Proletären i Nicaragua: Exklusiv intervju med president Daniel Ortega

Donald Trump öppnar nu en ny krigsfront genom en total blockad av Venezuela. Kuba och Nicaragua står på tur, enligt USA:s president som uttalar hoten utan att rodna.

Fyra dagar efter FSLN:s gigantiska massmöte på Plaza de la Fe i Managua bjuds vi in av president Daniel Ortega till ett samtal om läget. Som alltid följer vicepresident Rosario Murillo troget med.

På plats är, förutom Proletärens medarbetare, även de US-amerikanska journalisterna Max Blumenthal och Ben Norton samt Steve Sweeney från brittiska The Morning Star.

Hur kan Nicaragua stå starkt med sådan aggressiv regering som Washington över sig, undrar Max Blumenthal. Daniel Ortega understryker att krig är fruktansvärt, men det är också det ekonomiska kriget.

– Det är terrorism. Nu angriper de Venezuela och Nicaragua. Under 60 år har de attackerat Kuba genom blockaden.

Kuppförsöket förra året var en upprepning av andra ”mjuka statskupper”, där USA satsat miljoner dollar för att förbereda och träna ”kommande ungdomsledare i demokrati”. Det är ingen hemlighet att en stor del av de som under förra årets våldsamheter befann sig vid ”los tranques”, barrikaderna, var ungdomar, framförallt från de folkliga, breda, samhällsgrupperna. Många rekryterades också från kriminella gäng.

Vad kan FSLN göra för att den nicaraguanska ungdomen som inte ens var födda vid revolutionen 1979, ska veta vem som är vän och fiende idag? 

– Sandinisterna befann sig under 17 år utanför regeringen. Men vi fyllde torget [Plaza de la Fe] den 19 juli. Varför? För att det sandinistiska folket som hade kämpat och stridit var som en familj. Också våra barn deltog på torget. De flesta var unga arbetslösa, en konsekvens av de liberala regeringarnas revansch mot FSLN. När vi återtog regeringsmakten 2007 lade vi fram sociala program för ungdomar som vi stod tillsammans med skuldra vid skuldra. Det var program för utbildning och för att bygga bostäder för unga familjer, säger Daniel Ortega och tillägger:

– Det är viktigt för ungdomen att vara medveten om sin historia, dess hjältar och engagera dem i processen. Men å andra sidan har vi en mäktig fiende som sätter stora resurser för att utså kaos och terror.

– Vi främjar försoning, medan oppositionen befrämjar hat bland ungdomen. Sedan 2007 har de bildat terrorgäng som dödat hundratals bönder. Och de hyllas i Florida. Men ingen talade om mänskliga rättigheter när bönder dödades. Vi listar alla dessa dödade. När en konvoj av sandinister återvände från firandet av Revolutionsdagen den 19 juli 2014 utsattes de för ett bakhåll av beväpnade terrorister utrustade med AK-47. Med sex döda och 19 sårade som resultat. Var fanns organisationerna för mänskliga rättigheter då? Var fanns FN? Var fanns OAS?

– Vi har en mycket mäktig fiende som arbetar outtröttligt och som försöker krossa den revolutionära processen. De försöker att rekrytera unga människor för att sabotera regeringens arbete. De finansierar kriminella gangstergäng som utgörs av fattiga ungdomar. De som stod vid barrikaderna förra året leddes och tränades av tidigare medlemmar i Contras och Somozas nationalgarde. De hade inte bara förmåga att leda och organisera sina aktioner mot det sandinistiska medlemsbasen, de ledde även attackerna mot polisen, säger Daniel Ortega med en allvarlig uppsyn.

I ditt tal den 19 juli talade du om behovet av valreformer. Vilket innehåll skulle en sådan reform ha?

– I Nicaragua har flera processer med valreformer och förändringar i olika regeringar genomförts. Den första fredliga övergången från en till en annan regering i Nicaragua inträffade 1990 då vi hade makten. Våra politiska fiender påstod att det inte var möjligt för oss att förlora valet eftersom de sa att vi kontrollerade allt, inklusive det Nationella valrådet. Men jo, sandinisterna visade respekt för valresultatet [valnederlaget 1990].

Jario Cajina

Proletärens Dick Emanuelsson (t v) och Miriam Emanuelsson (t h) tillsammans med Nicaraguas president Daniel Ortega (mitten).

