FN:s ramverk för migration: ”Gränskontroller och mer samarbete behövs för reglerad invandring”
FN:s globala ramverk för migration som antogs förra veckan kommer knappast få någon reell betydelse för Sverige, menar humanjuristen Birgitta Elfström.
163 av FN:s 193 medlemsländer undertecknade förra veckan FN:s ramverk för säker, ordnad och reguljär migration på en konferens i Marocko. På onsdag väntas ramverket antas i FN-församlingen. Bland de som avstått från att underteckna ramverket finns förutom USA också länder som Israel, Ungern och Ukraina.
Ramverket har kritiserats från höger för att inte göra skillnad på legala och illegala migranter eller för att tvinga länder att öppna gränserna, men också från vänster för att det öppnar för arbetskraftsmigration.
Birgitta Elfström, humanjurist och tidigare beslutsfattare på Migrationsverket, vill tona ner ramverkets betydelse som hon menar ska ses ur ett globalt, snarare än ett svenskt, perspektiv.
– Jag ser detta som att vi ska börja jobba ordentligt för att få ordning på de här migrationsströmmarna. Då är det väl bra med gränskontroller och samarbete.
I debatten har det ibland förekommit ren desinformation från högerextrema grupper, menar Birgitta Elfström.
– Det finns ingenting i ramverket som säger att vi ska ändra lagarna eller att migranter ska få det bättre än svenskar.
Inte heller handlar ramverket om att öppna gränserna.
– Tvärtom säger det att allt ska vara reglerat.
Men i målsättning fem står det att länder ska öppna vägar för arbetskraftsmigration.
– Sverige har redan en nästan fri arbetskraftsinvandring. Hittar du en arbetsgivare så får du komma. Men man kan inte bara tänka på Sverige. Ramverket kan väl vara bra om till exempel Uganda behöver IT-tekniker, så kan de ta det från Senegal istället för att de ska behöva komma till Europa med smugglare.
Birgitta Elfström är inte orolig för att ramverket skulle innebära dumpade löner och billig arbetskraft. Hon menar att ramverket inte kommer att påverka Sverige som redan har lagar, regler och rättigheter för migranter, men kan användas för att sätta press på länder där migranter idag har få eller inga rättigheter. Även målsättningar om samarbete och stärkta gränskontroller menar hon kan vara positiva.
– Om vi stoppar smugglare och trafficking med mer samarbete och fler gränskontroller får vi färre spontanasylsökande i landet. Då kan vi ha en reglerad invandring, där vi kan öka kvoten i FN:s kvotflyktingsystem och plocka ut dom som har behov av skydd.
Birgitta Elfström är kritisk till dagens arbetskraftsinvandring där asylsökande kan byta spår och bli arbetskraftsmigranter och att arbetsgivarna i princip själva kan avgöra om det behövs arbetskraft inom en sektor.
– Vi har redan arbetslösa personer. Det är bättre att sätta de i arbete eller utbildning så att de kan ta jobben. Vi behöver mer kontroll på arbetskraftsinvandringen. Det kan inte vara upp till enskilda arbetsgivare. Det är helt fel och det måste regleras.
För flyktingmigranter hade det behövts samarbeten för att dela på bördan, också mellan regioner. Men framförallt saknar Birgitta Elfström en debatt om orsakerna till att folk flyr.
– Vi ska ju se till att det inte blir några flyktingar! Vi ska inte sälja vapen. Vi ska inte göda regimer som fängslar sina journalister och oppositionella. Vi måste ta itu med problemet. Inte bara sätta plåster på det.