Ledarkrönika: Gärna obligatorisk förskola – men först måste det till mer resurser

Förra veckan rapporterades i media att hälften av alla sexåringarna i Järvaområdet i Stockholm pratar för dålig svenska. Det är bra att detta uppmärksammas – men det är knappast en nyhet. Barnen som inte får tillräckliga möjligheter att lära sig bra svenska finns på fler ställen. Och de har funnits länge.

Det är som att vissa vaknar först nu, när marknadsstyrningen av skolan är så genomgripande och har gjort så stora hål i det som skulle vara en jämlik skola. Eller som det heter i valtider, en mer jämlik skola.

Vem vill då ha barnen som pratar dålig svenska, och därmed inte hör till de mest lönsamma?

Ja, inte vilken privat aktör som helst. Antingen privata skolor där de flesta barnen har samma hemspråk, eller så kommer de till de kommunala skolorna som då behöver mer resurser för att kunna ge barnen sitt svenska språk. Mer resurser måste då också gå till de privata skolorna, som därmed får större pott till sin vinst eftersom de inte behöver lika stora extra resurser.

Men problemet börjar som påpekats redan i förskolan. Förskolan som skulle kunna vara det roliga, lekfulla och kreativa språkbadandet som snabbt skulle kunna ge barnen en bra språkgrund.

Vi som arbetade i förskolan i utsatta områden på till exempel 90-talet eller 00-talet, fick på så gott som alla studiedagar lära oss hur viktigt det var att ge barnen svenska språket. Använda hela meningar, beskrivande och varierande ord. Allt med hjälp av händer och engagemang som konkret kunde visa det man sa.

Trots att vi skulle lära oss att arbeta i stora barngrupper med befintlig personalstyrka, erkändes det då att i förskolor där många barn inte har en bra svenska, där behövs det också mer personal. Just för att kunna konkretisera och stödja varje barn samtidigt som svenska språket flödar.

Så det är inte kunskap som fattats, de politiska besluten som lett fram till denna situation har tagits medvetet, eller så är politikerna skyldiga till försummelse.

Mången välutbildad och engagerad personal har lämnat förskolan, antingen i tid innan, eller som redan utbrända, när ekvationen att kunna ge alla barn en bra miljö inte gått ihop med resurserna som tilldelats.

Vikarier som kommit in på förskolorna har ofta inte haft utbildning – och aldrig trygga anställningar och en utbildningsplan.

Den här utvecklingen har synts, och känts, under lång tid. Resultatet är därför inte förvånande.

Om inte fler barn ska svikas och riskera bli kvar i en segregerad miljö måste resurser till. Skattemedlen ska satsas på de kommunala förskolorna och skolorna. Skolpengen ska bort, likaså skolvalet. Personal inom förskolan och skolan ska ha utbildning. En utbildning som garanterar att man själv har en god svenska och känner till och arbetar efter de mål och riktlinjer som gäller i läroplanerna.

Det är här man ska börja. Ge skattemedlen till de kommunala förskolorna och skolorna. Enbart.

Återuppbygg en barnomsorg med god kvalitet i alla områden. Om då inte alla femåringar har lockats till förskolan, kan man visst införa obligatorisk förskola från fem år. Men det går inte att hoppa över de grundläggande förutsättningarna om det ska kunna kallas för en reform.

Marit Kalleson
Pensionerad förskollärare och partistyrelseledamot i Kommunistiska Partiet.