Bland foliehattar och judehatare
Konspirationsteorier kan inte bara avfärdas som något för knäppisar i foliehatt. Journalisten och författaren Kent Werne sätter in dem i sitt sammanhang, både samhälleligt och psykologiskt.
Journalisten och författaren Kent Werne har tidigare gett sig i kast med utförsäljningen av allmännyttan, privatiseringen av välfärden och nedmonteringen av de sociala trygghetssystemen. I sin nya bok tar han sig an konspirationsteorier. Vilka är det som tror på dem och varför? Vad säger de om samhället?
Men först måste det utredas vad en konspirationsteori faktiskt är. Vad skiljer vanlig sund samhällskritik från konspirationsteorier? Werne beskriver det som att ”där vissa ser lobbyism och elitens diskreta nätverksbyggande ser andra en ondskefull, global konspiration”. En liten grupp människor som – med hjälp av hemliga sällskap, banker och massmedia – målmedvetet drar i alla trådar, allt för att införa en ny världsordning och förslava mänskligheten.
När konspirationsteoretikern ställer sig frågan ”vem tjänar på detta?”, blir svaret på frågan detsamma som på frågan ”vem ligger bakom detta?” Exempelvis: Att USA:s krigshökar tjänade på 11 september-attackerna – de fick ju en anledning att starta fler krig – betyder i konspirationsteoriernas värld att det också måste vara de som låg bakom attackerna. Då blir varje inkonsekvens i den officiella historieskrivningen ett bevis på att konspirationen är ett faktum.
Att konspirationer ägt, och äger, rum är samtidigt ett faktum. Sammansvärjningar mellan olika delar av makteliten mot andra delar av makteliten har alltid varit en del av politiken. Det är vikten konspirationsteorierna tillskriver dem som särskiljer.
Statsvetaren Michael Barkun delar upp konspirationsteorierna i tre olika kategorier. Den första, händelsekonspirationen, rör enskilda händelser som Kennedymordet, 11 september, månlandningen och så vidare.
När dessa kopplas ihop och gör anspråk på att förklara händelserna som resultat av hemliga sammanslutningar, då blir det en systemkonspiration. Konspiratörerna kan vara Illuminati, Bilderberggruppen, judar, kommunister och så vidare.
Den tredje kategorin är superkonspirationen. Den påminner om systemkonspirationen men ordnar olika konspirationer i ett hierarkiskt system. Högst upp finns en avlägsen och mäktig ondska, inte sällan av demoniskt eller utomjordiskt slag.
Konspirationsteoriernas historia sträcker sig tillbaka till 1700-talet då konservativa och kristna lade skulden för den franska revolutionen på frimurarna och ett litet sällskap som kallades Illuminati. Det verkliga Illuminati existerade i knappt tio år men inom konspirationsvärlden lever de vidare som ett av de mäktigaste hemliga sällskapen, som drar i trådarna och för världen närmare NWO – The new world order (den nya världsordningen).
Ovilligheten att erkänna verkligt folkligt missnöje som en orsak till revolutionen går igen i myten om att den ryska revolutionen var ett verk av kapitalister från USA. Och judar förstås.
Ovilligheten att erkänna verkligt folkligt missnöje som en orsak till revolutionen går igen i myten om att den ryska revolutionen var ett verk av kapitalister från USA. Och judar förstås.
Redan tidigt fick judarna plats i konspirationsteorierna, underblåst av en redan rotad antisemitism. Under det ryska inbördeskriget började det falska ”Sion vises protokoll” – beviset för att judarna ämnade ta över världen – cirkulera bland officerare i den antibolsjevikiska vita armén. Revolutionen och ”judesbolsjevismen” sågs nu som medel att välta den kristna civilisationen över ända.
Paradoxalt nog påstås judarna – än idag – ligga bakom såväl alla former av socialism och liberalism som det kapitalistiska systemet. Detta i ett nät av konspirationer där den judiska bankirfamiljen Rothschild ofta spelar en avgörande roll. Inom vit makt-kretsar talar man sedan 1980-talet om detta som ”den judiska ockupationsregeringen”, ZOG.
