Kommentar: Kvinnorna drabbas hårdast i det djupt ojämlika Chile

Chile år 2021 ses av omvärlden som ett modernt och demokratiskt land, med en stabil ekonomi och goda möjligheter för dess invånare, oavsett könstillhörighet.

Sanningen kunde inte vara mer väsensskild, bara man lyfter undan ridån en aning kommer hela den mörka verkligheten fram.

Chile är ett modernt och välmående land endast för de som har råd att hävda sina rättigheter, och de är inte många. Då 10 procent av befolkningen disponerar över 90 procent av tillgångarna förblir landet ett löfte som för 90 procent av dess befolkning aldrig kommer att infrias.

De mest drabbade av de sociala, ekonomiska och juridiska orättvisorna är urbefolkningarna, okvalificerade arbetare, och framför allt kvinnorna. Kvinnor drabbas praktiskt taget oavsett vilken samhällsklass de tillhör. Kanske de enda områdena där ett visst mått av klassjämlikhet råder är vad gäller diskrimineringen av kvinnan och kvinnovåldet.

Kvinnor i Chile är utsatta för hela våldsspektrat, sexuella trakasserier, våldtäkter, misshandel, mordförsök och mord. Mellan 2010 och 2020 mördades 633 kvinnor, det vill säga ett medeltal av 63 kvinnor om året miste livet, och ett medeltal av 104 mordförsök begicks.

Det sexuella våldet, det vill säga fullbordade våldtäkter 2010 till 2019 var 126.815, ett årsmedeltal av 12.682 våldtäkter per år. Åldrarna varierar från  under 14 år till över 65 år.

Under 2020 införde den chilenska regeringen genom ministeriet för kvinnor och jämställdhet en direkt telefontjänst (Fono de Orientación 1455), i syfte att leverera rådgivning till kvinnor som upplever våld i hemmet och även vill göra en anmälan till polisen. Det har tyvärr visat sig att denna åtgärd inte samordnats med polisen och i de flesta fall leder inte ett telefonsamtal till specifika åtgärder för att skydda kvinnornas liv.

Tjänsten lades ut till privata företag och tilldelades callcentret Holdtech S.A., ett företag som inte är specialiserat på våld mot kvinnor, och därför saknar kunskap om problematiken. Det bör noteras att inget av de företag som lämnade in anbud hade det.

Det enda fungerande skyddsnätet som verkligen erbjuder stöd och skydd, består av oavlönade ideella feministiska organisationer samt enskilda volontärer.

Kvinnornas politiska roll har, genom Chiles 210-åriga existens som nation, bidragit till att stå emot tyranni och att forma samhällsförändringar. Under de senaste åren har den feministiska rörelsen vuxit exponentiellt. Massfeministiska protester med krav på aborträtt och jämställdhet har lockat upp till två miljoner demonstranter.

Abortförespråkare i Chile har fått nytt hopp av den senaste legaliseringen av abort i grannlandet Argentina och lägger för närvarande fram ett lagförslag om avkriminalisering av abort. Men med en pro life-regering och en senat ärvd från Pinochet-regimen (1973-90) kommer alla ändringar av den befintliga lagen att bli svårvunna.

Chile har en av världens mest drakoniska abortlagar. Diktatorn Augusto Pinochets sista handling innan han lämnade sin post var att helt förbjuda abort och göra det till ett straffbart brott. Det var inte förrän 2017 som president Michelle Bachelets administration kunde ändra lagen för att tillåta abort i extrema fall.

Men kvinnors reproduktiva rättigheter har återigen angripits av den högerextrema presidenten Sebastian Piñeras kabinett. Under 2019 införde Piñera en ändring som gör det möjligt för (privata) sjukhus och sjukvårdspersonal att invända mot en abort med hänvisning till religiös övertygelse.

För närvarande finns det tre skäl för vilka en kvinna kan få abort: om det finns risk för moderns liv, om fostret inte kan överleva, eller om graviditeten är en följd av våldtäkt och högst 12 graviditetsveckor har gått (14 veckor för en flicka under 14 år). Ändå kan detta fortfarande ifrågasättas av medicinska institutioner eller enskilda läkare av religiösa skäl.

Chiles grundlag härstammar från diktaturens tid. Pinochets grundlag har varit bindande, inte bara genom att upprätthålla en nyliberal ideologi som kännetecknas av förlusten av en nationalstats beslutsförmåga, utan också genom stränga lagar som begränsar kvinnors reproduktiva rättigheter. Trots en stor förändring i samhällets attityder, vilket framgår av ett växande folkligt stöd för Chiles växande feministiska rörelse, kan chilenska kvinnor för närvarande få upp till fem års fängelse för att ha avbrutit ett havandeskap.

För närvarande utarbetas ett lagförslag om tillgång till säker och fri abort. En koalition av sociala grupper och organisationer arbetar med partiöverskridande vänsterledamöter för att lägga fram lagförslaget i parlamentet.  Även om det nya lagförslaget är ett steg i rätt riktning är det begränsat till avkriminalisering av abort.

Det största hindret för att utöka kvinnors rättigheter kommer dock från president Sebastian Piñera själv. Miljardären chockade världen 2013 när han berömde som ”modig och mogen” ett 11-årigt våldtäktsoffer som blivit gravid och sa att hon var glad över att få barnet.

Chile behöver omfattande reformer på alla plan, för att lyckas uppnå den bild som omvärlden tror sig ha sett. De sociala, ekonomiska och juridiska orättvisorna måste få ett slut.

Och för att verkligen bygga upp ett land som är till för alla medborgare måste kvinnorna uppnå jämlikhet på alla plan, så de kan bidra till att leda arbetet mot ett demokratiskt samhälle, där demokratin är verklighet och inte en lögn från de styrande.