Ledarkrönika: Förändring kräver sammanslutning

Jag är fackligt ombud på min arbetsplats och har varit på en utbildning om arbetsrätt. Jag tycker om att diskutera arbetsmiljö och arbetsrättsliga frågor. Ofta går mina åsikter stick i stäv med andras.

På den här kursen diskuterade vi frågor som att lösa problem på arbetsplatsen med hjälp av arbetsrätten och det egna avtalet, och även om hur EU påverkar lagar och regler på arbetsplatsen. Så det var mycket att studera lagböcker och hitta stöd i dem.

Det behövs kunskap om vad lagarna säger, vad det finns för rättigheter vad gäller raster och när ensamarbete är tillåtet till exempel. Om vi inte känner till grunderna kan vi inte heller avslöja kryphålen och brotten mot arbetsrätten.

När vi diskuterade vad vi kan göra för att stärka våra rättigheter sa kursdeltagare att: ”här kommer jag inte på något”.

Jag menade att vi måste skaffa oss kunskap, för tillsammans kan man förändra allt. Det behövs mer kollektiv styrka, som det är nu så är det för mycket ombudsmannasystem i tankarna hos alldeles för många. Tron på det parlamentariska är allt för stark.

Det är inte lätt att släppa tankarna på att låta ombudsmän sköta allt och istället släppa fram tankarna på att det är vi tillsammans som kan få förändringarna på plats. Men vi måste dit. Annars får vi inget självförtroende i klassen.

Vi måste prata om detta och vi måste lära oss av och stärkas av de små framsteg som vi ändå lyckas med. Händer det inget just på ens egen arbetsplats får vi prata om andra som sagt ifrån och bli inspirerade av det.

För ett tag sedan var jag och klippte mig. Frisörskan frågade om kursen jag berättade att jag gick på, och hon blev väldigt intresserad när jag sa att det handlade om arbetsrätt.

Jag blev förvånad, fördomsfullt nog trodde jag inte att tjejen på frisersalongen skulle vara intresserad av arbetsrätt, och mina fördomar fick sig en rejäl och nyttig törn.

Hon hade jättemycket att säga om frisersalongen hon jobbade på. Hon berättade om sina arbetstider, att hon jobbade själv och att där inte fanns någon ögondusch när man höll på med kemikalierna.

Jag frågade om de visste hur de skulle göra om en kund föll ihop på golvet. Med ett så kundnära yrke borde de anställda ha kunskap om första hjälpen i bagaget. Den kunskapen hade de inte där, de hade inte fått någon HLR-utbildning.

Men visst vore det möjligt att få igenom att de anställda på salongen ska få den utbildningen. Om de bara pratar ihop sig och ställer det väl motiverade kravet tillsammans!

De fackliga kurserna om arbetsrätt ger ofta bra kunskap, men inget händer om inte vi arbetare på golvet pratar ihop oss.