Antisemitismen återfinns också i den fundamentalistiska islamismen som förespråkar jihad – fysiskt, inte andligt – mot judarna och västvärldens ”korsfarare”.
Inom counterjihad-rörelsen är det istället islam – inte bara islamism – som är hotet mot västvärlden. Den egyptisk-brittiska författaren Bat Ye’or lanserade 2005 begreppet Eurabia, en teori som går ut på att Europa sedan 30 år utsätts för en smygislamisering. Detta genom att muslimer målmedvetet invandrar till västländer och sedan föder fler barn än den inhemska befolkningen. Enligt Ye’or kommer kristna, judar och andra oliktänkande till slut ställas inför valet: Underkasta er sharia eller dö.
Trots att boken skrivits av en judisk författare har även antisemiter tagit dess teorier till sina hjärtan. Israel kan bland counterjihadister både vara ett viktigt slagfält där civilisation står mot islams barbari, och platsen varifrån islamiseringen av västvärlden orkestreras.
I Sverige var det de sverigedemokratiska bröderna Ted och Kent Ekeroth som lanserade counterjihad-tankarna, och redan samma år som Ye’ors bok ”Eurabia: The Euro-Arab Axis” kom ut, hyllades den i SD-kuriren.
I huvudsak har de svenska konspirationsteoretikerna samlats kring nättidningen och forumet Vaken.se, men även numera nedlagda Blueshift som anklagade resten av ”sanningsrörelsen” för att vara en del av konspirationen. I boken nämns också namn som den före detta krögaren Carl Norberg (Folkresningen De Fria), författaren Mats Sederholm, klimatförnekaren Lars Bern och den förmodade pseudonymen Michael Delavante.
I USA är den kanske mest kända konspirationsteoretikern Alex Jones och hans Infowars, men också kring Breitbart News, självutropad plattform för den alternativa högern, och vars styrelseordförande Steve Bannon sedermera blev Donald Trumps chefsstrateg. Flera personer ur ”rörelsen” finns eller har funnits i kretsen kring den amerikanske presidenten, som också tog hjälp av en av dess många teorier i sin valkampanj – den att Barack Obama egentligen inte är amerikansk medborgare.
Att gå in på alla spår som Kent Werne följer vore omöjligt. Han träffar Tea Party-folk som tror att drottning Elizabeth II styr världen, den brittiske new age-token David Icke som tror att världens ledare i själva verket är rymdödlor, men också psykologer och statsvetare som ger intressanta analyser kring varför konspirationsteorierna tycks så livskraftiga.
Här hittar Werne utan problem balansen mellan materiella och psykologiska förklaringar. Människan har en tendens att vilja koppla ihop saker och skapa sammanhang. Det rubbar vår känsla för proportioner om en stor och viktig händelse skulle ha en ”obetydlig” orsak. Därav de många konspirationsteorierna kring morden på politiker som John F Kennedy, Olof Palme och Anna Lindh.
Kent Werne fastnar inte i de psykologiska förklaringarna utan ser det som självklart att konspirationstänkandet formas av sociala och politiska förhållanden. Det är i oroliga tider som konspirationsteorierna frodas. När kriserna avlöper varandra, klyftorna växer och beslutsfattandet tycks alltmer avlägset, då är manegen krattad för teorier som pekar ut De Onda. Skulden kan lättare placeras hos människor av kött och blod än hos ett anonymt ekonomiskt och politiskt system.
Skulden kan lättare placeras hos människor av kött och blod än hos ett anonymt ekonomiskt och politiskt system.
Fenomen som Donald Trump och Viktor Orbán visar att konspirationsteorierna också kan frodas i maktens korridorer. Nazityskland är förstås det historiska exempel som tydligast visar vad detta kan leda till.
Kent Wernes bok är ett välskrivet och spännande motgift. Ett välbehövligt sådant i en tid som präglas av ”alternativa nyheter” och postmodernismens absurda förkastande av objektiva sanningar.