Sett, läst, hört: Gyllene tider

För att främja den nationella sammanhållningen i dessa kristider sänder SVT alla matcher från den mytomspunna VM-sommaren 1994. Jag föreställer mig att de hade kassetterna bakom skyddsglas med texten ”krossa vid nödfall”.

Fotbolls-VM 1994 var en generationsdefinierande händelse. Ett kort tag var Sverige bäst i världen på att vara tredje bäst i världen. Jag minns hur det rådde fotbollsfeber i hela landet. Alla började intressera sig för sporten.

Själv är jag kass på både namn och fotboll – men större delen av 94-truppen kan jag nog rabbla upp. Och ”När vi gräver guld i USA” ger mig mer fosterlandsgåshud än ”Du gamla, du fria” någonsin gjort.

Dessutom var fotbollsbronset bara en av många idrottsbragder det året. I ishockey vann Sverige både OS-guld och VM-silver. Pernilla Wiberg dominerade i skidbackarna och Magnus Larsson klådde Pete Sampras, dåvarande världsetta i tennis. Det kändes som att Sverige var queen of fucking everything.

Som barn var man lyckligt ovetande om (eller åtminstone lyckligt ointresserad av) det politiska läget i landet. Om den begynnande avindustrialiseringen, nedskärningspolitiken, pensionsreformen och det stundande EU-inträdet. Därför minns kanske jag och många ur min generation 1994 med oförtjänt stor glädje. Men låt oss få ha det lilla.

I skrivande stund har de flesta gruppspelsmatcher redan sänts. Av rättighetsskäl ligger de heller inte uppe på SVT Play längre än 48 timmar efter sändning. Men än finns några pärlor kvar. Kvartsfinalen Sverige-Rumänien, med det legendariska straffdramat, sänds den 2 maj. Bronsmatchen mot Bulgarien dagen efter.