Ledare: Bankmaffian visar sitt riktiga ansikte

I det inledande kapitlet i John Steinbecks Vredens druvor står arrendatorn med laddat gevär. Banken ska vräka honom från hus och hem. Han frågar sig vem som bär ansvar för bankens affärer. Vem ska han skjuta? Men vart arrendatorn än vänder sig flyttas ansvaret någon annanstans. Alla följer bara reglerna i ett spel som riggats bortom mänsklig kontroll.

Journalisterna på Uppdrag Granskning framstår lika vilsna som Steinbecks arrendator när de genomför sitt grävande i Swedbanks tvättande av pengar i bankens baltiska filialer.

Det rör sig om mångmiljardbelopp. Listorna på penningtransaktioner vill aldrig ta slut. Det är skumraskföretag och bulvaner. När ryska och baltiska oligarker flyttar pengar till bankkonton i Schweiz ser Swedbank till att ta del av kakan genom att bistå med bankkonton. Pengar som inte bara kommer från de råvarutillgångar och den tillverkningsindustri som oligarkerna roffade åt sig på 1990-talet, utan från kapitalistisk verksamhet av alla dess slag, även människohandel, knark och annan kriminell verksamhet.  

Swedbanks nuvarande vd Birgitte Bonnesen var tidigare chef för bankverksamheten i Baltikum. Affärerna blomstrade när dessa pengar strömmade in i Swedbank. Givetvis vet både Bonnesen och resten av banktopparna vad det rör sig om för affärer.

Redan 2014, två år innan Bonnesen tog över som vd för hela Swedbankkoncernen och när hon fortfarande var chef för den baltiska verksamheten, rapporterades om hur den baltiska banksektorn användes systematiskt för penningtvätt.

När Danske Bank drogs in i härvan satte Bonnesen sig på höga hästar och skröt över att Swedbank inte sysslar med sådant och har ett välutbyggt system för att avslöja penningtvätt. Det var ren och skär lögn. Tsunamin av kriminella pengar har slagit ut de varningssystem som Swedbank påstår sig ha. Pengar är som gödselstackar, de luktar först när man börjar rota i dem.

Baltikum har blivit ett Klondyke för spekulation och kapitalistisk verksamhet i lagens gråzoner, för att flytta förmögenheter till Schweiz och andra skatteparadis och göra svarta pengar till vita profiter.

Penningtvätten är bara en liten del av Swedbanks och övriga svenska storbankers verksamhet i Baltikum och sett ur vanliga arbetares synvinkel knappast det som drabbat dem värst. Verksamheten har byggts upp i skön förening mellan svenska staten och bankkapitalet.

Innan storbankerna var svenska staten på plats. 1993 startades en filial till Stockholms handelshögskola för att utbilda en egen stab av ekonomer och banktjänstemän. Skolan har finansierats av hundratals miljoner från svenska skattebetalare.

Några år senare kom de svenska storbankerna och tog över på den baltiska marknaden. Bostadsmarknaden privatiserades och den framväxande över- och medelklassen försågs med lån från svenska banker. Från 2000 till 2007 steg fastighetspriserna med 700 procent.

När bubblan sprack 2008 klev svenska staten in och skyddade de svenska storbankerna. Lettland – där Swedbank har sitt huvudkontor och Stockholms handelsskola sin filial – drabbades värst.

För att rädda bankvinsterna från utlåningen – i Lettland hade endast 20 procent av befolkningen banklån – skickades notan till främst övriga 80 procent. Ekonomin krympte med en fjärdedel från 2008 till 2010. De offentliganställda fick sina löner sänkta med upp till 40 procent. Hälften av alla sjukhus stängdes. Antalet fattigpensionärer sköt i höjden och matköerna ringlade fram.

Samtidigt infördes nya regler som gjorde det möjligt för rika utlänningar att köpa upp bostäder och fastigheter för att hålla priserna uppe. Strax efter krisen 2008 gick Swedbanks baltiska utlåning ner, men är idag 55 procent högre än strax innan bubblan sprack 2008.  

Baltikum har blivit ett Klondyke för spekulation och kapitalistisk verksamhet i lagens gråzoner, för att flytta förmögenheter till Schweiz och andra skatteparadis och göra svarta pengar till vita profiter. Och mitt i allt detta står de svenska storbankerna uppbackade av svenska staten med händerna långt ner i dynghögen.

Dessutom måste avslöjandena om penningtvätten sättas i sitt sammanhang. De är en del av den dragkamp som förs inom det världsfinansiella systemet. USA vill skydda dollarns ställning och det finansiella transaktionssystem som håller dollarn under armarna. Vilka bovar inom finansvärlden som hängs ut och vilka som belönas beror som regel inte på graden av kriminalitet, utan vem dessa råkar trampa på tårna.

Till skillnad från Steinbecks arrendator får UG-journalisterna kanske tag på någon att skjuta. Huvuden lär rulla när Swedbank och storfinansens makthavare inom näringsliv och stat ska skydda sina affärer. Men som Steinbeck skriver i Vredens druvor: ”Banken är något helt annat än människor. Det kan inträffa att varenda människa i en bank ogillar det banken gör, men ändå gör banken så. Ni måste förstå att banken är något utöver människorna. Den är vidundret. Människor har skapat den men de kan inte bestämma över den.”

Hur kan vi tillåta att något så viktigt som bankverksamhet ligger i händerna på privatägda och profitstyrda storbanker som inte drar sig för att tvätta pengar åt människohandlare och knarkaffärsmän? Det som nyttjas av oss alla ska vi också gemensamt bestämma över. Egentligen är det inte svårare än så.