Björn Sjöö: ”Jag tycker det blivit mycket mer jag, istället för vi”
Efter närmare 50 år som bandgubbe i bland annat Norrlåtar är det dags för Björn Sjöö att släppa sitt första soloalbum. ”Det är inga 70-talslåtar som lyssnaren kan vänta sig.”
Efter mer än 50 års musicerande i Sverige har Björn Sjöö samlat på sig ett imponerande CV. Han har varit medlem i Norrlåtar, Rekyl och Anton Swedbergs Swängjäng, och turnerat med både Ronny Eriksson och bandet Movitz. Men det dröjde ända fram till 2020 innan planerna på en soloskiva väcktes till liv.
– Jag har alltid sett mig som en bandgubbe, så jag har aldrig haft ett behov av att släppa en skiva med egna låtar. Men sen märkte jag att jag hade nästan 20 låtar som var klara, så jag tänkte, varför inte?
Detta gedigna CV har också skapat många kontakter med olika musiker. När Björn Sjöö nämnde att han jobbade med en egen platta var det flera bandkamrater som inte tvekade att hjälpa till.
– Varje person har satt sin egen prägel på skivan. Allt som allt blev vi upp emot 15 stycken. Hur dessa låtar ska gå att spelas live har jag ingen aning om. Man får väl göra nya tolkningar. Ett ”Så mycket bättre”, Björn Sjöö tolkar Björn Sjöö, skrattar han.
När man pratar med någon som spelat musik så pass länge kan man inte undvika att komma in på skillnaden mellan då och nu. Åldern medför trots allt en del perspektiv. När Proletären frågar om dagens musik menar Björn Sjöö att den kollektiva känslan på ett sätt har försvunnit.
– Jag tycker det blivit mycket mer jag, istället för vi. Men låtarna på skivan är inte några 70-talslåtar. Det var standard på den tiden att skriva tre verser om vad som var fel och sen en vers med lösningen på problemet, säger Björn Sjöö.
– Jag kan tycka att texter överlag blir mindre och mindre viktiga. Nuförtiden märks det att producenterna har mer inflytande över låtarna än textförfattarna. Inför den här skivan hade vi som mål att få fram texterna så mycket som möjligt. Det betyder inte att musiken är oviktig, men texterna ska fan höras.
En sak som går hand i hand med kollektivismens tillbakagång är att den musikrörelse som byggdes från grunden och uppåt i mångt och mycket inte längre finns. Nu har istället kommersen tagit över.
– Det är synd. Förr i tiden behövde man inte vara med i schlagerfestivalen för att få spelningar. När vi spelade med Rekyl fanns det ett kontaktnät via tidningen Musikens makt. Fick man en spelning i Stockholm kunde man enkelt ha en turné klar via rörelsen.
Samtidigt som texterna är viktiga för Björn Sjöö så vill han inte prata om deras betydelse allt för mycket. Poängen är snarare att låta lyssnarna skapa sina egna intryck av låtarna på skivan.
– Det frågan får man ganska ofta: Vad handlar låten om? Det är en hemsk fråga. Lyssna istället! När jag lyssnade på Rolling Stones hörde jag en massa saker i texterna som egentligen inte fanns. Men det är väl lite det som också är charmen med musik. Att man kan skapa sina egna tolkningar.