Kommentar: I Syrien hyllade han bin Ladin – i svenska medier är han ”sjungande målvakten”

Kriget i Syrien har pågått i över åtta år. Under kriget har svenska medier mestadels gett en förvrängd och partisk bild av konflikten. Det är i huvudsak ”oppositionens” eller ”rebellernas” påståenden som okritiskt spridits vidare.

Under årens lopp har det avslöjats att mycket av det som rapporterats har varit halvsanningar eller rena lögner. Ändå fortsätter västvärldens journalistkår att försvara öppet demokratiföraktande och våldsbejakande extremister.

Den gångna helgen var det dags igen, när medier i Sverige och övriga västvärlden publicerade förskönande minnesartiklar om en känd syrisk terrorist.

Abdel Baset Sarout var en 27-årig före detta målvakt i det syriska fotbollslandslaget som 2011 anslöt sig till den så kallade syriska revolutionen. Under lördagen kom beskedet att han hade dött på ett sjukhus i Turkiet. Han avled av skador han fått under strider mot den syriska armén i Idlibprovinsen i nordvästra Syrien.

I Sveriges Radio talar Cecilia Uddén om Sarout som ”en av den syriska oppositionens affischnamn”. Han beskrivs som en före detta fotbollsspelare och sångare från staden Homs som efter en tid av fredliga protester anslöt sig till ”den väpnade oppositionen”.

I rapporteringen om hans död återges en förskönad bild av vem Abdel Baset Sarout var.

Dagens Nyheters Erik Ohlsson skriver att Sarout gjort sig känd för att leda sånger och talkörer under de fredliga demonstrationerna. Ohlsson medger att Sarout så småningom blev islamist, men citerar ”Syrienexperten” Charles Lister som menar att den sjungande målvakten hade både goda och dåliga sidor – precis som den syriska revolutionen.

I artiklar från nyhetsbyrån AP och andra internationella medier kallas han för ”frihetens väktare”, ”motståndshjälte” och ”en ikon i kampen mot president Assads regim”.

Det är knappast någon överdrift att beskriva ovanstående som ett journalistiskt magplask.

För det första är det väl belagt från olika källor att det syriska upproret från första stund var våldsamt. Jag har själv intervjuat syrier från Homs och andra städer som redan våren 2011 bevittnade blodiga attacker från den påstått fredliga oppositionen.

För det andra var Sarout inte den sympatiske frihetshjälte som han framställs som. De senaste dagarna har många syrier spridit videoklipp som visar den sjungande målvaktens verkliga ansikte.

Ett klipp från mars 2012 visar Sarout som talskörsledare. Då pågick hårda strider i Homs mellan den syriska armén och grupper inom Fria syriska armén. ”Vi är alla jihadister”, utropar Sarout inför demonstranterna. Han följer upp med slagord om att utrota alawiterna, den etnisk-religiösa minoritet som president Bashar al-Assad tillhör.

Ett klipp innehåller en intervju från 2014 gjord kort innan Sarout och hans vapenbröder bussades ut från Homs. I intervjun deklarerar han sin vilja att kämpa sida vid sida med terrorgrupperna Islamiska staten och Jabhat al-Nusra, och han säger att ”de har samma mål som oss”. I videon framförs nya hot mot alawiterna och de kristna.

I ett annat klipp syns en grupp män, bland dem Sarout, sjunga en hyllningssång till al-Qaidagrundaren Usama bin Ladin. En av textraderna lyder: ”Vi förstörde Amerika med ett civilt flygplan. World Trade Center förvandlades till en grushög.”

Varför Cecilia Uddén, Erik Ohlsson och övriga Syrienskribenter väljer att mörka den här delen av den sjungande fotbollsmålvaktens meritlista vet jag inte. 

En förklaring kan vara att de hatiska utfallen mot minoriteter och hyllandet av terrorismen inte passar in i den officiella bilden av påstått moderata frihetskämpar. Att erkänna att ”oppositionens affischnamn” uttryckt sådana åsikter vore nästan som att erkänna att ”oppositionen” består av sekteristiska terrorister.

Och det vore nästan som att erkänna att det är bin Ladins anhängare i Syrien som västvärlden försett med vapen och pengar.

Bättre då att fortsätta blunda, såsom man gjort i åtta års tid.