Fabriksarbetarna avgör Vitrysslands öde

Vitryssland står åter i centrum för nyhetsrapporteringen. Sedan presidentvalet den 9 augusti har en aktiv opposition, som leds från Litauen av oppositionskandidaten i valet Svetlana Tichanovskaja, ifrågasatt valets giltighet och mobiliserat till stora demonstrationer och strejker i de statsägda företagen, med krav på president Aleksandr Lukasjenkos avgång.

Försöket att kasta ut Lukasjenko i augusti lyckades inte. Demonstrationerna med upp till tvåhundratusen deltagare, främst ungdomar, i huvudstaden Minsk räckte inte, och strejkerna i de stora statsägda företagen, den verkliga faran för Aleksandr Lukasjenko, kom aldrig igång.

President Lukasjenko tog striden på de statliga företagen på allvar. Efter valet, när oppositionen började mobilisera för strejk, besökte han flera av de stora företagen där han höll tal till arbetarna och diskuterade vad som var bra eller dåligt för Vitryssland.

Det var ingen lätt uppgift. I dessa företag finns arbetare som stödjer oppositionen. På Grodno Azot i staden Grodno mottogs Lukasjenko av arbetarna som hade samlats på fabriksgården och ropade: ”avgå!”. 

Aleksandr Lukasjenko höll sitt tal som det var tänkt. Sedan öppnade han för frågor och fick försvara sin politik inför hundratals arbetare. När mötet var slut sökte Lukasjenko upp den grupp arbetare som hade ropat på hans avgång. Man kan se mötet på en video i nättidningen Tut.by som stödjer oppositionen. 

Lukasjenko lyckades få en seriös diskussion om landets framtid med de oppositionella arbetarna och lugna ner deras protest. Strejkerna på Vitrysslands stora statliga företag uteblev, Lukasjenko satt kvar som president.

Vitrysslands statsägda företag, fabriker, industrier och jordbruk står för 80 procent av landets ekonomi och är centrum i Vitrysslands näringsliv. Enligt den polska sociologen Gracjan Cimek finns cirka 3.000 statliga företag i Vitryssland som står för 70 procent av landets industriproduktion, anställer 43 procent av alla arbetande i Vitryssland och är värda 120-150 miljarder dollar.

De statsägda företagen ger landet ekonomisk stabilitet, låg arbetslöshet på cirka 2-3 procent och stora inkomster att betala en välfärd med fri sjukvård, utbildning, omsorg och låga hyror och levnadskostnader. De är ett arv från sovjettiden som inte har försvunnit som i Ryssland och Ukraina, där de stulits av oligarker och miljardärer.

Det är detta striden om makten i Vitryssland gäller. Den vitryska ekonomiska modellen motsäger den nyliberala dogmen om den påstådda överlägsenheten hos privat egendom framför socialiserad egendom. För storkapitalet i USA och Europa är Vitrysslands industrier konkurrenter som måste försvinna. Kampen om makten i Vitryssland avgörs i landets statliga industrier, fabriker och jordbruk.

Efter det misslyckade försöket i augusti gav oppositionen inte upp, utan fortsatte att ställa krav på presidentens avgång. 

Till sin hjälp fick de en stor och välorganiserad apparat, ekonomiskt uppbackad av USA och EU. Bakom oppositionens uppsjö av internetkanaler finns de som kan det här: USA:s National Endowment for Democracy (NED) och USAID, och EU:s European Foundation for Democracy (EFD).

Oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja, som tidigare inte varit inblandad i politik, har tagits emot av presidenter och statschefer i väst, vilka har gett henne fullständigt stöd.

Tichanovskaja ställde krav på president Lukasjenkos avgång senast den 25 oktober, hennes så kallade Folkets ultimatum. Annars väntade generalstrejk och ockupation av statliga företag över hela Vitryssland. 

