Bakom terrorn i Ankara

Bakom fredsdemonstration i huvudstaden 10 oktober stod en bred allians av fackföreningar och vänsterorganisationer. Det som skulle bli en massiv folklig protest mot AKP-regeringens krig mot kurdiska PKK slutade i ett blodbad.

– Jag har släktingar och bekanta som var på plats i Ankara. En 70-årig mamma, som i många år demonstrerat med andra mammor vars söner försvunnit, dödades i attacken. En nioårig pojke från min hemprovins Mardin dödades tillsammans med sin pappa.

Det berättar Gurbet Demiral när vi talar med henne två dagar efter massakern. Hon är specialpedagog, bosatt i Göteborg, men kommer från den kurdiska staden Nusaybin i syd-östra Turkiet. Gurbet Demiral har tät kontakt med familj och vänner i Ankara, Nusaybin och andra städer i landet.

På lördagen nåddes hon av den fruktansvärda nyheten. Bombdådet ägde rum strax efter klockan tio vid Ankaras centralstation, dit folk anlänt från hela Turkiet. 14000 personer fanns i området när de två självmordsbombarna slog till.

– De officiella siffrorna säger 95 döda men enligt den information jag fått dödades 128 personer. 48 är svårt skadade och många fler har lindriga skador, säger Gurbet Demiral.

Bland offren finns framträdande politiker från det prokurdiska vänsterpartiet Folkets demokratiska parti (HDP) liksom medlemmar i turkiska organisationer på vänsterkanten och fackliga aktivister.

Gurbet Demiral lyfter fram frånvaron av säkerhetsarrangemang från myndigheterna.

– Alla visste att demonstrationen skulle äga rum. Men där fanns inga poliser som garanterade säkerheten, där fanns ingenting. Efter att de två bomberna smällt var polisen på plats på fem minuter, men inte en enda ambulans. De kom långt senare.

Flera vittnesmål från platsen ifrågasätter polisens agerande. Läkare och annan medicinsk personal som deltog i demonstrationen gjorde vad de kunde för att vårda de skadade i väntan på ambulanser. Det arbetet försvårades när polisen attackerade området med tårgas och hindrade de första ambulanser från att komma fram.

Attacken i Ankara var inte någon isolerad händelse. Två dagar innan parlaments-valet 7 juni attackerades HDP:s valmöte i Diyarbakır. Två personer dödades och över 100 skadades.

20 juli slog en självmordsbombare till mot ett socialistiskt ungdomsmöte i staden Suruç nära den syriska gränsen. 31 personer dödades. Skulden för det sistnämnda dådet lades så småningom på Islamiska staten, IS.

Direkt efter bombdådet i Ankara riktade Erdogan misstankarna mot kurdiska PKK och den turkiska vänsterorganisationen DHKP-C, båda terroriststämplade av turkiska myndigheter. Den absurda anklagelsen förbyttes snart i ett utpekande av Islamiska staten.

Det är mycket möjligt att IS ligger bakom. Men om det stämmer så placerar det också Turkiets regering på de anklagades bänk. Flera av organisationerna bakom fredsdemonstrationen menar att det är Erdogans stöd till terrorister i Syrien som destabiliserar Turkiet.

– Erdogan har skyddat IS så länge. Det är bara den sista tiden, efter påtryckningar från västländer, som Turkiet börjat bekämpa IS, säger Gurbet Demiral.

Hon ger flera exempel på den turkiska statsmaktens stöd till och acceptans av terroristerna. Att den turkiska säkerhetstjänsten MIT levererat vapen till Syrien som hamnat i händerna på IS har uppmärksammats i media världen över. Mindre känt är att IS har demonstrerat på gatorna i Istanbul utan ingripande från polisen.

– Bombdådet i Ankara kan vara en hämnd mot kurderna för att de kämpar mot IS i Syrien. Det kan också vara en attack med syftet att sätta skräck i folk inför nyvalet 1 november, säger Gurbet Demiral.

Att AKP-regeringen tar i med hårdhandskarna i främst de kurdiska delarna av Turkiet är tydligt. I tre månader har PKK-gerillan flygbombats. Attackerna intensifierades efter dådet i Ankara. Men statsterrorn riktas mot hela befolkningen i sydöstra Turkiet.

– Just nu är det utegångsförbud i fyra städer. I min hemstad Nusaybin levde mina släktingar under utegångsförbud i en hel vecka. Människor jag har kontakt med är jätteoroliga över vad som ska hända inför valet.

Gurbet Demiral menar att det handlar om att skrämma folk från att rösta på HDP. Regeringens mål är att det prokurdiska partiet, det första som någonsin kommit över tioprocentsspärren, åker ur parlamentet. Risken är att det upptrappade våldet leder till att människor inte röstar eller väljer AKP för att få lugn och slippa riskera att deras barn får sätta livet till kriget.

Det är tydligt att Turkiet är skakat efter bombdådet. De krafter som stod bakom fredsdemonstrationen har mobiliserat till manifestationer vid begravningarna och under måndagen och tisdagen hade flera fackliga centralorganisationer och förbund utlyst strejker och demonstrationer.

Också många elever och universitetsstudenter bojkottade undervisningen dessa dagar.

Vreden riktas mot ”mördaren Erdogan” och den turkiska mördarstaten.