60 år sedan Jurij Gagarin blev förste man i rymden
Den 12 april 1961 blev Jurij Aleksejevitj Gagarin den första människan i rymden när han fullbordade ett varv runt jorden i rymdraketen Vostok-1. Uppskjutningen av Gagarin var kulmen på en lång tids kapplöpning mellan dåtidens supermakter Sovjetunionen och USA om att bli först i rymden. Proletärens Janne Bengtsson berättar om kampen om världsrymden.
Den 12 april 1961, sägs det, höll den amerikanska rymdstyrelsen Nasa en konferens på temat ”hur ska USA bli först i rymden”? Mitt under ett anförande gick en man fram till konferensens presidium och viskade till männen vid bordet: ”Ryssarna har just skjutit upp en man i rymden”.
Jurij Gagarins rymdresa blev en total överraskning för USA, och en tung smäll i den rymdkapplöpning som engagerade USA och Sovjet i det kalla krigets skugga.
Jurij Aleksejevitj Gagarin föddes den 9 mars 1934. En fattig bondgrabb från den lilla byn Klusjino utanför staden Gzjatsk (idag Gagarin) i Smolenskdistriktet. Jurijs föräldrar var arbetare på ett kollektivjordbruk. Klusjino ockuperades av tyska trupper den 18 oktober 1941. Tyskarna brände ner byns skola och den tyska kommendaturen i byn flyttade in i familjen Gagarins lilla hus. En nazi-officer skadade allvarligt Jurijs mamma med en kniv och försökte hänga hans yngre bror Boris i ett äppelträd. Boris överlevde men två äldre syskon greps och skickades till tvångsarbete i Tyskland.
Familjen Gagarin bodde i en lerhydda i nästan två år, innan Röda Armén befriade byn. Den då tio-årige Jurij hjälpte trupperna att lokalisera de minor som den retirerande nazi-armén lagt ut.
Efter kriget kunde Jurij Gagarin börja studera igen. Han siktade på att bli metallarbetare, men hans goda läshuvud och tekniska intresse uppmärksammades och han valdes ut att bli elev på en teknisk skola i Saratov. Där intresserade han sig för flygning och 1957, bara 23 år gammal, var han utbildad pilot.
Gagarin var en av 159 piloter som togs ut till det rymdprogram som Sovjet börjat bygga. De skulle utbildas till kosmonauter. De 159 blev 29. Och 20. Till slut återstod två man: Gagarin och German Titov. Valet för den första bemannade rymdfärden föll på Gagarin; han var bäst tränad och lämpad för uppgiften, men också bara 157 cm lång och skulle utan problem få plats i den trånga kapseln.
Den 12 april 1961 tog Jurij Gagarin plats i Vostok-1. När nedräkningen mot start nått ett hördes Gagarins röst genom radiobruset: ”Pojechali. Nu åker vi”!
Vostok-1 lyfte kl. 07.07 svensk tid. Elva minuter senare var kapseln i omloppsbana runt jorden. Klockan åtta kablade sovjetiska nyhetsmedier ut att Sovjet sänt en människa upp i rymden. Jurij Levitan förmedlade nyheten. Levitan var Sovjets mest kända radioröst. Det var han som läste upp bland annat kommunikéerna om segern i Stalingrad och om att den röda fanan vajade över Berlin. 08.55 landade Gagarin i närheten av staden Engels i Saratovdistriktet.
Gagarin berättade att han blev upptäckt av en bondkvinna och en flicka som gick med en ko. De blev minst sagt rädda när de såg en man i rymddräkt.
”Jag tog av mig hjälmen och försökte lugna dem.
– Jag är en vän, kamrater, en vän!
Kvinnan svalde ljudligt.
– Kan det vara möjligt… att du kommer från yttre rymden?
– Ja… faktiskt!
När Gagarin fullbordat sitt varv runt jorden, 108 minuter i världsrymden, var han en hjälte, Sovjet hade knäppt USA på näsan och förstärkt ledningen i rymdkapplöpningen, den Sovjet haft i ett par år. Sovjetunionen hade grundat sitt rymdprogram redan i juli 1956. Nasa, den amerikanska rymdflygstyrelsen, grundades två år senare, i oktober 1958.
Redan i november 1957 sände Sovjet upp hunden Lajka upp i omloppsbana – Lajka dog som planerat i kapseln. I maj 1960 sändes en raket upp som cirklade 64 varv runt jorden, men som exploderade vid återfärden. Den 19 augusti 1960 nåddes den första stora framgången då hundarna Belka och Strelka kunde återvända till jorden efter 18 varv runt jorden.
Rymdkapplöpningen var också ett race mellan två män som ledde sina respektive nationer ut i det okända.
