Tvingades jobba trots sjukdom: ”Jag känner mig helt utlämnad”

Regeringen anser att antalet sjukskrivna är för många. Det har man nu beslutat sig för att ändra på. Målet är att antalet ska sjunka från 10,2 dagar till 9,0 till december 2020. Genom att fler än någonsin nu får avslag på sina ansökningar sjunker antalet snabbt, till regeringens glädje. Trots att läkaren bedömer att personen inte är arbetsför menar Försäkringskassan tvärtom.

– Vi försöker hitta en fallgrop. Hur skulle denna person kunna jobba? Vi nekar många som egentligen inte kan arbeta. Ibland om jag inte gett avslag så utreds det av en annan handläggare som är hårdare och då ger avslag. Det kollas hela tiden upp att vi ligger på ett visst antal avslag. Det handlar om att staten ska komma undan billigare. Ingen bryr sig om de sjuka. Man vill tvinga tillbaka dem i arbete fast att det är omöjligt. Avslag är bäst, oavsett hur det ser ut, säger en handläggare på Försäkringskassan som vill vara anonym.

En av dem som fått avslag är Kramforsbon Tuva Skogsmo. I januari 2017 blev hon nekad ersättning av Försäkringskassan.

– Jag har överlevt så här länge, men nu är det som att jag inte orkar kämpa längre.

Det var under år 2016 som Tuva Skogsmo åkte in akut till Umeå universitetsjukhus där hon fick reda på att hon hade en ovanlig och svårupptäckt hjärntumör. Hur länge hon gått med den vet hon inte.

– I flera år har jag ljugit och kommit med undanflykter gentemot min omgivning för att jag mått så dåligt. Det enda jag kunnat göra är att ligga och sova. Jag har fattat att det varit något fel, men inte vetat vad och det har varit svårt att få hjälp.

Sedan dess har behandlingen skötts av Västerbotten läns landsting trots att hon egentligen tillhör Västernorrland läns. Tuva Skogsmo, som då var studerande, blev senare under året sjukskriven och fick genomgå en operation. Sedan följde strålbehandling. Idag är tumören borta, men vägen till att bli helt återställd är lång – trots detta nekades Tuva Skogsmo fortsatt sjukpenning i januari 2017.

– Bara Västernorrlands län landsting kan sjukriva mig, men behandlingen sköts av ett annat landsting. Umeå har skickat remisser till Sundsvalls sjukhus som inte svarat. Jag sitter mellan två sjukhus som inte kan samarbeta. Istället för att vila och bli frisk får jag jaga myndigheter och läkare. Jag har bytt handläggare på Försäkringskassan flera gånger. Två gånger har jag överklagat deras beslut till patientnämnden, men det hjälper inte. Jag känner mig helt utlämnad, berättar Tuva Skogsmo och nämner att hon heller inte fått någon rehabilitering för att bli frisk utan har fått läka sig själv.

I juni 2017 klarade sig inte Tuva Skogsmo längre utan en inkomst och var tvungen att börja arbeta. Detta trots att hennes läkare, som har skickat brev direkt till Försäkringskassan, anser att hon för sjuk för att både studera och arbeta.

– Jag fick en heltidstjänst på biblioteket här, men efter andra månden kom jag inte upp ur sängen längre. Jag kunde inte prata, röra mig och orkade inte gå på läkarbesök. Nu arbetar jag halvtid, men är ofta sjukskriven. 

– Min ämnesomsättning är fortfarande låg. Talet som jag tidigare tappat är inte helt tillbaka och jag glömmer ofta ord. Nerverna är skadade så jag skakar. Jag har balansrubbningar. Mitt minne är i princip borta. Jag kan inte läsa längre. Så i lånedisken när någon frågar mig om ett boktips drar jag bara till med något. Jag minns tre titlar, de växlar jag mellan. Allt handlar om att klara dagen för att sen gå hem och lägga mig. Jag arbetar för att överleva. Livet är inget annat.