Kollektivavtal nära för Foodorabud – men villkoren fortfarande tuffa

Francisco Beltran cyklar med mat för Foodora i Stockholm. Han har tillsvidareanställning och är medlem i Transportarbetarförbundet. I slutet av januari var de nära att teckna kollektivatal med Foodora, men företaget vill inte inkludera bilbuden. 

– Jag rekommenderar alla som börjar på Foodora att söka andra jobb under tiden, säger Francisco Beltran till Proletären. 

Tillsvidareanställning tillhör inte vanligheterna bland de anställda på budfirman. De skriver kontrakt på tre månader i taget. Det är svårt att få fulltidsveckor eftersom de bara schemaläggs ungefär tio timmar i veckan.

För ungefär hälften av de anställda gör det kanske inte så mycket, de är studenter och har Foodorajobbet som ett extraarbete. Det är så Foodora själva vill beskriva arbetet, som ett ”gig” – ett sätt att tjäna lite extra pengar. 

Men det finns andra som inte har något val. De måste ta de arbeten som erbjuds. Den resterande hälften av de buden förlitar sig på lönen från Foodora för sitt uppehälle.

– Majoriten av dem har inget val, säger Francisco Beltran. För de pratar inte svenska och kan inte få andra jobb. 

Det är svårt att få till en fulltidsvecka. De försöker ta extrapass om något annat bud vill bli av med ett arbetspass eller ökat behov uppstår. Många kombinerar det med andra ”gigjobb”. De laddar elsparkcyklar och kör über, till exempel. 

Cykelbuden och mopedbuden får samma lön. 20 kronor per leverans. Och en timlön på 70 kronor på vardagar och 90 kronor på helger. Det brukar bli ungefär 130 kronor i timmen på vardagar och 150 på helgen.

Cykel och mobiltelefon för att ta beställningar får de anställda stå för själva. De får vinterkläder och regnkläder och efter att ett cykelbud i Uppsala tog kampen får de vinterdäck till cyklarna.

Vinterdäcken beställer Foodora – om du ber om det – från Tyskland så det tar flera veckor att få dem. Någon hjälp med monteringen får du inte. Det leder till att flera bud kör utan vinterdäck på halt underlag i veckor. 

På Foodoraspråk kallas buden för Riders. De delas upp under en Riders Captain, en sorts mellanchef. I Francisco Beltrans Rider-grupp är det många som rapporterat om olyckor, framförallt på vintern. Foodora betalar ingen ersättning för skador på fordonen eller annan arbetsutrustning. 

30-40 procent av buden kör bil och de har sämre lön. Noll kronor i fast timlön och 40 kronor per beställning. 5 kronor i ersättning per kilometer – men bara från restaurang till kund, inte från platsen budet befanns sig på före beställningen och inte tillbaka från kunden. Föraren står för bilen och alla kostnader det innebär. 

Francisco Beltran är en av dem som började på Foodora som student. Han har varit kvar i tre år, avancerade till Rider Captain och jobbade administrativt mot Riders i hela landet. Han berättar hur han försökte förbättra företaget inifrån. 

– Jag försökte prata om att det skulle vara längre kontrakt och att de åtminstone kunde säga till ett tag innan om de inte tänkte förlänga en Riders kontrakt. 

Francisco Beltran och nio andra Rider Captains formulerade sin kritik i ett mejl till företagets chef. Men chefen brydde sig inte om att svara. Då slutade han som Rider Captain, blev Rider igen och gick med i facket.

Han förstod att de behövde kollektivavtal, började sprida information om facket och ordnade onlinekurser.

Sedan i höstas har antalet Foodorabud i Stockholm som är medlemmar i facket ökat fyrfaldigt. I hela Sverige är de nu tre gånger så många. Och de börjar få en bra organisation, tycker Francisco Beltran. Sedan i november har de fått hjälp av de organiserade cykelbuden i Norge som Proletären tidigare skrivit om.

– Det kommer inte bli någon ny stor grej med ett kollektivavtal. Foodora blir ansvariga gentemot facket och det blir lättare att se till att de följer Lagen om anställningsskydd. Vi hade också fått kompensation för slitage på cykeln och andra verktyg och bättre pension.