Göteborg Film Festival: Den odödliga zombien
– Zombies fungerar som metaforer, säger regissören Carolina Hellsgård som är festivalaktuell med sin andra film Endzeit – Ever After.
Marxisten Fredric Jameson menade att det i vår tid är lättare att föreställa sig världens undergång än kapitalismens. Årets upplaga av Göteborg filmfestival ger honom delvis rätt när ett av festivalens teman är apokalyps.
En av filmerna under undergångsflaggen är Carolina Hellsgårds ”Endzeit” med den internationella titeln ”Ever after”.
Så, är det lättare att föreställa sig att civilisationen går under än att den blir bättre?
– Har det inte alltid varit så? Det är liksom bibliskt, säger Carolina Hellsgård. Vi har alltid varit hotade av undergången, samtidigt som vi inte klart kunnat föreställa oss hur den kommer se ut. De här historierna leker med hur det skulle kunna se ut, och folk tycker att det är fascinerande. Sen är det ingen slump att det är stort just nu, när vi har klimathot, Syrienkrig och en rad länder leds av människor som är ganska extrema.
Carolina Hellsgård, som bor och arbetar i Berlin, långfilmsdebuterade 2015 med dramat ”Wanja”, och hennes andra film ”Endzeit” är hennes första genrefilm.
– Jag gillar verkligen skräckfilm och genrefilm överlag. Man försätter karaktärerna i så extrema situationer och allting är så tillspetsat.
”Zombies är aldrig bara zombies, utan de är som metaforer för samhälleliga uttryck.”
Hon känner att hennes långsamma och atmosfäriska berättande fungerar väl tillsammans med detta.
– Jag kan liksom dra ner på tempot och göra handlingen långsammare utan att det blir tråkigt. För samtidigt som jag vill berätta massor med grejer vill jag också vara underhållande.
Just zombiefilmen är en genre som genom decennierna använts som metafor för andra saker, politiska som psykologiska. Carolina Hellsgård uppskattar till exempel George Romeros trilogi ”Night of the living dead” (1968), ”Dawn of the dead” (1978) och ”Day of the dead” (1985).
En liten tillbakablick på zombiefilm kan vara till hjälp här. Zombiefenomenet kommer ursprungligen från den haitiska voodooreligionen, men populariserades på film under 1960-talet av bland andra nämnde George Romero. I denna tappning var zombies återuppståndna döda som vill äta de levande, en tankefigur som funnits i de flesta kulturer tusentals år tillbaka i tiden.
Zombien har sedan blivit en av många livskraftiga undergenrer till skräckfilmen, och inte minst det senaste decenniet med Hollywoodfilmer som ”World War Z” (2013) och kommande ”Zombieland 2” (2019).
– Zombies är aldrig bara zombies, utan de är som metaforer för samhälleliga uttryck, menar Carolina Hellsgård. Och jag såg naturligtvis chansen att säga något om hur vi lever idag, och hur vi samexisterar med varandra och med naturen.
Endzeit, som kan beskrivas som en mischmasch av arthousefilm, zombiefilm, skräck, fantasy och ”buddymovie”, har ett visuellt uttryck, och tar noga vara på den tyska naturen som de två kvinnliga protagonisterna rör sig genom.
– Det handlar väldigt mycket om de här två kvinnornas vänskap, och de är ju extremt olika. De är också väldigt komplexa. Jag tyckte det var roligt att sätta vänskapen i fokus även om det är en zombiefilm.
Ett dilemma för en film som ”Endzeit” är att den kan vara för ”svår” för den vanliga skräckfilmspubliken men för våldsam för arthousepubliken.
– Men jag har suttit med på några visningar och publiken verkar gilla den atmosfäriska stämningen i filmen och även växelspelet mellan de långsamma och mer våldsamma delarna.
Carolina Hellsgård tipsar om 3 zombiefilmer
28 dagar senare (Danny Boyle, 2002)
– En helt fantastisk film som jag verkligen kan rekommendera, även till folk som inte kollar på zombiefilm.
The girl with all the gifts (Colm McCarthy, 2016)
– Den gillar jag verkligen jättemycket. Den var hoppingivande.
White zombie (Victor Halperin, 1932)
– Den första zombiefilmen, med Bela Lugosi.
Istället för levande lik handlar det om haitiska slavar och voodoo.
– Den är ”awkward” på så många sätt, men samtidigt extremt fascinerande just för att den handlar om slavhandel.