Förintelsen: Dödens portar
Idag, den 27 januari, är det Förintelsens minnesdag. Koncentrationslägret Auschwitz har för många blivit en symbol för nazisternas utrotningspolitik.
Den 27 januari är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Med dessa menas de cirka sex miljoner europeiska judar som nazisterna systematiskt mördade åren 1941-1945. I bredare mening ingår även de slaver, romer, politiska fångar – främst kommunister – och andra ”undermänniskor” som fick sätta livet till. Då uppgår siffran ibland till 11 miljoner.
Datumet valdes för att det var då som det nazityska koncentrationslägret Auschwitz i södra Polen befriades av Röda armén. Det var den 1:a Ukrainska Frontarméns soldater som först nådde fram till lägret. En härdad skara som upplevt de flesta av krigets fasor. Men det de såg i Auschwitz låg bortom all mänsklig förståelse.
De möttes av människospillror. Utsvultna, sargade människospillror. Levande döda med nummer tatuerade på underarmen.
De var bara 8.000 till antalet. Lägret hade nämligen evakuerats innan Röda arméns ankomst. Nazisterna hade tvingat ut 56.000 utmärglade fångar i tunna kläder på en över 60 kilometer lång dödsmarsch i minusgrader mot staden Wodzisław Śląski vid den tjeckiska gränsen. De som överlevde skickades till andra koncentrationsläger.
Det fanns flera liknande läger i det av Nazityskland ockuperade Europa. Men Auschwitz och dess systerläger Birkenau och Monowitz är troligtvis de mest ökända.
Auschwitz är för många en symbol för Förintelsen. Dess namn synonymt med död.
Innanför Auschwitz portar föll 1,1 miljoner människor offer för hunger, sjukdom, medicinska experiment och dödligt våld. Inte minst i gaskamrarna, ett av nazisternas mest ökända redskap för utrotning av icke önskvärda människor.
De flesta offer var judar från Ungern och det ockuperade Polen, men till de döda räknas också tiotusentals etniska polacker, romer och sovjetiska krigsfångar. Det var också polacker och sovjetmedborgare som först gasades ihjäl i lägret – för att testa gaskamrarnas effektivitet.
Visste omvärlden vad som pågick innanför lägrets portar? Ja, åtminstone en del.
I början av december 1942 publicerade den polska socialisten och motståndskvinnan Natalia Zarembina boken Obóz Smierci (Dödens läger).
Det anses vara den första offentliggjorda redogörelsen för vad som pågick i Auschwitz (det fanns sedan tidigare ögonvittnesrapporter från andra förintelseläger, till exempel Chełmno, men de fick begränsad spridning). Boken innehåller flera vittnesmål från före detta fångar som tagit sig ut med livet i behåll, bland annat konstnären och kommunisten Eryk Lipinski, som satt fängslad för att ha förfalskat dokument åt den polska motståndsrörelsen. Obóz Smierci hann översättas till åtta språk åren 1943-1945.
Vid ungefär samma tid, den 10 december 1942, publicerade den polska nationalistiska exilregeringen i London skriften Massutrotningen av judar i det av Tyskland ockuperade Polen. Den innehöll bland annat uppgifter om att en tredjedel av Polens tre miljoner judar hade mördats av nazisterna. Det var en underdrift redan 1942.
Skriften togs emot med viss skepsis av de allierade, men en vecka senare, den 17 december, kom likväl ett formellt fördömande av nazisternas pågående folkmord. Det trycktes i tidningar över hela världen, bland annat på New York Times förstasida den 18 december 1942.
Detta var nästan två år innan Raul Wallenbergs vita bussar och krigsprofitören Oskar Schindlers samvetskval.
Auschwitz har som sagt blivit en symbol för Förintelsen. Inte minst tack vare otaliga skildringar i film och litteratur. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte bara var där, eller i liknande läger, som Förintelsen ägde rum. Förintelsens spelfält var också landsbygden, i polska, baltiska, ukrainska och sovjetiska byar, på vetefält och i mörka skogar. Varhelst SS-bödlarna och deras allierade sköt och hängde fiender till deras tusenåriga rike. Inte sällan med hjälp av ”den goda kristna” lokalbefolkningen.
Förintelsen
- På hebreiska heter Förintelsen Shoah. Det betyder katastrof. Samma ord heter Nakba på arabiska. Al-Nakba är också namnet på den stora tvångsförflyttningen av hundratusentals palestinier som ägde rum när staten Israel bildades, bara tre år efter Förintelsen. Historien om Förintelsen blev en av grundpelarna i det sionistiska statsbygget och nämns redan i Israels självständighetsförklaring från maj 1948.
- Den ständigt trotsige skriftställaren Jan Myrdal var kritisk till användandet av ordet Förintelsen. Åtminstone i viss form: ”Förintelsen med versalt F och bestämd form när det gäller massmordet på europeiska judar innebär i klartext att skribenten (kanske dock inte alltid med klart medvetande) gör skillnad på avsiktligt massmord på européer och avsiktliga massmord på sådana som bengaler i Asien, kongoleser i Afrika, indigena i Amerika. För att bara ta tre kända exempel. Men någon sådan finns inte. Det är inte någon särskilt moralisk skillnad mellan massmord på européer och på de andra utanför vår sfär.”
Foto: Från sidan Sprayedout.com.