Inspirerande barbaruppror

I september år 9 efter Kristi födelse stod ett slag i Teutoburgerskogen, i nuvarande västra Tyskland, som kom att förändra historien. Tre romerska legioner och närmare 20.000 soldater nedgjordes av tiotusentals germanska krigare. Därmed hindrades Roms expansion norrut och det romerska rikets yttersta gräns förblev vid floden Rhen, än idag gränsen mellan latinska och germanska språk, mellan vindrickare och öldrickare.

Om detta historiska slag handlar den nysläppta serien Netflixserien Barbarer. 

Jag blev, milt uttryckt, exalterad när jag fick se trailern. Inte nog med att ett av historiens mest dramatiska slag för första gången (?) nu finns filmatiserat, germanerna i serien pratar tyska och romarna latin! Det är skönt att inte alla historiska händelser på film utspelar sig på engelska.

Mitt intresse för detta, trots sin betydelse inte jättekända slag, grundar sig dels i en pojkaktig fascination för historiska krig och för historia i allmänhet, men också i dess symbolik. Dåtidens supermakt, Rom, som också representerade dåtidens klassamhälle, slavsamhället, besegrades av militärt, tekniskt och ekonomiskt underlägsna barbarer. En klassisk underdog-historia om förtryckta mot förtryckare.

Dåtidens Germanium (som var romarnas namn på området) bestod av många folkstammar – som ofta låg i krig mot varandra – uppdelade på tusentals småbyar och klaner. Deras samhälle var klasslöst (det som Engels skulle ha kallat urkommunism), vilket inte ska förväxlas med att det skulle vara fritt från hierarkier. Där fanns hövdingar såväl som personer av lägre rang.

Serien är en påminnelse om att en överlägsen fiende kan besegras – om vi bara lyckas ena oss.

Det romerska samhället var däremot ett strikt klassamhälle, ett slavsamhälle. Här fanns en liten rik elit av slavägare. Samhället byggdes upp av tusentals slavars arbete. Många av slavarna var barbarer, inte sällan germaner.

Rom var beroende av ständig expansion för att kunna erövra fler slavar och få in mer rikedomar. Därför försökte de lägga under sig de germanska områdena.

I seriens sex avsnitt får vi följa historien om hur Arminius enar de germanska stammarna och till sist möter romarna i slaget vid Teutoburgerskogen. En händelseutveckling som i verkligheten pågick i flera år är kraftigt komprimerad. Samtidigt har seriens skapare kryddat historien med lite familjeintriger och relationsdraman – och möjligen tagit sig lite väl stor frihet. Det märks att Game of Thrones satt sitt avtryck.

Men ska en bra historia berättas på film, får den historiska korrektheten kanske kliva åt sidan. Och det är svårt att inte svepas med när det sista slaget väl står, det får jag medge.

Trots att det gått 2.000 år är det inte heller svårt att dra paralleller till nutiden. Vi lever fortfarande i ett klassamhälle, med en ledande supermakt som ständigt försöker expandera, ekonomiskt och militärt. Fienden tycks övermäktig och vi ”barbarer” är hopplöst splittrade.

Serien Barbarer är en påminnelse om att en överlägsen fiende kan besegras – om vi bara lyckas ena oss.