genom det Syriska läkarförbundets i avdelning i Aleppo. Han är kirurg och undervisar på medicinska fakulteten på Aleppo universitet.
– Många läkare har lämnat staden. Antingen för att de är rädda eller för att det inte finns jobb. Det är många sjukhus och vårdcentraler som förstörts.
Trots krig och umbäranden har Tony Sayegh precis som de flesta av stadens invånare stannat och fortsatt leva sina liv. Han är angelägen om att ge sin syn på utvecklingen och vilka som gör sig skyldiga till terror och sjukhusattacker.
– Vi som lever här vägrar att tala om västra och östra Aleppo, som om staden skulle vara delad i två delar. Det är inte sant. Merparten av staden är under den syriska regeringens kontroll. En liten del är i händerna på väpnade grupper, eller terrorister som vi anser att de är.
Det Tony Sayegh berättar är viktigt. En klar majoritet av Aleppos invånare, uppemot 1,5 miljon människor, finns i den regeringskontrollerade delen. I den ”oppositionskontrollerade” betydligt mindre delen lever cirka 300000 personer. Ändå är det den sidan som media ständigt utgår från i rapporteringen från Aleppo.
Viktigt är också att ”opposition” i detta fall betyder det av FN terroriststämplade Jabhat al-Nusra och dess allierade. För det är de som styr ”oppositionens” Aleppo.
• Hur ser du på anklagelserna om att syriskt och ryskt flyg bombar civila mål i ”oppositionens” Aleppo? I slutet av april spreds bilder från sjukhuset al-Quds där ”Aleppos siste barnläkare”, Mohammed Wassim Maaz, dödats. Läkare utan gränser som stödjer al-Quds fördömde attacken.
– Först vill jag säga att vi i syriska läkarförbundet inte hört talas om honom. Varje läkare i Syrien måste registrera sig i förbundet för att få arbeta. Då vi inte vet vem han är kan vi inte uttala oss. Samma sak gäller andra läkare som rapporteras ha dödats.
– Men jag vill informera om att vi känner till många läkare i terroristkontrollerade områden, fortsätter Tony Sayegh. Vi har läkare där som arbetar för och får lön från den syriska staten. Invånarna i dessa områden behöver ju också vård.
Vad gäller al-Quds så tror inte Tony Sayegh på medierapporterna. För fyra år sedan fanns inte något sådant sjukhus. Vad det än var som angreps så var det inte en etablerad, välkänd vårdinrättning. Han menar att bilderna på en anonym byggnad med sandsäckar utanför tyder på att det var en militär plats.
– Läkare utan gränser är inte heller någon fläckfri organisation, de har sina finansiärer och får stöd utifrån, säger Tony Sayegh.
Läkare utan gränser har tidigare medgett att fältsjukhus i syriska oppositionsområden som organisationen stött i huvudsak vårdat rebellkrigare och inte civila. Det nämns inte i medierapporteringen.
Inte heller nämns att al-Qaidagruppen Jabhat al-Nusra i Aleppo tagit över vårdinrättningar och använt dem i andra syften. Redan i april 2013 skrev New York Times att al-Nusra ”har slagit läger i ett före detta barnsjukhus och har arbetat med andra rebellgrupper för att upprätta en shariakommission i ögonsjukhuset intill för att styra stadens rebellkontrollerade stadsdelar”.
Hur var det i Aleppo innan konflikten? Och vad var det som hände när kriget kom till staden? Vi ber Tony Sayegh berätta.
– Folket i Aleppo levde ett normalt liv som i vilken stad som helst. Det var en lugn stad. Aleppo är Syriens ekonomiska och industriella huvudstad. Under den syriska krisens första år var det många som flyttade hit från andra städer, för i Aleppo var det lugnt och den ekonomiska situationen var bra.
I juli 2012 förändrades allt. Men det var inte Aleppoborna som gjorde uppror mot landets styrande. Delar av staden invaderades av väpnade grupper med krigare från andra områden i Syrien och från andra länder. Tony Sayegh menar att intressena bakom invasionen var mycket större än kontrollen över en enskild stad.
