Hotet mot Venezuela: ”Alla vettiga krafter stödjer dialog”

Den 23 januari utropade sig oppositionsledaren Juan Guaidó, inför tusentals demonstranter i Caracas, till president i Venezuela och fick snabbt stöd av USA. Under de två veckorna som gått sedan dess har västländerna, med USA i spetsen, trappat upp hoten och påtryckningarna på landets legitime president Nicolas Maduro.

– Det här är något som noga planerats av Vita Huset och lokala högerextrema krafter, sedan åtminstone ett år tillbaka, säger Paul Dobson, journalist på sidan Venezuelaanalysis.com och medlem i Venezuelas kommunistiska parti, PCV, till Proletären.

När vi når honom är det lördagsmorgon i Merida i västra Venezuela där Paul Dobson bor. Trots det allvarliga läget beskriver han hur vardagen fortsätter utan några tecken på att Maduroregeringens kontroll över landet skulle vara hotad.

– Konstigt nog så skulle man nog inte ha märkt att det varit ett kuppförsök här om man inte hade följt nyheterna, säger Paul Dobson.

– De dagliga svårigheterna med elavbrott, inflation och varubrist fortsätter men man ser inga tecken på något maktskifte, militärer eller myndigheter som visar stöd för Juan Guaido.

Den 35-årige Juan Guaido valdes till ordförande för Nationalförsamlingen i början av januari, som en del av en informell överenskommelse inom oppositionen som har majoritet i församlingen. Han är ingenjör utbildad i USA och medlem i partiet Folkets vilja, ett parti Paul Dobson beskriver som ett litet högerextremt parti som stödjer våld som metod.

Eftersom oppositionen vägrar att godta valresultatet i förra årets presidentval, trots att valet hölls med flera internationella valobservatörer och trots att ingen av oppositionskandidaterna lämnat in någon protest, hävdar de att presidentposten därmed är vakant och att ordföranden för Nationalförsamlingen kan utropa sig till president, enligt konstitutionen. Det hela hade planerats på möten långt i förväg, bland annat i Washington.

– Många venezuelaner är oroliga över hotet om en militär intervention, men det råder ett slags nervöst lugn.

Många pratar såklart om kuppförsöket men mycket få stödjer en militär intervention. Däremot finns det en relativt stor grupp som stöder oppositionsledare Juan Guaido utan att egentligen veta vad hans åsikter och handlingar innebär.

De som stödjer regeringen, som fortfarande utgör en stor andel av befolkningen, förbereder sig samtidigt för kommande drabbningar.

– Vi ser dagligen välbesökta demonstrationer över hela landet till stöd för regeringen, säger Paul Dobson som menar att demonstrationerna och mobiliseringen har haft en enande effekt på den breda chavista-rörelsen i landet.

Jättedemonstrationerna till stöd för Maduro har nästan helt ignorerats av media i väst.

– Trots de ekonomiska svårigheterna, trots fem år av recession och trots inflationen stödjer en majoritet regeringen. Men västmedia förstår inte det, och blundar därför för dessa demonstrationer eller hävdar att de är påhittade.

I svenska media ges bilden av ett land i total kollaps, med svält, nöd och förtryck. Vad är din kommentar till det?

– Kom hit och se själva! Den som kommer till Venezuela kommer att bli chockad över att se att det är ett normalt land. Här finns både rika och fattiga, och de som lever på gatorna, säger Paul Dobson som säger att hemlösheten visserligen ökat, men fortfarande inte är hög jämfört med hur det ser ut i delar av USA.

– Den ekonomiska verkligheten är svår. Det finns ingen anledning att dölja det. Vi har massiv hyperinflation och en recession som såklart innebär konsekvenser. Men inte alls i den omfattning som mainstreammedia påstår. Deras intresse är att ge bilden av ett ”kollapsat land”, precis som de gjort i Syrien, Libyen och Iran.

Trots flera åtgärder under hösten har regeringen inte lyckats lösa de akuta ekonomiska problemen. Varubristen är visserligen inte lika påtaglig som tidigare, men inflationen gör att priserna är mycket höga. För att kompensera de höga priserna, delar regeringen ut basvaror till fattiga genom CLAP-systemet.