– Under åren, inklusive under de tre liberala regeringarna, har vissa reformer genomförts och arbetet har fortsatt med reformer för att förbättra juridiska, tekniska och organisatoriska aspekter i valprocessen. Det handlar om att skapa större transparens. Det kräver mer resurser, varför detta måste vara en gradvis process. För flera år sedan kom vi överens om en valreformprocess för valet 2021. Det är den frågan vi har framför oss och det handlar om att skapa större tillförlitlighet med ökad säkerhet så att vi får ett valsystem som är mycket bättre än tidigare. Det ska vara ett valsystem med andra teknologiska resurser så att det blir ett solitt valsystem.

Den 26 juni i år hittades Edgar Montenegro mördad, tillsammans med sin son. Den 13 juli mördades Francisco Sobalvarro. Det gemensamma med de tre nicaraguanerna var att de hittats döda i kommunen Trojes, inte i Nicaragua, utan i Honduras.

Trojes är beläget i södra Honduras, alldeles intill gränsen till Nicaragua. I byn Yamales, bara några kilometer från Trojes, återfanns på 1980-talet Contras största och sista militärbas. Totalt utgjordes Contras av cirka 25.000 män, tränade, finansierade och uppbackade av CIA och USA med godkännande av staten och den honduranska armén.

Det Montenegro och Sobalvarro hade gemensamt är att de bägge var tidigare befälhavare för Contras i början av 1980-talet. Montenegros alias var ”Comandante Cabezon” och Sobalvarros var ”Comandante Berman”.

Montenegro publicerade den 23 maj en video i sociala medier där han iklädd en amerikansk militäruniform står omgiven av en grupp maskerade personer beväpnade med AK-47:or. I ett kort tal uttalande han sitt stöd till den nicaraguanska politiska oppositionen. En månad senare dödades han alltså på honduranskt territorium.

Adelina Vasquez, chef för Human Development Center (CDH), en honduransk NGO som UNHCR gett i uppgift att bistå nicaraguanska flyktingar i Honduras, har tidigare medgett inför Proletären att CDH försöker att skapa ett nätverk av honduranska hem där nicaraguaner kan få skydd om de känner sig hotade i Nicaragua. Märkligt med tanke på närheten till gränsen.

I Honduras har uppgifterna orsakat stark oro bland de sociala- och människorättsorganisationer som ser likheter i detta nya nätverk med Contras militärbaser i Honduras på 1980-talet – just i gränsområdet.

Finns det interna och externa delar av oppositionen som, via dessa mord på Contrasledare, vill provocera fram en upprepning av historien då Honduras territorium användes som språngbräda för väpnade aktioner in i Nicaragua? Proletären ställer frågan, som så klart är känslig med tanke på att det handlar om förbindelserna mellan centralamerikanska stater, till president Daniel Ortega.

Daniel Ortega är överraskande rakt på sak:

– Det har de redan gjort – från Costa Rica. Den 17 januari i år trängde de in från costarikanskt territorium och lade sig i bakhåll för en polispatrull, fullt beväpnade med AK-47:or. Denna hade kallats till platsen för att undersöka ett påstått brott. Från ett hus i en av gränsbyarna på den nicaraguanska sidan ringde de polisen och sa att ”brottslingar stjäl boskap”. Polisen anlände i gryningen för att undersöka men där låg terroristerna i bakhåll och dödade fem poliser. Därefter drog sig den paramilitära gruppen sig tillbaka till costarikanskt territorium.

– På gränsen till Honduras finns det grupper som opererar och är i tjänst hos narkotikahandlarna. De organiserade detta nätverk redan 2007 när vi återvände till makten. De har dödat sandinistledare, sandinistiska borgmästare och bönder som inte vill samarbeta med dem. Mer än 450 människor har dödats sedan 2007 till april 2018.

– Dessa beväpnade band hjälpte till att organisera de väpnade aktionerna vid barrikaderna förra året. De genomförde dagliga attacker mot polisen, som [enligt beslut mellan regeringen och oppositionen hade] beordrats att vara förskansade inne på sina polisstationer och att inte besvara eldgivningen. Tyvärr finns det alltid människor som är förespråkare för terrorism och våld, men de allra flesta nicaraguaner är motståndare till detta, säger president Daniel Ortega som upprepar att de latinamerikanska och världens folk måste komma samman innan det är för sent.

Några dagar efter Proletärens samtal med Daniel Ortega anlände oppositionsledare till Costa Rica för att träffa ”flyktingar” som förra året deltog i de väpnade aktionerna. Mötet, som hölls på ett lyxhotell, urartade och bekräftade en splittring mellan exiloppositionen och oppositionen i Managua. Filmer som läckt ut från mötet visar stämningen.

Några skrek om att de var 3000 i Costa Rica som vill ha vapen för att återvända, medan andra skrek att de inte kände sig representerade av oppositionsledarna som huvudsakligen består av arbetsgivarföreningens medlemmar.