Lägger sig utan strid

Svenska fackföreningar har hamnat i fokus i och med konflikten i Göteborgs hamnar. Konflikten i sig har det skrivits mycket om i allehanda media, så det tänkte jag inte upprepa ännu en gång. Läsare av denna tidning är mer än väl informerade om vad som händer och sker i hamnarna.

Jag tänkte snarare uppmärksamma det Hamnarbetarförbundet åstadkommit i kölvattnet av konflikten. Hur en fackförening, som fungerar som en fackförening är tänkt att fungera, har synliggjort hur långt det är mellan medlemmar och ledning i de stora LO-förbunden. De har även på ett påtagligt sätt ryck ner brallorna på sosseriet, som nu har blivit tvungna att öppet visa vems sida de egentligen står på.

Detta har rört till det en smula för LO-förbunden som dels kämpar mot medlemstapp, dels svurit evig trohet till socialdemokratin, som nu öppet visar att de inte står på arbetarnas sida. Inte helt lätt för våra förtroendevalda att veta vilket ben de ska stå på alla gånger. Det kommer säkerligen att tillsättas utredningar på förbunden, med uppgift att komma fram till att det är medias fel, skräpkulturens fel, internets fel, bögarnas fel att det ser ut som det gör.

Kort sagt så är det allas fel, utom just sossarnas och LO-topparnas, att medlemmar flyr. Och att då Hamnarbetarförbundet visar upp en fackförening, med lojala och delaktiga medlemmar, blir det extra svårt att motivera den tröga demokratin som råder inom LO-förbunden.

När Ylva Johansson gjorde sitt olyckssaliga uttalande om att det behövs en inskränkning av strejkrätten var det föga förvånande bara mitt eget förbund, IF Metall, som ställde sig bakom en sådan åtgärd.

Visserligen vacklade även Handels i början, men till slut ställde sig även de på nejsidan. Att just IF Metall ställer sig bakom beror säker inte enbart på lojalitet med sin gamla ordförande, som nu gått och blivit stadsminister gubevars. Nej, det här är bara ännu ett steg i en riktning som IF Metall rört sig i under en längre tid.

Vårt förbund har lång tradition av att lägga sig utan strid när kapitalet ständigt vill ha mer. Vi har otaliga gånger fått bankat in i skallen att återhållsamhet är en dygd och att företagens konkurrenskraft är viktigare än våra arbetsvillkor.

Så nej, jag är inte det minsta förvånad över att IF Metall ställer sig bakom en inskränkning av strejkrätten. Och jag är inte heller det minsta förvånad över att ledningen gör det ställningstagandet utan att fråga vad medlemmarna tycker.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen nu. Om förslaget om inskränkt strejkrätt verkligen kommer att läggas fram av regeringen eller om de tvingas backa. Om LO-förbunden envist kommer fortsätta att vara knutna till ett socialdemokratiskt parti, som får allt mindre stöd av medlemmarna och därmed riskera att fortsätta att tappa medlemmar.

Jag tänkte avslutningsvis uppmana alla förtroendevalda på arbetsplatser runt om i landet att titta litegrann på hur Hamnarbetarförbundet jobbar. Jag tror att det är där nyckeln finns för hur fackligt arbete bör bedrivas, för att engagera medlemmar och för att vara en kraft att räkna med.

Och är det något som bör ändras på, så inte fan är det strejkrätten. Det som behöver ändras är reglerna om vilket förbund som ska ha rätt att teckna avtal med arbetsgivaren. Så länge ett förbund utan egentlig representation på arbetsplatsen ska vara den ena avtalstecknande parten, då är demokrati bara en mossig fras utan betydelse.

Foto: Olle Asp