– Idag är det främst vissa dyra mediciner och särskilda importerade matvaror som saknas.

I samband med statskuppförsöket har USA utökat sina sanktioner till ett oljeembargo som innebär att Venezuela i princip inte kan sälja olja för dollar, vilket ytterligare kommer att slå mot ekonomin, och mot vanligt folk.

Sanktionerna har kraftigt förvärrat den kris som utbröt när oljepriserna sjönk kraftigt 2014. De finansiella sanktionerna försvårar till exempel importen av livsviktiga varor, som mediciner.

– Ett företag som vill importera medicin kan hitta någon som är villig att sälja, men kan då inte betala eftersom de måste gå genom finansiella institutioner som kontrolleras av USA.

När Venezuela isolerats av västmakterna, har landet istället fått stöd av Kina och Ryssland, som såklart ser ekonomiska möjligheter i ett utökat samarbete. Det diplomatiska och ekonomiska stödet från dessa länder har varit helt avgörande, menar Paul Dobson.

Högern brukar säga att de ekonomiska problemen i Venezuela beror på socialismen. Hur ser du på det?

– Venezuela är inte ett socialistiskt land och har inte en socialistisk ekonomi. Det vi försökt att göra de senaste 10 åren är att röra oss mot socialism. Regeringen har gjort misstaget att använda ordet ”socialistisk” om allt från tågstationer till bagerier utan att egentligen förklara vad de menar med det.

Begreppsförvirringen har gjort det enkelt för media i väst att peka ut landet som socialistiskt, menar Paul Dobson, men också fått ideologiska konsekvenser i Veneuzuela där en del förknippar problemen i den kapitalistiska ekonomin med socialism.

Venezuelas kommunistiska parti, PCV, har varit en viktig kraft för att driva på utvecklingen mot socialism och sociala reformer, men har samtidigt varit en ständig kritiker av regeringen. Under lång tid har de krävt att oljeinkomsterna används till att industrialisera landet för att göra det mindre importberoende, något som motarbetats av krafter inom PSUV som tjänar på importen.

Detta beror enligt Paul Dobson på att PSUV är ett multiklassparti som representerar olika klasskrafter i landet, arbetare men också landägare och vissa oligarker som till exempel tjänar på importen.

Det som står på spel nu är demokratin och vår självständighet. Det handlar om att försvara det vi uppnått de senaste 20 åren.

I det allvarliga läget landet nu befinner sig i, lägger PCV dock kritiken åt sidan och uppmanar alla medlemmar och sympatisörer att försvara landets nationella oberoende.

– Det som står på spel nu är demokratin och vår självständighet. Det handlar om att försvara det vi uppnått de senaste 20 åren.

Samtidigt som de progressiva krafterna i landet förbereder sig för en konfrontation med högern och imperialismen hoppas de att krisen ska gå att lösa genom dialog. Mexiko och Uruguay har tagit initiativ till en förhandlingslösning, vilket Maduro tackat ja till.

– Alla regeringsvänliga krafter, och i princip alla vettiga krafter i landet, stödjer en dialog. Men Juan Guaido säger nej, konstaterar Paul Dobson.

Trots att oppositionen inte lyckats mobilisera tillräckligt starka krafter för att tvinga bort Maduro så är hotet om militär intervention högst verkligt.

– Juan Guaido har inte kontroll över institutionerna, är inte erkänd av armén eller majoriteten av folket. Bortom de internationella erkännandena, så är det svårt att se hur han skulle kunna ta över styret. Om det inte är genom en utländsk militär intervention, säger Paul Dobson som ser skrämmande likheter med ett land som Libyen.

– Vi känner igen mönstret. USA upprättar en parallell regering som de stödjer ekonomiskt och till slut militärt. Det är den stora oron här i landet. Folk är definitivt rädda. Venezuelaner är fredsälskande och lättsamma människor och en stor majoritet skulle motsätta sig en utländsk intervention. Men Vita huset verkar ha bestämt sig för ännu en regimförändring.