Fotbollskapitalisterna har ingen chans – om vi står enade

Berättelsen om den europeiska fotbollens Superliga är en skildring av vår samtid: gränslös girighet och arrogans, men det är också en berättelse om hopp och en påminnelse om vad vi faktiskt kan uträtta tillsammans.

Det kan knappast ha undgått någon vad som hände i fotbollsvärlden söndagen den 18 april och om ni har missat det rekommenderar jag sammanfattningen i förra veckans nummer av Proletären.

Jag är sedan 1988 ett Manchester United-fan och nu ska jag bara kort backa bandet till 2005, då jag bodde i Manchester. Det var under detta ödesdigra år som den dysfunktionella, amerikanska kapitalistfamiljen Glazer höll på att ta över United. Villkoren för övertagandet var helt sjuka och jag anslöt fort till de fans som var 100 procent emot detta – och dessutom var beredda att kämpa.

Jag skulle inte påstå att den kampen var värdelös, men vårt mål att få bort Glazer misslyckades och de sitter kvar än idag. Men ett oerhört positivt resultat var såklart utbrytarklubben FC United, bildad av oss fans som var emot övertagandet, en fotbollsklubb byggd på helt andra principer än den ruttna och råkapitalistiska, moderna fotbollen. Trots FC var jag ändå besviken på att massorna inte insåg vilken makt vi faktiskt har och utnyttjade den ännu bättre. 

Det är så lätt för de med makt att prata om hur viktiga vi fans är, men i slutändan vill de bara att vi ska köpa så mycket som möjligt av klubben och sedan hålla tyst.

Och alldeles för länge har fansen låtit det fortsätta så. Sedan Premier League föddes 1992 har de ”jobbiga” fansen från arbetarklassen sakta men säkert bytts ut mot medgörliga konsumenter
från den mer resursstarka medelklassen. Därför fick jag en stor klump i magen när jag fick höra om Superligan och trodde verkligen att nu är det slut, det här kommer ske och vad fan ska jag hitta på att fylla min tid med istället för United? Fågelskådning? Gå till sjöss? Men oj, så fel jag hade!

Men det är ingenting jämfört med hur fel ute de bakom Superligan var. Man hör ju hur de stora maffiaorganisationerna på den fria marknaden gör riskbedömningar innan de presenterar något nytt. Och här pratar vi alltså om Europas största fotbollsklubbar, finansierade av ett av världens största finansbolag: JPMorgan Chase, som har hostat upp cirka 33 miljarder kronor i startpaket till ligan. 

En talesperson för JPMorgan erkände till och med: ”Vi missbedömde helt klart hur det bredare fotbollssamhället skulle se på den här affären och hur den kan påverka dem i framtiden. Vi kommer lära oss av detta.”

Trots alla miljarder de öst in, så hade de inte en chans när alla: fansen, före detta spelare, politiker, kungligheter(!) och media, verkligen gick samman och visade prov på den förenade folkmassans makt. Den känslan är obeskrivligt skön och ger hopp.

Trots alla miljarder de öst in, så hade de inte en chans när alla: fansen, före detta spelare, politiker, kungligheter (!) och media, verkligen gick samman och visade prov på den förenade folkmassans makt.

Men vi får inte slå oss till ro och tro att allt är frid och fröjd! Fienden är förnedrad och står med byxorna neddragna inför hela världen, men de kommer att försöka hitta tillbaka. De rika som har stöttat oss är säkert nöjda nu, men det har vi som vanliga fans inte råd att vara. För Superligans tilltänkte ordförande, Real Madrids president Florentino Pérez, menar att: ”Superligan kommer starta så snart som möjligt, men först måste vi förklara projektet ordentligt för folket, för de har manipulerats av vissa personer som bara vill skydda sina privilegier.” (Ursäkta närmaste sjuksköterska, skulle du kunna titta till señor Pérez och ge honom något lämpligt...).

Söndagen den 2 maj möter Manchester United rivalerna Liverpool. De är de två största klubbarna i England och de avskyr (milt sagt) varandra. Och det framkallar nästan en tår i ögat på den här gamla cynikern att läsa om planerna på en marsch ner till Uniteds arena, där United- och Liverpool-fans går sida vid sida och för en dag enas mot den gemensamma fienden. Det är så vackert att jag saknar ord.

I allt detta finns det många lärdomar att dra, men framförallt att när vi identifierar vem massornas gemensamma fiende är och sedan agerar TILLSAMMANS, då kan ta mig fan ingen eller inget stoppa oss!

Mikael Holmkvist
Manchester United- och FC United-supporter