Röster från Brysselseminariet
Kongolesiska kommunistpartiet, Arbetande folkets progressiva parti, Cypern, Vitryska kommunistiska arbetarpartiet och Kubas kommunistiska parti talar om läget i sina respektive länder.
Imperialismen plundrar Kongo
– 51 år efter befrielsen står vårt land fortfarande på knä inför imperialismen. Storföretagen, regeringarna i USA och EU och den inhemska borgarklassen är som rovfåglar som plundrar vårt land på dess rikedomar och trycker ner vårt folk i misär, sjukdomar, tiggeri och arbetslöshet.
Sylvère Boswa Isekombo är generalsekreterare för Kongolesiska kommunistpartiet, som grundades i januari 2011. Han ger en mörk bild av läget i Demokratiska republiken Kongo, ett land med enorma naturrikedomar.
Redan när Bill Clinton var USA:s president drogs planerna upp för att balkanisera Kongo i flera småstater. Imperialismens marionetter, Uganda och Rwanda, har i fem års tid fört krig mot och ockuperat delar av Kongo.
– De är skyldiga till ett folkmord på fem miljoner kongoleser, säger Sylvère Boswa Isekombo.
Kommunisterna stöder president Joseph Kabila, som en samlande kraft mot den utländska aggressionen. Sylvère Boswa Isekombo kritiserar också Frankrikes angrepp på Elfenbenskusten förra året liksom Natokriget mot Libyen och avrättningen av Gaddafi.
– Det var med bitter förvåning som vi såg att vissa vänsterpartier i Europa tog ställning för de imperialistiska regimerna mot vår kontinents självständighet.
Håller Cypern utanför Nato
– Var det rätt av oss att gå in i regeringen? Ja, det var det. Utan Christofias regering skulle den nyliberala politiken ha drabbat Cypern lika hårt som Grekland. Men vi befinner oss i en mycket, mycket svår situation, säger Vera Polycarpou.
Hon representerar Arbetande folkets progressiva parti (AKEL). Det grundades 1941 av medlemmar från det av britterna förbjudna Cyperns kommunistiska parti.
2008 valde AKEL att för första gången lansera en egen presidentkandidat, Dimitris Christofias, som vann valet. Därefter har AKEL med cirka 35 procent av rösterna varit största parti i koalitionsregeringen.
– Vi satte oss vid makten av två skäl. Det ena var att lösa Cypernfrågan. Delar av landet är ockuperat av Nato-medlemmen Turkiet. Vi måste befria och förena vårt land innan vi kan gå vidare. Det andra var att försvara arbetarklassens rättigheter, säger Vera Polycarpou.
På seminariet diskuteras om kommunister ska sätta sig vid makten och administrera ett kapitalistiskt land, som dessutom är medlem i EU. Vera Polycarpou menar att cypriotiska folket hade fått betala ett högt pris om högern fått behålla makten.
– Om vi inte tagit risken att sätta oss i regeringen hade vi inte haft kvar ett starkt socialt skyddsnät. Om vi inte hade tagit risken hade Cypern varit Nato-medlem och ett hot mot freden, säger hon.
Cypern är, genom AKEL:s motstånd, det enda EU-land som inte är med i Nato-samarbetet Partnerskap för fred.
Nyanserad bild av Vitryssland
– Presidenten har stöd från majoriteten av folket. Det beror på att de styrande inte driver en nyliberal utan en socialdemokratisk politik. Jämfört med andra före detta Sovjetrepubliker är situationen för det arbetande folket i Vitryssland något lättare.
Leonid Shkolnikov, generalsekreterare för Vitryska kommunistiska arbetarpartiet, kritiserar de två andra ”kommunistpartierna” i Vitryssland. Det ena sluter upp bakom den inhemska högerns och imperialismens drev mot ”diktatorn” Aleksandr Lukasjenko. Det andra har blivit regeringens stödparti, som främst värnar sina platser i parlamentet.
Leonid Shkolnikov menar att det är nödvändigt att försvara regeringen mot imperialismen och när den agerar i arbetarnas intresse. Som när den bevarat delar av välfärden från Sovjettiden. Lika nödvändigt är det att kritisera liberaliseringen av ekonomin och bristen på demokrati.
– I två års tid har Vitryska kommunistiska arbetarparti försökt registrera sig. Odemokratiska lagar förbjuder ett parti att verka innan det registrerats. Regeringen har i strid med den föreningsrätt som garanteras i konstitutionen, nekat att registrera partiet och därmed intagit en antikommunistisk position, säger han.
Kuba försvarar solidariteten
– Det råder en förvirring om vad vi gör på Kuba. Vi har inte privatiserat några statliga företag. Däremot vill vi befria staten från småsysslor så att den kan koncentrera sig på de stora uppgifterna inom strategiska områden.
Jamila Pita Montes från Kuba kommunistiska parti talar om den aktuella utvecklingen. Hon lyfter fram försvaret av revolutionen och det socialistiska systemet. Hon pekar på korruptionen som en fiende farligare än USA. Och hon förklarar varför Kuba uppmuntrar privata initiativ inom tjänstesektorn.
– Att se till att det finns medicinsk utrustning på sjukhusen och att alla får gratis utbildning är viktigare än att se till att folk får håret klippt. Hårklippning är inte statens uppgift. Även om vi genomför ekonomiska reformer så kommer ingen i det kubanska samhället att stå utan skydd. Vi överger inte solidariteten.