Debatt: Dialogen med SD kunde blivit bättre

Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna. 

Jag blev glatt överraskad när jag såg fotot från Bjärnum på Proletärens framsida i nr 49. Jag och min man flydde från Malmö till Bjärnum för ett halvår sedan och vi trivs väldigt bra.

Det var en väldigt bra artikel och bra att den fick vara så pass lång. Intervjuerna är intressanta och artikeln är välskriven. Det är också ett bra ämne ni tar upp om platserna som industrin lämnade.

När jag läste stycket om Jonny Dolkows och Jennys dialog kom jag dock att tänka på två saker:

Den första är mitt eget usla agerande mot SD under hela 1990-talet.

Låt mig förklara kort: Jag är precis som Jenny sprungen ur den småborgerliga småstadsmyllan. När jag gick med i den utomparlamentariska vänstern på 1990-talet så var, förutom polisen, vår huvudfiende de så kallade rasisterna, det vill säga Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna hade rätt. Jag hade grundligt fel.

Vi reste runt till deras olika möten över hela landet för att störa dem och stoppa dem från att använda sin lagstadgade yttrandefrihet. Ja, fy tusan så uselt jag betedde mig mot dem. Jag hade inte det minsta intresse av att lyssna på vad de hade att säga, utan jag var övertygad om att jag och mina kamrater hade rätt och de hade fel.

Vid samma tid argumenterade jag också för öppna gränser med fri invandring och trodde på allvar att Sverige skulle kunna ta emot hela världens befolkning. Det kan ju tilläggas att jag inte hade arbete under den tiden utan själv fick bidrag från staten. Man kan säga att jag var en kringresande parasit med hybris.

Det kan mycket väl hända att jag har varit och stört på ett möte som bevistades av Jonny Dolkow. Men Jonny drog det längsta strået, anser jag nu, och visade sig ha fullständigt rätt i alla farhågor om invandringen. När den konkreta materiella verkligheten hann i kapp mig långt om länge så insåg jag att SD:s farhågor angående jobb, bostäder, kulturkrockar, kriminalitet och våldtäkter i samtliga fall hade slagit in.

Sverigedemokraterna hade rätt. Jag hade grundligt fel. Jag är skyldig dem en stor ursäkt. Det var därför för mig glädjande att en SD:are kom till tals i Proletären under normala former. Det har väl aldrig hänt någonsin tidigare att ni medvetet intervjuat en SD:are?

Den andra saken jag kommer att tänka på är Robert Mathiassons tal i Helsingborg i april 2017. Där säger han så här:

”Migrationspolitiken har blivit den symboliskt viktigaste frågan för vänstern. […] Vår grundhållning är att vi är emot migration. Vi är emot att människor ska fördrivas från olika länder och vi är för varje lands möjlighet och varje lands arbetarklass möjlighet att bygga upp sina egna länder fria från utländskt förtryck. Och här har vänstern gått vilse. För migration kan aldrig lösa de problem världen står inför. Migration kan tvärtom befästa de problem som världen står inför.”

Och då tänker jag att dialogen mellan Jenny och Jonny kunde blivit helt annorlunda om Jenny hade sagt: ”Vi i Kommunistiska Partiet är också emot migration.” Och den dialogen kunde ha varit intressant att läsa.

Robert Mathiasson sa förresten också så här i april 2017:

”Vi måste ha respekt inför varandra, lyssna till varandra. Aldrig bara stänga dörren, kalla någon rasist eller dum i huvudet, utan lyssna till varandra och inse att det är tillsammans som vi kan finna svaren på de här frågorna. Och det ena förslaget är fan inte dummare än det andra – om vi bara är överens om att det som gjorts hittills – den vägen den är stängd, den är borta, den är död. Det måste till något annat.”

De här orden från Robert Mathiassons populära tal (5647 visningar på Youtube) är väl värda att begrunda och jag hade önskat att jag hade haft en sådan mentor och kamrat i början av 1990-talet.

Återigen tack för en intressant artikel. Jag har lovat att lämna den vidare till mina svärföräldrar här i Bjärnum som också gärna vill läsa den.

Elise Rydahl

Bjärnum

Svar direkt:
Till och med SD:s nationalism är opålitlig

Det känns särskilt värdefullt att en läsare som bor i Bjärnum hör av sig med uppskattande ord om det reportage jag gjorde om min hembygd. Tack för det!

Jag håller med om att samtalet med Jonny Dolkow är reportagets svagaste punkt. Jag var så ivrig att slå hål på hans föreställning att stoppad invandring skulle kunna täppa till alla hål i välfärden, som skapats av det nyliberala systemskiftet, att jag missade att problematisera migrationen på det sätt som Robert Mathiasson gör i det tal du refererar till.

På så sätt bidrog jag till att cementera den polarisering i migrationsdebatten som något tillspetsat innebär att du antingen ser invandring och migration som helt oproblematisk eller så är du främlingsfientlig och går SD:s ärenden.

SD har inte lyft ett finger för att motverka den politik som skapar problemen.

Men jag är helt enig med både Mathiasson och dig om att det är ett gigantiskt problem att människor fördrivs från sina hemländer av en rovgirig kapitalism och imperialism. Och att segregationen skapar stora problem i ett mottagarland som Sverige. Vår hållning måste vara att migration inte är lösningen på världens problem.

Däremot håller jag inte med dig om att SD hade rätt. Visst har många av de samhällsproblem som de pekat på i sin propaganda fördjupats. Men samtidigt har de inte lyft ett finger för att motverka den politik som skapar problemen.

På vilket sätt skulle SD:s arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik eller kriminalpolitik bidra till ett bättre samhälle för vanligt folk? SD röstar så gott som alltid med övriga borgerliga partier och driver en djupt arbetarfientlig politik för ökade klyftor i samhället.

Till och med SD:s nationalism är opålitlig. För att komma ett steg närmare regeringsmakten har de anpassat sitt EU-motstånd till näringslivets intressen och är numera inte motståndare till EU:s inre marknad. Vilket innebär att de tummar på sitt nej till arbetskraftsimport.

SD sålde också ut Sveriges alliansfrihet när de röstade ja till värdlandsavtalet med Nato.

SD:s före detta ekonomisk-politiske talesperson Erik Almqvist kritiserar Gula västarna i Frankrike för att ställa orealistiska krav. Bland annat ogillar han kravet på att förbjuda franska företag att flytta utomlands.

Här blir det tydligt att SD drar nytta av det missnöje som finns i bygder som Bjärnum och Hässleholm, men utan att egentligen vara emot den kapitalistiska logik som skapar missnöjet.

SD smyckar sin djupt borgerliga och konservativa politik med nationalistisk symbolik. Men de har inget som helst intresse av att värna svenska folkets eller svenska arbetares intressen mot globalisering och ohejdad kapitalism.

Jenny Tedjeza