En miljon arter hotas av utrotning – därför är den biologiska mångfalden så viktig

I våras presenterade IPBES, FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald, sin rapport om tillståndet för världens vilda växter och djur. 145 experter från 50 länder har sammanställt ett stort antal vetenskapliga rapporter för att kunna bedöma de förändringar som skett under de senaste 50 åren.

Expertpanelens rapport är alarmerande. En miljon djurarter är hotade och riskerar utrotning. Men situationen är värre än så. ”Grunden för våra ekonomier, försörjning, livsmedelssäkerhet, hälsa och livskvalitet över hela världen” hotas och det krävs nu ”grundläggande, systemomfattande förändringar” för att rädda mångfalden i ekosystemen. Förändringarna måste omfatta ”tekniska, ekonomiska och sociala faktorer, inklusive tankesätt, mål och värderingar”, menar IPBES ordförande Robert Watson.

Det är flera faktorer som hotar mångfalden. Människan tar allt större områden i anspråk; odlingar, växande städer, skogsavverkning, gruvbrytning, hamnar och oljeborrning. Tre fjärdedelar av jordens landområden och två tredjedelar av havsområdena har förändrats av mänsklig påverkan. De senaste 50 åren har de stadsbebyggda områdena mer än fördubblats.

Dubbelt så mycket virke tas ut ur jordens skogar. Stora arealer regnskog har avverkats för att skapa utrymme för köttproduktion och oljepalmsodlingar. Många organismer hotas dessutom av ökande exploatering genom jakt och ett intensivt fiske.

Till detta kommer utsläpp från avlopp, industrier och fordon som påverkar luft, hav och sjöar. Miljoner ton giftigt avfall dumpas årligen i havet. Övergödning hotar stora delar av de för mångfalden så viktiga kustområdena. Användningen av biocider slår hårt mot mångfalden.

Befolkningsökningen och den växande konsumtionen är också viktiga faktorer.

Det är ett sjätte massutdöende som inför våra ögon drabbar den biologiska mångfalden. Och i bakgrunden hotar den pågående klimatförändringen.

Så varför är då mångfalden så viktig? En lång rad växter har under årmiljoner anpassats till jordens skilda miljöer och klimat. Växter, allt från havens mikroskopiska växtplankton och de minsta mossorna till kelpskogarna och regnskogarnas bjässar fyller jordens alla beboeliga hörn. De klarar alla skilda förhållanden jorden erbjuder, varierande ljusförhållanden och temperaturer, skiftande vattentillgång och luftfuktighet och en varierande tillgång till de mineralämnen som krävs för deras tillväxt.

När de växer binder de koldioxid, producerar energirika ämnen som cellulosa, stärkelse, fett, proteiner och vitaminer. Samtidigt släpper de ut syre. Och allt detta med hjälp av den solenergi som ständigt flödar mot vår planet. De är i sanning en förutsättning för allt övrigt liv på jorden. Men samtidigt är växterna i sin tur beroende av jordens alla övriga invånare, av bakterier, svampar, mångfalden av småkryp, fåglar och däggdjur.

Först och främst bidrar myriader av småkryp till att döda växter och växtdelar bryts ner så att de bundna mineralämnena frigörs och kan användas på nytt av växterna. Maskar och andra smådjur bidrar till jordens bördighet genom sin aktivitet. Insekter och i vissa fall också fåglar och fladdermöss är nödvändiga för växternas fortplantning då de pollinerar ett stort antal olika blommande växter. Många djur bidrar också aktivt till att sprida växternas frön.

Under årmiljarder har livet på jorden kunnat fortleva under skiftande förhållanden just tack vare samspelet mellan växterna och djuren. Allt hänger ihop i ett mycket intrikat samspel av kretslopp i jordens många skiftande ekosystem. Ekosystem som i sista hand också vi människor är beroende av. Naturen förser oss med mat, rent vatten, syre, läkemedel, byggnadsmaterial, textilier och möjligheter till rekreation.

Jorden har ständigt förändrats. Idag är förändringarna både omfattande och snabba. Den biologiska mångfalden är viktig också för att de ekosystem som har en stor mångfald av arter har en större möjlighet till anpassning till nya förhållanden.