Flera nya internetkanaler öppnades i Polen och Litauen, bland andra Tichanovskajas egen Telegramkanal där hon sänder varje dag, Strejk Azot, som sänder till arbetarna på det stora kemiföretaget Grodno Azot med daglig agitation, Telegramkanalen Honest people, som rapporterar från möten och demonstrationer på universiteten, och många andra. Radio Free Europe–Radio Liberty är också med. De sänder från Tyskland med en egen kanal till Vitryssland. Den organiseras av CIA och betalas av USA:s kongress.

Oppositionens satsning har inte gett nämnvärd utdelning, intresset för deras budskap har istället minskat. Demonstrationen i Minsk den 25 oktober är ett bevis på det. En journalist från den ryska högertidningen Kommercant, som var på plats, påpekade att demonstrationen bara var hälften så stor som den efter valet 9 augusti. 

Även oppositionen förstod detta. Något behövde göras för att locka fler anhängare inför den 25 oktober, dagen för Folkets ultimatum. Oppositionen började att lova pengar!

En fond med namnet Bysol startades i Polen, för att betala arbetare och andra som förlorar inkomster på grund av strejk eller får problem med polisen, och för regeringstjänstemän och poliser som säger upp sig. De kan även få pengar för att flytta eller söka ett nytt arbete.

Fonden startade med tre miljoner euro. Enligt oppositionen är givarna vitryssar i utlandet. Tro det den som vill. 

De som får pengar från fonden får en genomsnittlig arbetarlön på 500 euro i månaden i tre månader. Oppositionens samtliga kanaler gör dagligen propaganda för fonden och uppmanar arbetare att söka pengar som garanteras betalas ut inom tre dagar. Erbjudandet kan verka lockande – tre månaders betald semester – särskilt med tanke på att arbetslösheten är låg och att det är relativt lätt att skaffa ett nytt jobb. 

Men hittills har fondpengarna inte fått stort gensvar. Enligt Tichanovskaja hade i mitten av oktober drygt 600 personer i hela Vitryssland fått pengar från Bysol. På andra av oppositionens internetkanaler kompletterar man erbjudan om pengar med gratis bostad som kan fås både i Vitryssland och Polen men även i Ryssland. 

Dessutom erbjuder flera polska universitet tiotals nya stipendier för de som känner sig förföljda av myndigheterna i Vitryssland och vill flytta och omskola sig. Det är som oppositionen skriver i sina kanaler ett heltäckande erbjudande, ”ett projekt med direkt stöd i form av en direkt penningöverföring, nytt jobb och utbildning om det krävs omskolning”. 

För att få arbetarna att strejka skriver Svetlana Tichanovskaja till arbetarna på Grodno Azot: ”solidaritetsfonden och jag är på din sida”.

Den 25 oktober löpte Folkets ultimatum ut och Lukasjenko hade inte avgått. Dagen efter gällde det för oppositionen. Med spänning väntade världen på att oppositionen gjorde verklighet av hoten om generalstrejk och ockupationer. Hur många skulle lyssna på Svetlana Tichanovskajas locktoner och stanna hemma med betalt från den polska fonden?

I Sveriges Radios P1 blir Inga Näslund, programansvarig för Östeuropa på Olof Palme International Center, intervjuad. Enligt Näslund har strejken kommit igång och stannat många företag i Vitryssland. Men är det sant?

En av oppositionens kanaler, nättidningen Tut.by, rapporterar att ”cirka 100 personer samlades vid Grodno Azot klockan sju på morgonen nära företagets ingång. En del vägrade att gå till jobbet”. Längre ner i artikeln står att elva anställda har strejkat. Kemiföretaget Grodno Azot har 7.500 anställda.

Vidare läser vi i Tut.by att ”Vissa anställda i Belorusneft gick med i strejken. Sex medarbetare på avdelningen för geofysisk drift”. Oljeföretaget Belorusneft har 26.000 anställda. Sex strejkande av 26.000?

