Trots militärens våld – protesterna i Chile fortsätter

Demonstrationerna och protesterna i Chile fortsätter. Vad som började som en spontan protest mot en höjning av biljettpriset i tunnelbanan i Santiago har spritts över landet och vänder sig mot hela den nyliberala politiken.

– Olika grupper har alltid demonstrerat i olika frågor, men nu är det som att missnöjet har koncentrerats. Folket har vaknat efter alla de här åren av orättvisor.

Det säger socialarbetaren Lilian Araya i kuststaden Valparaiso. Där har demonstrationerna stadigt växt, efter att mindre grupper i helgen gick ut på gatan i solidaritet med de protesterande i Santiago.

– Det är allt från studenter till äldre som levde under diktaturen, och som ser att den så kallade demokratin vi lever i inte är en verklig demokrati. Hela tiden blir vi fråntagna våra rättigheter och ser hur skola och sjukvård privatiseras.

– De som riskerade sina liv när de kampanjade för att bli av med diktaturen känner att det var förgäves, därför går de ut på gatan på nytt. Även många som tidigare har stött högern protesterar, för de ser att allt är dåligt i landet. Det är en stor majoritet som är missnöjda.

Privat / Lilian Araya

Lilian Araya menar att det viktigaste kravet är på en konstituerande församling som kan arbeta fram en ny grundlag. Chiles nuvarande konstitution är från 1980, då diktatorn Augusto Pinochet fortfarande styrde landet.

– Miljöproblemen, pensionssystemet, utbildningen, den ekonomiska ojämlikheten; allt har att göra med konstitutionen. Det är konstitutionen som möjliggjort privatiseringen av vattnet. Inte i något annat land är vattnet privatiserat men här i Chile är det det, på grund av konstitutionen.

Den ekonomiska husguden i Pinochets Chile var nyliberalismens fader Milton Friedman. Även efter diktaturen, på 1990-talet och framåt, har högerpolitiken fortsatt och Chile är idag ett av världens mest ojämlika länder.

– Pensionärer får inte ens ut en sjättedel av vad de tjänade när de går i pension. Regeringen lovar att lappa och laga systemet men utan ny konstitution förändras inget på djupet. Vad som behövs är en radikal strukturell förändring, säger Lilian Araya.

Chiles president Sebastian Piñera har sänkt tonläget i takt med att protesterna växt och landsorganisationen CUT utlyste en 48-timmars generalstrejk. Först pratade Piñera om demonstrationerna som ett krig som skulle vinnas, sedan har han istället utlovat en höjning av pensionerna.

– Presidenten har också dragit tillbaka prishöjningen i kollektivtrafiken. Men alla märkte att det egentligen inte var det det handlade om. Det var bara droppen som fick bägaren att rinna över.

Sedan protesterna bröt ut för en vecka sedan har 19 personer dödats, av militären och i bränder. Piñera utlyste undantagstillstånd redan i lördags och i flera städer har införts utegångsförbud. För första gången sedan diktaturen patrullerar militären åter Chiles gator.

I Valparaiso var det i onsdags utegångsförbud efter klockan 18, igår var det framflyttat till klockan 22.

– Men folket gick ut och protesterade ändå. Jag vet inte hur det är i andra städer eller hur det kommer att vara imorgon. Vi lever från dag till dag i Chile nu, säger Lilian Araya.

I tv kablas bilder ut på brinnande barrikader och plundrade affärer. Allt för att skrämma människor att stanna hemma, menar Lilian Araya som säger att det inte är demonstranterna som står för våldet och förstörelsen.

– Militären och karabinjärerna har hjälpt kriminella att plundra, och det finns flera videor på sociala medier som visar att det är poliser som startar bränder.

Trots den hårda militära repressionen kommer Lilian Araya att fortsätta demonstrera för verklig förändring i Chile.

– Presidenten förstår inte. Det handlar om att folket har tröttnat. Regeringen säger att de ska ha dialog med andra partier men majoriteten av folket här i Chile är inte med i något politiskt parti, de flesta röstar inte ens.

– Många äldre som minns diktaturen är rädda, men deras barn och barnbarn har en annan mentalitet. Så länge president Piñera inte kallar till verklig dialog med befolkningen kommer det här inte att ta slut.