Ledarkrönika: Den som bryr sig om demokratin räds inte att möta folket i ett extraval

Det var en allvarlig och ödesmättad Stefan Löfven som under måndagens presskonferens meddelade att det nu ligger i talmannens händer att ta fram en statsministerkandidat som tolereras av riksdagen.

Tanken om vad som var bäst för landet hade gnagt i statsministerns huvud hela midsommarhelgen. Landet måste styras. Och att kasta ut Sverige i ett extraval till hösten är inte ansvarsfullt, menade Stefan Löfven.

Nu var det pandemin som var det främsta argumentet för att inte låta svenska folket gå till valurnorna. ”Vi vet inte hur läget ser ut om tre månader.”

Att nyheten om lättade restriktioner kommit samma dag och att 40 procent av de lagda rösterna vid förra valet var förtidsröster var dock inget som statsministern hade funderat över särskilt mycket.

Det är inte första gången Stefan Löfven med myndig stämma varnat för en regeringskris och han är inte ensam. I stort sett alla socialdemokratiska ministrar har varnat för ett extraval och regeringskris.

Mikael Damberg hade i Agenda intensifierat gängkrig som argument mot extraval. Morgan Johansson har ihärdigt förnekat att det överhuvudtaget skulle läggas fram något förslag om marknadshyror. Magdalena Andersson har haft högt tonläge när hon deklarerar att den socialdemokratiska regeringen tar ansvar för att sedan peka med hela handen på de oansvariga.

Det finns väl knappast någon som inte sett igenom vad det egentligen handlar om. Regeringen kommer spela alla kort de kan för att sitta kvar vid makten.

Riksdagspolitikerna från alla politiska partier brukar gilla att tala om ansvar, särskilt när vi ser dem debattera på tv med varandra. Politiska sakfrågor har de svårare för. Ofta blir diskussionerna enbart kackel och ibland helt obegripliga.

Men den här gången gick det inte att undvika. En rörelse bland hyresgäster mot marknadshyror satte frågan högst på dagordningen. Ett löfte som gavs av en tidigare partiledare gick inte backa från och regeringen föll.

Självklart kommer politikerna av skiftande färger försöka göra allt de kan för att få bort obekväma frågor från ett eventuellt extraval. ”Ansvarsfrågan” är nog den de helst vill diskutera.

Det kommer an på oss som vill en annan politik att sätta våra frågor på den politiska dagordningen. Bevisligen kan en rörelse underifrån ha kraften att göra det. Låt kraven om höjda pensioner, sex timmars arbetsdag, anställningstryggheten och om att bygga bort bostadsbristen bli frågor som diskuteras i en eventuell valrörelse.

Om det efter talmansrundor blir extraval eller inte kan i alla fall inte jag avgöra. Men att det skulle vara ansvarslöst att ha ett, det köper jag inte. Den som bryr sig om demokratin räds inte att möta folket i en valrörelse.