Debatt: Att kriminalisera förintelseförnekelse främjar okunnigheten

Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.

2003 grundades ämbetsverket ”Forum för levande historia” av Göran Persson.

Sverige hade precis skickat trupp till Förenta Staternas och Natos blodiga ockupation av Afghanistan och därmed inlett en politik att delta i militära ”insatser” (läs angreppskrig) i Natos regi. Snart följde invasionen av Irak som Sverige stödde med omfattande vapenexport redan från början.

Det egentliga motivet att grunda ”Forum” var det behov som därigenom uppstått av ett Sanningsministerium för åsiktskontroll. Det skulle mörka det koloniala arvet för att underlätta att svepa in de nya kolonialkrigen i en kvasihumanitär dimma.

”Sprida kännedom om Förintelsen” var den officiella anledningen till grundandet av ”Forum”. Det gick hand i hand med en relativistisk kunskapssyn: ”Historia är ju ett ideologiskt ämne … det måste vi acceptera” förklarades i myndighetens kampanjmaterial som därmed satte ribban lågt för historieskrivningen.

Karl Marx hade rätt när han såg ideologi som falskt medvetande och hävdade den historiska materialismen som vetenskap: Konkret analys av konkreta förhållanden. Att söka sanningen ur fakta. Historieämnets vetenskaplighet försvarades också av det samtida forskarkollektivet i ett forskarupprop mot ”Forum” som fick stor anslutning.

”I en diktatur står historieskrivningen alltid i statens tjänst” proklamerade ”Forum”. Hur blinda ska de vara för att inte reflektera över denna sats tillämpning på myndighetens egen verksamhet? Att myndigheten därtill skryter med att vara ”unik” är en ofrivillig ironi som indikerar en brist på historiskt perspektiv.

Nu vill regeringen ta detta vidare genom att kriminalisera ”förnekelse” av Förintelsen. Justitieminister Morgan Johansson förklarade 14 april att en parlamentarisk kommitté ska tillsättas för att bland annat utforma omfattning och straffsatser.

Därmed bryter regeringen en i Sverige folkligt förankrad rättstradition att straffbelägga handlingar och inte åsikter. Redan har många röster i offentligheten höjts mot detta.

Tidigare, under andra världskriget till exempel, var det vänstern som spjärnade emot högerns krav på åsiktsförbud men nu kommer förslaget från en S-ledd regering medan många som kallar sig konservativa är principiella motståndare. Återigen kan vi se i en sakfråga att vänster-högerskalan och ideologiska etiketter blivit missvisande.

Varför ska Förintelsen med stort F och i bestämd form göras unik och sakrosankt?

Visst var Hitlerfascismens massmord på judar men också romer, kommunister, fackföreningsfolk och handikappade i utrotningslägren ett oerhört brott mot mänskligheten. Men massmordet på slaver, 28 miljoner sovjetmedborgare, var också ett brott liksom det kejserliga Japans folkmord på kineser och koreaner i ungefär samma storleksordning. Den av Churchill beordrade förintelsen i Bengalen där flera miljoner svalt ihjäl i andra världskrigets slutskede kan också nämnas.

Författaren Sven Lindqvist sammanfattade det koloniala perspektivet i ”Utrota varenda jävel”: ”Auschwitz var den moderna, industriella tillämpningen av en förintelse, på vilken det europeiska världsherraväldet sedan länge vilade”.

Och krigen, förintelserna och folkmorden fortsätter in i vår tid: Vietnam, Indonesien, Operation Condor i Latinamerika, Palestina, Irak, Libyen, Syrien, Jemen etc. De om vilka dramatikern Harold Pinter sa i sin Nobelföreläsning 2005: ”Det har aldrig hänt. Inte ens när det hände hände det”, åsyftande det näst intill obefintliga allmänna medvetandet om dem.

Skriftställaren Jan Myrdal (1927-2020) hävdade att användandet av ordet Förintelsen med stort F och i bestämd form är en ”tjänande lögn” då det gör skillnad på dödandet av europeiska judar och alla andra förintelser av folk i alla världsdelar.

Att kriminalisera frågan om förintelserna är att inskränka åsiktsfriheten och främja okunnigheten.

Ulf Bjerén
Karlskrona