På den sovjetiska sidan Sergej Pavlovitj Koroljov, född 1907, en ung man med ett brinnande intresse för raketer som redan som 24-åring fick sovjetmaktens stöd att grunda ett institut som forskade om hur man skulle kunna sända upp bensindrivna raketer i luften. En hängiven vetenskapsman som efter två år i fångläger för ”antisovjetisk verksamhet” 1944 fick börja arbeta med ett sovjetiskt raketprogram på begäran av den berömde flygplanskonstruktören Andrej Tupolev.
På den amerikanska sidan fanns Wernher von Braun. Född i Wirsitz (idag Wyrzysk i Polen) 1912 och den vetenskapsman som för Hitlers räkning utvecklade de V2-raketer som dödade tusentals Londonbor under ”blitzen”.
Wernher von Braun växte upp i den högerextrema miljö som kännetecknade många av de adliga tyska familjerna, och redan 1933 var han medlem i en paramilitär grupp i Berlin. Han arbetade samtidigt med ett raketforskningsprogram finansierat av tyska armén. Von Braun var medlem i SS med majors grad (Sturmbannführer) och god vän med SS-ledaren Heinrich Himmler.
När kriget vände efter slagen vid Stalingrad och Kursk och de tyska arméerna började retirera, intensifierade von Braun arbetet med att ta fram de V2-raketer som skulle sprida död och förintelse i England: 1944 tog von Brauns raketer 2.800 liv i London och sammanlagt i övriga engelska städer samt Liége och Antwerpen, drygt 9.000 liv.
För att få fram tillräckligt många raketer på kortast möjliga tid ställdes 1.000-tals slavarbetare från koncentrationslägren Dora och Buchenwald till von Brauns förfogande. För andra i nazismens tjänst ledde den typen av arbete till rättegång för brott mot mänskligheten. För von Braun ledde det till ett nytt och välbetalt arbete.
Redan före det nazistiska nederlaget i maj 1945, valde von Braun och andra ledande tyska raketforskare att överlämna sig till den amerikanska armén. De skeppades över till USA för att fortsätta sitt arbete, med samma fiende i Sovjetunionen, men med en ny arbetsgivare. Von Braun blev USA-medborgare 1955 och chef för Nasa 1960.
Till livets slut – han dog i cancer 1977 – var von Braun besatt att göra det som Hitler misslyckats med: att besegra Sovjetunionen.
– Ska vi avvakta tills det vajar en röd fana på månen?, frågade han en gång sina rymdforskningskollegor.
En östtysk larmrapport i början av 60-talet om Wernher von Brauns nazistiska sympatier väckte minimal uppmärksamhet utanför DDR och det socialistiska blocket, och i USA tystades all information om von Braun effektivt ner av det militär-industriella komplexet. Det var först på 1980-talet, efter von Brauns död, som sanningen om hans nazistiska förflutna kom ut tack vare tyska journalister.
Det dröjde en knapp månad efter Gagarins varv runt jorden innan Nasa och von Braun den 5 maj kunde skicka upp Alan Shepard i rymden. Shepard åkte rakt upp och sedan ner; USA:s hopp upp i rymden tog bara knappt 15 minuter.
Den första riktiga amerikanska rymdfärden gjordes först den 20 februari 1962, då John Glenn svävade tre varv runt jorden på fyra timmar och 55 minuter. Efter ytterligare tre amerikanska och tre sovjetiska rymdfärder sände Sovjet den 16 juni 1963 upp den första kvinnan i rymden: den 26-åriga före detta textilarbetaren och hängivna fallskärmhopparen Valentina Teresjkova gjorde 48 varv runt jorden och tillbringade tre dygn i rymden. Det skulle dröja 20 år innan den första amerikanska kvinnan sändes upp i rymden.
Fram till idag har 568 människor tillbringat tid i rymden. Tolv av dem har gått på månen: Neil Armstrong och svenskättade amerikanen Edwin Aldrin blev de första den 20 juli 1969.
Men pionjär i rymden var Jurij Gagarin. En rymdfärd som blev en enorm propagandaframgång för Sovjetunionen. Den sympatiske Gagarin åkte världen runt, han besökte 30 länder, däribland Sverige i mars 1964. Dock inte USA – president Kennedy var så störd av Gagarins popularitet och den sovjetiska charmoffensiven, att han personligen stoppade ett Gagarinbesök i USA.
Gagarin återgick så småningom till flygvapnet och utbildade sig till pilot på passagerarflygplan. Han deltog också i utvecklandet av nya typer av stridsflygplan. Det kostade honom livet. Den 27 mars 1968 omkom Gagarin under en testflygning av stridsflygplanet Mig-15.
Den förste mannen i rymden blev 34 år gammal.