Men att arterna lever vidare är inte nog. Det måste också finnas ett tillräckligt stort antal individer av arten för att upprätthålla en tillräcklig genetisk variation. Det är den variationen som gör det möjligt för arterna att anpassas till nya förhållanden. Ett varierat ekosystem rikt på både arter och individer har störst möjligheter att utvecklas och överleva förändringar.

Naturligtvis kan ekosystemen leva vidare även om arter försvinner. Andra arter kan fylla luckorna, men smygande kvantitativa förändringar leder förr eller senare till kvalitativa omslag eller ”tipping points”. Idag vet vi ytterst lite om när sådana omslag kan tänkas ske eller vad de får för konsekvenser.

För att förklara alla organismers betydelse i ekosystemen används ibland liknelsen om ett stort flygplan där ekosystemets invånare jämförs med nitarna som håller samman flygplanet. Skulle någon eller några nitar lossa så fungerar flygplanet ändå, men lossar alltför många nitar så kraschar planet.

Liknelsen är användbar för att ge en bild av vad som kan hända om alltför många organismer i ett ekosystem försvinner: Systemet bryter samman. Men liknelsen haltar. Flygplansteknikerna känner till varje vrå av planet och varje nit, dess plats, dimension och funktion. De kan också ersätta förslitna och förlorade nitar. Men ett ekosystem är föränderligt och vilka roller de olika organismerna spelar är till stor del okänt. Varje förlorad organism är oersättlig.

Människans agerande idag kan istället ses som okunniga, slumpmässiga förändringar i ett komplicerat urverk med den ovissa förhoppningen om att allt ändå ska fungera. Man kan höra invändningen att förändringar inte är något nytt, de har alltid har varit en del av livets förutsättningar. Det är riktigt. Men förändringar av ekosystem och levande organismer kräver tid, årtusenden och årmiljoner av tid. Problemet idag är att förändringarna går så snabbt, det handlar nu om århundraden eller snarare årtionden.

Ett annat, säkerligen välmenande sätt att visa på mångfaldens betydelse är teorin om ekosystemtjänster. Man försöker beräkna de olika organismernas ekonomiska värde för oss människor. Detta värde skulle då rättfärdiga deras existens. Alla kan förstå att älgar och rådjur, lingon och blåbär och de pollinerande insekterna är av stor ekonomisk betydelse. Granar och tallar förser sågverk och pappersbruk med råvara. Lejon och tigrar kan säkert ge inkomster från ekoturister.

Men tanken leder ändå fel. Den stora delen av de levande varelserna arbetar helt i det fördolda. Vem kan sätta ett pris på ekorrarnas gnagande, gråsuggornas tuggande eller nässlornas växande?  Också de otaliga livsformer som ekonomerna aldrig hört talas om har sina platser i ekosystemen. Vi har en moralisk plikt att slå vakt även om dessa till synes oviktiga medresenärer på vår planet.

Utarmningen av den biologiska mångfalden hänger nära samman med den pågående globala uppvärmningen. Redan pressade ekosystem stressas ytterligare av klimatförändringarna. De båda skeendena har också i grunden samma orsaker. Kurvorna för användningen av energi, jordbruksprodukter, skogsråvara, kol, stål, olja och betong pekar allt brantare uppåt, orsakade av kapitalismens omättliga jakt på ständig tillväxt.

Politikerna talar vackra ord om klimat, mångfald och minskade utsläpp, men samtidigt gör de allt för att främja den dyrkade tillväxten. Den kristna, antropocentriska världsbilden som ser naturen som skapad för människan att använda och förbruka har passat kapitalismen som hand i handske.

IPBES har insett det orimliga i politikernas dubbelspel när de skriver att situationen kräver ”grundläggande, systemomfattande förändringar” som måste omfatta både ”ekonomiska och sociala faktorer”. Och när de lägger till att det avgörande i ”en framtida, mer bärkraftig politik måste vara att utveckla globala, finansiella och ekonomiska system för att bygga upp en bärkraftig ekonomi som leder bort från det rådande paradigmet om ekonomisk tillväxt” hamnar de mycket nära en kritik av kapitalismen.

För att ge hållbara resultat måste kampen mot den globala uppvärmningen och bevarandet av den biologiska mångfalden ges en antikapitalistisk inriktning.