Vidare i samma tidning: ”Två arbetare protesterar på lastbilsfabriken MZKT. Dmitry Kononka och Viktor Tchaikovsky berättar: Den 26 oktober samlades mina kollegor och jag – vi var färre än 50 personer – för att berätta vad vi anser om laglösheten som pågår i landet. Vi gick genom anläggningen. Medan vi gick reducerades vår grupp till 20 personer, säger Victor. Eftersom huvuddelen av teamet inte stödde oss bestämde vi oss för att återvända till jobbet.” 

Ingen strejk på MZKT alltså, fabriken har 4 000 anställda.

Tut.by sammanfattar den påstådda generalstrejken den 26 oktober: ”Anställda vid MTZ, MZKT, Atlanta, Belkommunmash, Minsk Electrotechnical Plant, Stroytrest No. 4 och några andra företag deltog i protesten. Människor samlades vid kontrollpunkterna, gick runt på företaget och pratade med varandra”. 

Det var allt, produktionen fortsatte utan störningar. Någon generalstrejk blev det inte.

I en artikel i Dagens Nyheter den 26 oktober skriver Anna-Lena Laurén: ”Måndag morgon inleddes den aviserade storstrejken. På konstgödselfabriken Grodno Azot i Hrodna gick polisen in och grep upp till tio arbetare som deltog i masstrejken. I protest vägrade då arbetare på två andra enheter i fabriken att gå på sitt skifte.” 

Sanningen, som finns att läsa i oppositionens egna tidningar, är att polisen inte gick in i fabriken, utan grep folk som fanns utanför fabriken och högljutt och aggressivt ville få arbetarna att inte gå in. Någon masstrejk eller ens strejk blev det inte. Produktionen på Grodno Azot fortsatte. 

Laurén skriver vidare att: ”Även traktorfabriken i Minsk samt två andra statliga fabriker deltog i generalstrejken. Att de stora statliga fabrikerna gick med i den av oppositionen utlysta riksomfattande protestaktionen är ett nederlag för Lukasjenko.” Men på Minsks traktorfabrik MTZ strejkade en enda arbetare, enligt oppositionens egen rapportering. MTZ är ett företag med 17 000 anställda. Hade arbetarna på de stora företagen gått i strejk som Laurén påstår hade Lukasjenko idag varit borta från politiken.

DN, SR, SVT och övrig borgerlig media berättar inte vad som händer i Vitryssland. De berättar historier som passar kapitalisterna som vill göra våld på Vitryssland och ta över landets resurser, industrier, fabriker och jordbruk.

Trots fiasko med generalstrejk och fabriksockupationer ger Tichanovskaja och oppositionen inte upp. Enligt en rapport i Tichanovskajas Telegramkanal den 28 oktober höll hon ett digitalt möte med Norges utrikesminister Ine Marie Eriksen Søreide och ”diskuterade situationen i Vitryssland och möjligheterna att få hjälp från Norge. Svetlana Tichanovskaya konstaterade att det nu är viktigast att stödja de strejkande arbetarna, studenterna och alla som gick med i strejken”. 

Någon strejk blev det inte, men Svetlana Tichanovskaja vill ha mer pengar till den polska fonden. Hon tycks tro att om man ordentligt höjer ersättningen kan hon få arbetarna att strejka. Men frågan om den polska fonden har också en annan dimension. Pengarna där kontrolleras och används av oppositionen som den vill. När äventyret är slut har de sitt på det torra. 

Det kan behövas, eftersom det är osäkert om imperialismen är beredd att fortsätta pumpa in pengar till Tichanovskaja och hennes oppositionskompisar, när de inte kunnat fixa en strejkvåg som kan få Vitryssland på knä. Säkert kommer storkapitalet i USA och EU att hitta nya vägar och strategier för att försöka ta över Vitrysslands rikedomar, som de har gjort i många andra länder med kupper och färgrevolutioner. Och inte minst för att Vitryssland är en viktig länk i inringningen av Ryssland.

Kampen om Vitryssland fortsätter, den är inte avgjord än.