Ledarkrönika: Hur kan Baudin vara stolt över ett så uselt avtal?

I en ledarkrönika i Proletären nr 13 skrev jag om att Kommunals medlemmar måste få ett rejält avtalslyft. Om det är någon gång som man kan få allmänhetens acceptans för kraven på bättre lön och arbetsförhållande är det väl nu.

Men hur blev det då med detta avtal? I en intervju efter att han skrivit på avtalet säger Kommunals ordförande Tobias Baudin:

”Det här är en seger för medlemmarna i Kommunal. Nu höjer vi statusen på några av Sveriges viktigaste och mest kvinnodominerade yrken. Avtalet är avgörande för en tryggare välfärd och ett starkare Sverige. Rekryteringsutmaningen vi står inför är ett faktum – det måste bli mer attraktivt och mer lönsamt att arbeta inom dessa viktiga yrken.”

Håller helt med om att det är avgörande för en framtida välfärd att det görs en rejäl satsning på vårdpersonalen. Men med det usla avtalet är jag förvånad att han kan vara så nöjd. De lyckades de ju inte ens komma upp till samma summa som industrin som sätter märket!

Det är inte lätt att förstå sig på alla procenttal i de olika avtalen. Men klart är att de som sliter ute på äldreboenden i hemtjänst och andra viktiga arbetsplatser får nöja sig med en pott på 520 kr per månad. Inom andra avtal, som också är dåliga, har man åtminstone en individgaranti vilket Kommunal inte har.

Baudin är stolt över att det ges 5.500 kronor i ett engångsbelopp. Detta istället för en retroaktiv lön för de månader som avtalet skulle gällt. En summa som inte kommer alla vikarier till del. Timanställda blir helt utan.

Det är naturligtvis ett välkommet tillskott för lågavlönade arbetare. Inget fel i det. Men visst hade det varit bättre med rejäla löneökningar varje månad framöver.

En anledning till att Baudin är så nöjd är att motparten SKR, Sveriges kommuner och regioner, lade ett nollbud. Nu fick man ju något. Ändå är SKR lika nöjda som Baudin. Men så är de ju partikamrater också.

SKR, som är en politikerstyrd organisation, hänvisar till det tuffa ekonomiska läget i kommuner och regioner och ville hellre ha lokal lönebildning där kommunerna själva bestämmer vilka som ska premieras. Så det är inte bara Kommunal som är boven i dramat.

Eftersom jag själv är kommunpolitiker blir jag förbannad på de politiker som missunnar personalen bättre villkor. Efter att under coronan ha sett hur personalen i vården (som inte kan arbeta hemifrån) har slitit är naturligtvis SKR:s agerande skamligt.

Politiker av olika färg har hyllat ”hjältarna i vården” med applåder. Nu fanns det ju tillfälle att tacka på riktigt. Nu kunde man höja statusen och villkoren för vårdpersonal rejält. Det är hög tid att dessa grupper lämnar låglöneträsket med timvikariat och visstidsanställningar. Samtidigt måste det bli slut på besparingarna. Istället måste det anställas fler och framförallt utbildas fler.

Jag håller med Baudin om att det måste bli mer attraktivt och mer lönsamt att arbeta inom dessa viktiga yrken. Men då är Kommunals avtal långt ifrån ett steg i rätt riktning.