Liberalism + sexövergrepp = sant?

Den centerpartistiske kommunpolitikern Christer Yrjas i Tomelilla tvingas avgå efter att det avslöjats att hans sambo är dömd pedofil. Detta bara några veckor efter avslöjandet om att Fredrick Federley, EU-parlamentariker och en av Centerpartiets mest framträdande politiker, levt tillsammans med en pedofil dömd för grova våldtäkter på barn.

Varken Federley eller Yrjas är själva misstänka för några brott men i bägge fallen har det gått att ana ett försvar av, eller åtminstone en acceptans för, grova övergrepp.

Sexförbrytare och våldtäktsmän finns i alla delar av samhället och kan ha alla möjliga politiska uppfattningar. Ändå har liberaler länge utmärkt sig för att i olika sammanhang försvara sexuella övergrepp.

I ett inlägg i riksdagen 2008 frågade sig dåvarande jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) var gränsen går för vad som är lagligt att göra med djur. ”Ska det vara tillåtet att smeka en tik på spenarna av kärlek?”, frågade sig Erlandsson – som senare sade sig ha blivit missförstådd – inför en chockad riksdag.

Centerpartiets ungdomsförbund (Cuf) ville 2019 avskaffa ”byxmyndighetsåldern” på 15 år, en lag som ska skydda barn från sexuella övergrepp. Liberala ungdomsförbundet (Luf) röstade 2015 för att avskaffa förbudet mot tidelag (sex med djur).

2016 ville Luf Stockholm att nekrofili (sex med lik) och incest mellan syskon över 15 skulle legaliseras, eftersom förbudet ”moraliserade över val av sexpartner”. Både Moderata ungdomsförbundet (Muf) och Luf verkar för avkriminalisering av sexköp.

Även RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, har antagit en sådan liberal linje och ska verka för att det ska vara lagligt att köpa sex ”under ordnade former”. En liknande uppfattning finns inom delar av den liberala vänstern, där argumentet ofta är att sexköpslagen är ”moraliserande” och att ”sexarbete” ska ses som vilket arbete som helst.

Gemensamt har dessa att de vill legalisera sådant som de flesta ser som både omoraliskt och som övergrepp. Moral och etik ska inte stå i vägen för ”frihet” och för varje individs rätt att få göra vad den vill på en fri marknad. En slags laissez-faire-syn för moralen.

”Utan att skada någon annan”, brukar liberaler påpeka – men så fort denna frivillighet består av en affärsrelation, till exempel ett sexköp, anses övergrepp okej.

Marx och Engels beskrev hur borgarklassen bryter ned det gamla samhällets moral, utan att lämna ”något annat band mellan människa och människa än det nakna intresset, det känslolösa ’kontant betalning’.”

I detta nedbrytande finns också mycket positivt, som att vi åtminstone till delar förpassat de patriarkala släkt- och familjesystemen och dess unkna kvinnosyn till historiens soptipp. Men den liberala kapitalismens alternativ, den ”kontanta betalningen” och individens ohejdade frihet, garanterar varken kvinnor eller barn frihet från övergrepp.

Mot både konservativas patriarkala moralism och liberalers dekadenta antimoralism borde en radikal arbetarrörelse verka för en egen moral som försvarar människors rätt till sin sexualitet och frihet – men som säger nej till den liberala övergreppskultur som C-politiker uppenbarligen dras till.