Debatt: Bort med guds tassar från gossebarnens penisar

Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.

Idag, den 13 november, kom domen där en abrahamitisk stympare har stympat nio gossebarn med svenska statens och pojkarnas föräldrars goda minne. Den vidriga lagen som går under rubriken ”lag (2001:499) om omskärelse av pojkar” ger föräldrar, judiska och muslimska församlingar fria händer att stympa maktlösa gossebarn.

Lagens 6§ ger trossamfund fria händer att kränka barnets rätt till kroppslig integritet. Det står så här: ”6 § Särskilt tillstånd att utföra omskärelse får meddelas den som föreslagits av ett trossamfund där omskärelse ingår som en del i en religiös tradition, om personen har den kompetens som föreskrivs med stöd av 11 §, bedöms kunna utföra ingreppet i enlighet med de krav som gäller för ingreppet och i övrigt är lämplig att utföra omskärelser”.

I det aktuella fallet har en man genom en tidigare chef för förskolan Bilal i Söderhamn (en förskola som drivs av personer som står den terrorstämplade Gävleimamen nära) kommit i kontakt med en rad familjer. Förskolechefens egen son inräknad har mannen stympat nio pojkar med en lödpistol. Två av pojkarna får omfattande infektioner, sårskada då stymparen hade bränt bort för mycket förhud med lödpistolen. Fyra andra pojkar får också infektioner.

Vidare står det i domen att de av pojkarna som var i späd ålder hölls fast av en vuxen medan de som var äldre hölls fast av två vuxna. Detta i sig säger vilken brottslig handling stympning av pojkar är. Flera av föräldrarna vittnar om att deras barn har gråtit och skrikit under tiden övergreppen pågick. Några andra föräldrar försöker slingra sig genom att påstå att de tittade bort, eller var i ett annat rum etc.

Att vissa religiösa minoriteter har en utsatt position innebär definitivt inte att de ska få fria tyglar att förtrycka och kränka individer tillhörande den egna gruppen.

Det är avskyvärt att svenska staten stiftat en lag under stark påverkan av judiska och muslimska lobbyister som ger föräldrar och religiösa församlingar rätten att kränka pojkars rätt till kroppslig integritet och deras rätt att inte utsätts för misshandel som stympningen av deras könsorgan innebär. Att vissa religiösa minoriteter har en utsatt position innebär definitivt inte att de ska få fria tyglar att förtrycka och kränka individer tillhörande den egna gruppen.

Den främsta förövaren i detta fall är inte stymparen utan i första hand svenska staten, i andra hand pojkarnas vårdnadshavare och i tredje hand stymparen. Ironiskt nog är det vårdnadshavarna som blivit målsägande. Vilken skymf mot barnen!

Vad dömdes stymparen till då? Villkorlig dom. 180 timmars samhällstjänst. Barnen eller snarare deras föräldrar får drygt 60.000 i skadestånd tillsammans.

Det mest anständiga för Sverige är att riva den gällande lagen och förbjuda den abrahamitiske gudens påbud om stympning av förhud.

Det går dessvärre inte att anmäla Sverige till någon instans då FN och dess barnkonvention ger ännu större legitimitet till föräldramakten, religion och kultur. Det är inte formella bestämmelser om separationen mellan stat och religion som är avgörande utan graden av religiositet och respekt för religiösa församlingar hos byråkrater, politiker, journalister, forskare och andra funktionärer som avgör vilken räckvidd sekularismen får i ett samhälle.

Det finns dessvärre många av religiösa lobbyister och funktionärer som har oreflekterad respekt för inhumana religiösa praktiker inom svenska institutioner. Jag kan bara säga: bort med guds tassar från gossebarns penisar!

Devin Rexvid
Forskar om hedersvåld