Val 2018: Hur mår EU-motståndet i riksdagen?
De tidigare EU-motståndarna Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tonat ned sin EU-kritik, och lämnat Sverigedemokraterna kvar som det enda partiet som kräver ett Svexit. Hur ser EU-motståndet ut i riksdagen egentligen?
I folkomröstningen om EU-medlemskapet 1994 tillhörde både Vänsterpartiet och Miljöpartiet nej-sidan.
Idag har båda partierna tonat ner EU-kritiken och lämnat Sverigedemokraterna kvar som det enda partiet som kräver ett utträde ur EU.
Vänsterpartiet skriver visserligen i partiprogrammet att Sverige bör lämna EU. Men i Dagens Nyheters partiledarintervju förklarar Jonas Sjöstedt att partiet inte driver frågan:
– Jag har varit väldigt tydlig i den här valrörelsen om att detta inte är en fråga som vi ser framför oss under de kommande åren.
Miljöpartiet övergav utträdeskravet redan 2008 och skriver på sin webbsida att Sverige ska arbeta ”aktivt för att utveckla unionen till att bli mer transparent och demokratisk”.
Att frågan övergivits av V och MP innebär att Sverigedemokraterna kunnat profilera sig som det enda partiet som kräver ett svenskt utträde ur EU. Men inte heller Sverigedemokraterna har varit konsekventa i sitt EU-motstånd.
Inför senaste EU-parlamentsvalet 2014 antog Sverigedemokraterna ett program som fokuserade på att ”omförhandla det svenska EU-medlemskapet”. Dessutom är partiet för att Sverige ska vara medlemmar i EU:s inre marknad, EES, som med sin fria rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer är själva grundbulten i storkapitalets EU.
Carl Schlyter, riksdagsledamot för Miljöpartiet och tidigare EU-parlamentariker, tillhör den krympande skaran EU-motståndare i riksdagen. Han säger till Proletären att EU-kritiken i hans eget parti tonades ner kraftigt efter att partiet övergav utträdeskravet.
– När Miljöpartiet bytte politik 2006 sa alla som ville släppa utträdeskravet att vi skulle fortsätta att granska EU kritiskt. I upprinnelsen till klimatmötet i Köpenhamn såg man sedan möjligheter att utnyttja EU i klimatarbetet. Men det blev ett misslyckande, säger Carl Schlyter som menar att utvecklingen hänger ihop med att Miljöpartiet blivit mindre systemkritiskt.
– Eftersom Miljöpartiet tonat ner systemkritiken så försvann plötsligt nästan all kritik mot EU. Man fokuserade enbart på vad man kunde göra inom ramen för systemet.
”Eftersom Miljöpartiet tonat ner systemkritiken så försvann plötsligt nästan all kritik mot EU.”
Carl Schlyter menar att det visserligen finns EU-direktiv som gjort nytta för miljön men att EU:s ekonomiska system utgör ett hot mot miljön och innebär en orättvis fördelning av resurserna.
– EU har nu bankregler som ökar klyftorna och en tillväxtpolitik som ökar utsläppen. Man lagar små hål i ett läckande såll.
Att lämna EU men stanna kvar i EU:s inre marknad är inte heller någon lösning.
– EU:s inre marknad bygger på principen som säger att för att ställa miljökrav måste du bevisa att de är nödvändiga och inte i onödan inkräktar på marknaden.
Vad innebär det att Miljöpartiet och Vänsterpartiet fjärmat sig från kravet att Sverige ska lämna EU och tonat ner EU-kritiken?
– Det betyder att systemkritiken i samhället minskar vilket gör att man kan börja bråka om hur folk ser ut, om man är invandrare eller inte, och andra frågor som bara är sidoeffekter av ett misslyckat ekonomiskt system.
Carl Schlyter menar att detta ytterligare spär på bilden av SD som det enda systemkritiska partiet.
– Det är ytterligare en fråga där de ensamma står för en slags systemkritik, även om deras kritik återigen bara är en symptomkritik.
Finns det någon möjlighet att återuppliva en EU-kritik från vänster i riksdagen idag?
– Det var ju det som både Vänsterpartiet och Miljöpartiet sa sig vilja när de slutade fokusera på utträdeskravet, men istället blev det så att mycket av kritiken försvann helt och hållet. Det är svårt att hålla balansen att vara systemkritisk och samtidigt jobba inom systemet, säger Carl Schlyter som ändå inte ser ett Svexit som aktuellt, åtminstone inte i dagsläget.
– Jag vill först se hur det går för britterna.