Ledare: Demokratin segrade i Borås

Förra veckan kom Förvaltningsrättens beslut angående Borås kommuns försök att förbjuda Kommunisterna att hyra offentliga lokaler. Åsiktsförbudet underkändes på alla punkter.

Förvaltningsrättsfiskalen fastslår att Kommunistiska Partiet inte kan stämplas för att ägna sig åt våldsbejakande extremism och att Borås kommuns beslut strider mot regeringsformen.

Bakgrunden till åsiktsförbudet mot Kommunisterna i Borås är partiets aktivitet. Som enda parti var Kommunisterna aktiva mot Ericssons fabriksnedläggning och vi gav vårt aktiva stöd till undersköterskor som kämpade mot de ständiga försämringarna inom äldreomsorgen.

Verksamheten fick kommunens säkerhetschef att ingripa. I Borås Tidning 16/1 förklarade tjänstemannen: ”Extrema grupper använder olika metoder. Nordiska motståndsrörelsen använder hot och våld, kommunisterna bedriver erfarenhetsmässigt mer subversiv verksamhet. De vill splittra fackföreningar och underblåsa konflikter för att skapa splittring i arbetarorganisationer. Det blir inte bra ur ett demokratiskt perspektiv.”

Att jämföra nazisters hot och våld med oppositionsarbete på arbetsplatser och i fackföreningar är minst sagt smaklöst. Dessutom bygger uttalandet på en lögn. Kommunisterna har aldrig eftersträvat att splittra fackföreningar. Men vi är djupt skeptiska till den toppstyrning som råder inom den socialdemokratiskt dominerade fackföreningsrörelsen. Vi vill istället se demokratiska och kämpande fackliga organisationer, där makten ligger hos medlemmarna.

Vi ser demokrati som ett grundläggande värde som måste genomsyra hela samhället. Därför är vi motståndare till marknadsdiktaturen.

Det är inte Kommunisterna utan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som har övergett denna strävan, som var grunden för den fackliga kampen en gång i tiden. När LO bildades var det en organisation för att samordna facklig kamp. Makten över att skriva avtal och vidta stridsåtgärder låg hos de fackligt organiserade arbetarna, inte i toppen.

Sakta men säkert ersattes deltagardemokrati med åskådardemokrati. Protester underifrån möttes med att samla mer makt i toppen. Som när 1970-talets vilda strejkvåg ledde till en medbestämmandelag som knöt upp fackligt förtroendevalda till att sitta i bolagsstyrelser med tystnadsplikt för de egna medlemmarna.

Att LO-ledningen och förbundstopparna idag aktivt arbetar för att inskränka strejkrätten är ingen slump, det är resultatet av långvarigt tilltagande maktfullkomlighet och toppstyrning.

Det blir därför närmast komiskt när ledande socialdemokrater i Nordöstra Skåne motiverar sitt beslut att kasta ut Kommunistiska Partiet ur Arbetarnas Bildningsförbund med att vi skulle anse att ”demokratin är ett fjärran mål och inte ett grundläggande värde".

Vår kommunistiska övertygelse bygger just på att vi ser demokrati som ett grundläggande värde som måste genomsyra hela samhället. Därför är vi motståndare till marknadsdiktaturen, den märkliga borgerliga uppdelningen av samhället i en politisk och en ekonomisk sfär. Där en allt mer kringskuren demokrati bara ska råda i den politiska sfären, samtidigt som ett allt rikare och mer monopoliserat näringsliv dominerar den ekonomiska sfären.

Som alternativ till den kapitalistiska åskådardemokratin ställer vi den socialistiska deltagardemokratin, ett folkstyre som omfattar hela samhället och vars målsättning är att göra medborgarna till aktiva beslutare och verkställare i den dagliga skötseln av samhället.

I partiprogrammet skriver vi att målet ”är att ersätta myndighetsutövning och förhållandet mellan styrande och styrda med medborgarnas delaktighet i alla beslutsprocesser och i den dagliga skötseln av samhällsfunktionerna.”

För att komma dit krävs att ”folket måste ha direkt kontroll över dem som i olika sammanhang väljs som representanter” och att alla ”ombud måste väljas, alltid svara öppet för och ta ansvar för sina beslut och handlingar och omedelbart kunna avsättas vid minsta tecken på maktmissbruk, korruption eller inkompetens”.

För att bekämpa korruptionen kräver programmet att ”lönerna för förtroendeuppdrag inte får överstiga en genomsnittlig arbetarlön”. Det senare är en ordning som Kommunisterna redan idag praktiserar inom partiet.

Kommunistiska Partiet bildades 1970 – efter den stora gruvarbetarstrejken – i opposition mot såväl Kina och Ryssland som mot den svenska socialdemokratiska rörelsen. Mot partier som säger sig företräda arbetarnas intressen men istället utvecklas till toppstyrda och korrumperade kolosser.

När socialdemokrater vill inskränka strejkrätten och genomföra politiska utrensningar inom ABF och när ledande vänsterpartister vill genomdriva åsiktsförbud mot kommunister, inser vi varför vi bröt för att bilda ett parti av och för arbetare. Behovet av en ny röd arbetarrörelse har aldrig varit större än idag.

Vi lyfter på hatten för förvaltningsrättsfiskalen i Jönköping som står upp för den grundlagsskyddade åsiktsfriheten och till alla de vänsterpartister och socialdemokrater som gått emot de antikommunistiska attackerna.