Mordet på Olof Palme: Gammal skåpmat i Uppdrag granskning

”Det fixar Thure…”, så löd rubriken på en artikel jag skrev i oktober 1989 i Proletären. Detta som ett led i att avslöja det falska spelet i Palmeutredningen i syfte att sätta dit Christer Pettersson för mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 29 februari 1986.

Nu 29 år senare, och 32 år efter mordet, blir min artikel färskvara – igen. I anslutning till årsdagen av Palmemordet sände tv-programmet ”Uppdrag granskning” två avsnitt om Christer Pettersson, han som först fälldes och senare friades i Hovrätten för mordet på Olof Palme. Trots detta tror många än idag att Christer Pettersson är Palmes mördare.

Fast inte längre, kan vi hoppas. Åtminstone inte de som såg Uppdrag gransknings program. För här avslöjades det hur Palmeutredningen manipulerade vittnen att komma med falska utsagor för att sätta dit Christer Pettersson. I centrum för denna manipulation stod polisen Thure Nässén som ingick i Palmegruppen, vilken hade till uppgift att utreda mordet på Olof Palme.                                             

De så kallade vittnena lockades med pengar. ”Tänk på att det finns 50 miljoner i potten” tubbades vittnena av Palmeutredningen med Thure Nässén i spetsen. Christer Pettersson var den ensamme galningen som skulle sättas dit för mordet på Olof Palme – till vilket pris som helst.

Detta avslöjades förtjänstfullt av Uppdrag granskning i de två programmen om Christer Pettersson som nyligen sändes, Men det har ju inte varit någon hemlighet vad Thure Nässén gått för och vad Palmeutredningen sysslat med i jakten på Olof Palmes mördare – mörkläggning och villospår.

Först försökte de med ”33-åringen”, en Palmefientlig EAP:are som de skulle placera på mordplatsen. 

Sedan försökte den dåvarande spaningsledaren Hans Holmér med PKK-spåret, där kurder skulle ha tagit Olof Palme av daga.

När Christer Pettersson greps den 14 december 1988 var polisspåret hetare än någonsin under denna höst. 

Holmér fick gå och ersattes som spaningsledare av Hans Ölvebro, en handplockad poliskommissarie vid Stockholmspolisen. Nu var det dags för ”ensam-
galnings-teorin” med Christer Pettersson som gärningsman. 

Det är nu Thure Nässén blommar ut som den som skall sätta dit Olof Palmes mördare – med Palmeåklagaren Anders Helins och spaningsledaren Hans Ölvebros goda minne, märk väl.

Så här skrev jag bland annat i Proletären nr 40, 1989 under rubriken ”Det fixar Thure…”:

”Det är alltså Thure som fixat dit Christer Pettersson. Han har förhört samtliga personer från Petterssons bekantskapskrets och som nu förekommit i rättegångarna. Det är ur de kriminella missbrukarkretsarna som Thure ’skaffat nya källor’.

[...]

– Jag är så djävla trött på Thure, sa Lena Åkerblom i rättegången. Jag är fullständigt sönderfrågad och jag vet inte någonting längre.

Lena är tjejen som langar fram två helrör till Pettersson på spelklubben Oxen och som sällskapar med ägaren Sigge Cedergren. Det är Thure som förhör och den som ledsagar Sigge till och från rättssalen. Thure har förmågan att gång efter annan locka fram nyheter ur Sigge. Inte minst när det gäller mordvapnet som Sigge hyst i sin lägenhet, ett mordvapen som Pettersson skall ha hämtat där under mordkvällen enligt åklagarna.”

Sigge Cedergren förhörs 43 gånger. I de elva första förhören existerar inte Christer Pettersson! Det liksom växer fram en bild av Christer Pettersson som gärningsman. Likadant blir det när Petterssons suparkompis Roger Östlund förhörs när det gäller att placera denne vid biografen Grand där Palme varit på bio mordkvällen:

”Thure ’skaffar fram denna nya källa’ nästan tre år efter mordet. I början av förhören med Thure säger sig Östlund ha varit så påverkad mordnatten att han inte ens kommer ihåg att han varit på Sveavägen. Men Thure hjälp-
er honom på traven och när rättegången börjar framemot sommaren 1989 är Östlunds minne så fräscht att han i detalj minns hur han sett Pettersson vid Grand.”

Missbrukarkompisarna Spinnars, Miekalinna och andra förhörs av Thure på liknande sätt. Allt i syfte att sätta dit Christer Pettersson som Palmes mördare.

”Men det har väl inte gått alldeles som smort. Miekalinna och Spinnars har i rättegångarna sagt att förhörsledare återkommande har viskat i deras öra under förhören:

– Tänk på belöningen, tänk på de 50 miljonerna!

Är det månne Thure som försöker fixa till det nu igen? Elaka tungor (dock trovärdiga källor inom polisen) gör gällande att Thure är bra på två saker:

• Fixa fram bevis när det finns brist på sådana.