– Försöket att störta Syriens regering med vapen och upplopp hade misslyckats. Då bestämde man sig för att rikta in sig på Aleppo, för att slå mot hela Syriens ekonomi. De väpnade grupperna tog över vattenverk och elkraftverk för att stoppa tillförseln till invånarna, och de riktade in sig på industrierna. Hela fabriker plockades ner och kördes till Turkiet. De stal allt. Det var då allt vändes upp och ner och Aleppos dåliga dagar började.
• Vilka var det som låg bakom invasionen och plundringen av industrierna?
– De som gjort detta är terrorister oavsett vilket namn de går under. De flesta är inte ens syrier, även om det finns syrier bland dem. De får order utifrån. Plundringen av fabriker till Turkiet skedde på order av Mr Erdogan, Turkiets president.
Fyra år efter invasionen är livet fortsatt svårt i den regeringskontrollerade delen av Aleppo. Elbristen är ett stort bekymmer. Mat finns att köpa, men den är dyr. Något som bidrar till att göra livet tufft är de ekonomiska sanktioner som USA och EU infört mot Syrien.
– Sanktionerna slår inte mot regeringen utan mot folket. Det är vi som får betala priset. Som tur är så har Syrien fortfarande vänner som vi kan köpa mediciner från. Trots att många läkare lämnat och sjukhus förstörts, och trots att vi har brist på mycket, kan vi ge patienterna en bra vård, säger Tony Sayegh.
I snart fyra års tid har också våldet varit ständigt närvarande. Veckorna innan vårt samtal rapporterades om massiv beskjutning av raketer, granater och gasbehållare mot regeringsområden. Bland annat förstördes delar av förlossningssjukhuset al-Dabit och ett tjugotal personer dödades.
– Det är inget nytt. Vi får vår dagliga dos av bomber och granater från terroristerna. Vi vet inte om det är olycksfall eller avsiktligt, men oskyldiga människor dödas, kvinnor och barn dödas. Det rapporteras aldrig i väst.
• I västvärlden talas ofta om ”moderata rebeller” och ”oppositionella” som kämpar för demokrati och får stöd med vapen och militär utbildning.
– Vi försöker fortfarande förstå betydelsen av ”moderata rebeller” och ”opposition”. Vi förstår inte, vi har inte hitta några sådana. De är terrorister som går under olika namn, som Jabhat al-Nusra eller IS, och de får stöd Gulfstaterna, säger Tony Sayegh och fortsätter:
– Skulle Saudiarabien vara en försvarare av demokrati och mänskliga rättigheter? Jämför kvinnornas situation i Syrien innan konflikten med hur kvinnorna har det i Saudiarabien. Deras tal om demokrati och mänskliga rättigheter är ett skämt.
Kriget i Syrien har pågått i över fem år. Trots avtal om vapenvila och möten i FN-regi fortsätter dödandet och förstörelsen. När dessa rader skrivs kommer nya sorgebesked om fasansfulla terrorbombningar i kuststäderna Jableh och Tartus med så här långt 148 döda.
Vi avslutar samtalet med Tony Sayegh med den fråga som vi ställt till många syrier under konfliktåren:
• Hur skapa fred i Syrien? Vad skulle omvärlden kunna göra för hjälpa landet och dess folk bort från krigets helvete?
– Jag ska dig ett kort svar. Lämna oss i fred, glöm att vi finns.
• Vad menar du?
– Jo, det vi behöver är att USA, Europa, Turkiet och Gulfstaterna lämnar oss i fred och slutar stödja terroristerna. Det borde tas ett beslut i FN:s säkerhetsråd om att andra stater ska hålla sig borta från Syrien och att alla de som stött terroristerna ska bestraffas.
– När ni lämnat oss i fred, när gränserna stängts och ni glömt oss, då är jag övertygade om att den syriska armén kan skapa fred.