Chilensk kommunist om protesterna: ”Chiles folk kommer inte att ta ett steg tillbaka”

Juan Andrés Lagos tillhörde under militärdiktaturen det underjordiska kommunistpartiets centralkommitté och var samtidigt chefredaktör för partiets centrala organ, El Siglo. När Proletären träffar honom har han just talat inför nära 1.500 representanter från 92 länder, församlade i Havanna den 1-3 november, om kamp mot nyliberalismen, antiimperialistisk solidaritet och demokrati.

– Konferensen genomförs i ett intensivt ögonblick. Slutsatsen man kan dra av delegaternas alla inlägg är att det krävs en intensifierad kamp mot dagens ekonomiska modell.

Chile har fram till våra dagar ansetts vara ett ekonomiskt nyliberalt framgångsrikt experimentfält. Det var Milton Friedmans ”Chicago Boys” som var arkitekterna som utarbetade den ekonomiska modellen, säger Juan Andrés Lagos.

– Men alla ville inte se vad som hände. Och andra trodde helt enkelt att ”det goda livet” skulle vara så. Den illusionen är borta idag.

Efter nära en månads klasskonfrontationer i Chile, som började spontant när studenter protesterade mot det höjda biljettpriset i tunnelbanan i Santiago men som utvecklats till en massrörelse, ställs nu kravet på presidentens avgång. Demonstranterna kräver också att val utlyses till en författningsskrivande församling.

En ny författning ska sedan utarbetas av de valda ledamöterna och ställas under folkets prövning. Författningen ska ersätta den fascistiska konstitutionen från 1980 då militärdiktaturen ställde folket inför valet att de skulle fortsätta regera med militära dekret eller införa en författning skriven på uppdrag av militärjuntan. Bakom författningsförslaget stod Jose Piñera, brodern till dagens president, Sebastian Piñera. 

Jose Piñera var också arbetsmarknadsminister under Pinochet och anses vara ”gudfadern” bakom det avskydda pensionssystemet AFP. Det är knappast någon tillfällighet, menar Juan Andrés Lagos.

– Jose Piñera hävdade för en tid sedan att det nyliberala pensionssystemet var ”ackumulerande”, snarare än ett socialt system. Visst, kapital ackumuleras och förs ut ur landet och investeras i andra delar i världen, inte i Chile. Det är ett system som stjäl och plundrar. Men Jose Piñera säger att systemet bara behöver förfinas.

– Därför är motsättningarna mycket våldsamma i Chile. Den som inte vill se, ser inte. Chile är det sjunde mest ojämlika landet i världen, enligt Världsbanken. Hur tar det sig uttryck i verkligheten? Besök sjukhusen, tala med pensionärerna eller prata med arbetarna om hur lönerna sätts och vilken nivå de har. Där ser du den chilenska ojämlikheten.

– Jag tror inte att det finns någon återvändo. Regimen kan satsa på att trötta ut folkmobiliseringen men även om folk tröttnar finns det ingen återvändo. För i alla städer och på landet i hela Chile har människor gått ut i protesterna.

Kan man säga att den subjektiva faktorn, människornas medvetande, har mognat?

– Absolut! Lyssnar man inte på folket, så kommer makten och staten att få uppleva en total konfrontation. Det kommer att uttryckas i valen, än mer i parlamentet och i en rad andra områden. Chiles folk kommer inte att ta ett steg tillbaka.

Sjukvårdspolitiken i Chile, med ”hälsovårdspaket”, är som en kalkerad kopia från USA. I Santiagokommunen Recoleta har den kommunistiska borgmästaren, som blev omvald i det senaste valet, istället skapat ett ”folkapotek” där dyra mediciner på den privata marknaden säljs till överkomliga priser för pensionärer och folk med låga löner.

Är exemplet Recoleta en väg att bekämpa effekterna av den nyliberala modellen?

– Vår partikamrat och borgmästaren Daniel Jaduhes modell kopieras i dag i många kommuner, till och med av kommuner som styrs av högern. I Recoleta, som har en liten budget jämfört med rika kommuner som La Providencia eller Las Condes, har de gjort otroligt mycket för att förbättra hälsa och utbildning. De tar mindre betalt för medicinerna, som annars i Chile är en stor skam för de är många gånger dyrare i Chile än i USA eller Frankrike. 

– Därför har Jaduhe vunnit ett stort nationellt erkännande. För vad han har lyckats visa är att i en liten kommun med små resurser går det att göra saker på ett annat sätt.

Den brokiga flora av världsartister som dök upp i Ccuta i Colombia för att uttrycka sitt stöd åt den venezuelanska låtsaspresidenten Juan Guaidó, i Venezuela Aid i februari i år har varken dykt upp i Chile eller Ecuador under protesterna. OAS (Amerikanska staternas organisation) anlände till slut till Chile men har inte sagt något. 

Inte heller dök Chiles förra president Michelle Bachelet, nu FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, upp under tiden som Piñera påstod att han befann sig i krig mot oppositionen. En opposition som samtidigt massakrerades, arresterades, torterades, våldtogs eller blev överkörda av militärjeepar på Santiagos gator.

Alla de som är blixtsnabba att uttala sig kritiskt när någon ur oppositionen i Venezuela, Nicaragua eller Bolivia anser sig illa behandlad, är tysta när det kommer till Chile.

– Michelle Bachelet har varken protesterat mot repressionen eller krävt en demokratisering av Chile. En delegation från den stiftelse som hon skapade överlämnade ett brev till president Piñera för en tid sedan. Aktionen förkastades av majoriteten av oppositionspartierna och majoriteten av folket. Alla vet att det handlade om ett försök av Bachelet att komma i samförstånd med regeringen. 

– Det är oroande att ett internationellt organ som hon leder inte kan agera med pondus i de oerhört allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som offentliggörs dag efter dag. Med sitt agerande har hon placerat sig i en mycket allvarlig situation vad gäller de mänskliga rättigheterna och demokratin i Chile.

Vad är ditt budskap till chilenare i exil och andra som under dessa dagar i tusental gått ut på gator och torg världen över för att ge stöd till demonstranterna i Chile?

– Deras solidariska aktioner som äger rum i städer och platser över hela världen är mycket viktiga. Det kan vara svårt att inse hur viktiga dessa aktioner är. I Chile har det pratats år efter år om globaliseringen. Men vilken typ av globalisering? En individualistisk globalisering för handeln, en konsumtionsglobalisering där världen beundrar Chile för att systemet fungerar? 

– Det vi måste göra är att skapa en annan typ av värld.