• Vid razzior lyckas få med sig en del saker hem.

[...] Hur som helst – när åklagaren den 14 december 1988 grep Christer Pettersson och satte igång med att skaffa fram befintliga eller obefintliga bevis och källor, var signalen given:

– Det fixar Thure.”

Det jag skrev för 29 år sedan är som att läsa en recension av de nu sända programmen i Uppdrag granskning. Så det är egentligen inget nytt, det bara visar på massmedias roll i mörkläggningen av mordet på Olof Palme. 

Speciellt tidningar som Aftonbladet och Expressen har år efter år bara rapat upp vad Palmeutredningen har matat dem med. Christer Pettersson är Palmes baneman och detta även efter det att han friats i Hovrätten.

Var har den kritiska granskningen funnits?

Vi skall vara klara över att Thure Nässén inte har varit någon frifräsare. Han har ingått i Palmeutredningen. Och naturligtvis fått sina direktiv av spaningsledningen med Ölvebro i spetsen.

Och åklagaren Anders Helin, som väckte åtal mot Christer Pettersson, har varit med på noterna och aktivt deltagit i falskspelet. 

I rättegångarna hävdade vittnen att de blivit lockade med belöningen på de 50 miljonerna.

Som svar på detta viftade Helin med en bandupptagning från förhör och sa att ”här finns inget som sägs om några 50 miljoner”. 

Men när Uppdrag granskning grävt fram samma band framgår det tydligt att lockelserna finns där. Helin bluffade och ljög med andra ord.

Klarare kan det inte visas att ”ensamgalning-spåret” med Christer Pettersson som gärningsman är skjutet i sank. Det har varit ett led i mörkläggningen av sanningen om mordet på Olof Palme. 

Även om de som följt Proletärens skriverier om Palmemordet blivit klara över att Pettersson som gärningsman varit ett falskspår, så torde det med programmen som Uppdrag granskning sänt även stå klart för en bredare allmänhet att så är fallet.

Och vad är det då Palmeutredningen har försökt att dölja med de olika villospåren? 

Jo, det enda faktiska spår som finns i utredningen men som de vägrat gå till botten med – det outredda så kallade polisspåret som leder rakt in i Säpo, militära kretsar, högerextrema poliser och vidare in i statsapparaten.

Vi skall vara klara över att när Christer Pettersson greps den 14 december 1988 var polisspåret hetare än någonsin under denna höst. Den högerextreme stockholmspolisen C-G Östling förekom flitigt, genom tips och vittnesmål, i utredningen. Nu kom det också in uppgifter om att en poliskollega, när han skjutsat Östling till den amerikanska ambassaden (av alla ställen!), hört denne säga att han ”vet vem Palmes mördare är”.

Samma dag som tipset från Östlings kollega kom in tipsade en taxichaufför om att han plockat upp Östling i hörnet av Malmskillnadsgatan/Mäster Samuelsgatan (cirka 500 meter från mordplatsen) bara fyra-fem minuter efter det att skotten föll på Sveavägen och Palme brutalt mördades.

”Ett gripande är på gång” fick jag reda på av en säker poliskälla. Men vad hände? Palmeutredningen med Ölvebro i spetsen sopade vittnesmålen mot Östling under mattan. I stället skickade de ut Thure Nässén för att gripa Christer Pettersson.

Idag är det en ny Palmeåklagare och ny spaningsledning i Palmeutredningen. Den nye åklagaren, Krister Peterson, säger att han inte tror på Christer Pettersson som Palmes mördare. Med andra ord lägger den nya Palmeutredningen Christer Pettersson-spåret till handlingarna.

Men vad händer nu då? Palmeåklagaren Krister Peterson säger att Palmeutredningen jobbar för fullt, han är optimistisk och hyser förhoppningar om att lösa mordet.

– Vi jobbar med olika spår, säger han. Vi går tillbaka till mordplatsen och tar det utifrån det och ser på det med nya ögon.

Och närmar de sig Palmemordet utifrån mordplatsen kan de inte undvika att hamna i det så kallade polisspåret. I utredningen finns det mängder med tips om walkie-talkieobservationer och polisers mystiska rörelser före och efter mordet. Liksom de kan närma sig ”varför”. En politisk person som Olof Palme mördades med största sannolikhet av politiska motiv.

Vilka spår de jobbar med säger Palmeåklagaren inte. ”Sydafrikaspåret”, som mycket väl kan flyta in i det outredda ”polisspåret”? Eller finns det någon ny ensamgalnings-mördare som kan plockas fram?

Visst blir man nyfiken! Och visst är det bra att det jobbas med Palmemordet. Men det är väl bara en sak som vi kan säga till Palmeutredningen – upp till bevis med att ni menar allvar med att lösa Palmemordet!