Linnea Claeson och spetsade sanningar

Det stormar kring Linnéa Claeson, efter att podden Haveristerna granskat hennes förehavanden. Influencern, krönikören och den före detta handbollsspelaren påstås ha tänjt på sanningen, överdrivit händelser, plagierat och hittat på. Vad som är sant eller ej är viktigt att ta reda på. Jag hade personligen inte blivit helt förvånad om det visar sig att hennes sanningar varit lite spetsade. Jag får dåliga vibbar när det kommer till personer som Claeson.

Missförstå mig rätt, att belysa och dela med sig av trakasserier är en bra grej. Det hjälper andra utsatta, man fattar att man inte är ensam. Man belyser ett samhällsproblem, bra. Det är när man gör business av sin utsatthet och aktivism, och blir en makthavare som inte får granskas, som jag börjar ana onåd.    

Problem uppstår ju när en rörelse blir synonym med en person och vice versa. När det blir fokus på personen och inte rörelsen. Kritiserar man personen så kritiserar man hela rörelsen. Någon slags immunitet mot granskning av personen utfärdas och det är fritt fram att eventuellt hitta på små lögner. Det är ju för rörelsens bästa. Men vad händer om saker visar sig vara osanna eller överdrivna? Då misstänkliggörs inte bara personen utan hela rörelsen.

Vad händer när en person som Linnéa Claeson misstänks ha överdrivit och hittat på vissa händelser som hon skildrat i sociala medier och på föreläsningar? Det stjäl trovärdighet från andra utsatta. Trakasserier och övergrepp måste lyftas fram i ljuset men måste för allas skull vara sanningsenliga.

Att bara ljuga litegrann hävdas vara okej för att man också gjort något gott, för en god sak. Jag köper inte det. Behöver man verkligen ljuga eller fabricera händelser om mäns övertramp och övergrepp för att visa på hur allvarligt det är? Nej, det behöver man inte för verkligheten räcker och blir över tyvärr. Att överdriva verkligheten leder bara till större misstänksamhet mot kvinnor som går ut och berättar om övergrepp och det vore ett steg i helt fel riktning.

Kända ansikten inom den individualistiska och elitistiska rörelse som är modern svensk mediafeminism hävdar att man inte får granska Claeson. Ursäkta, va? Man får inte granska någon som föreläser på bland annat skolor, för kommunanställda och försvarsmakten, för stora summor skattepengar? För att granska henne skulle vara en antifeministisk handling? Det är nog bland det dummaste jag hört.

Skulle vår påstått jämställda samhälle rasa för att en person som hittills inte blivit ifrågasatt i media nu får kritiska frågor? Nej jag skulle inte tro det. Däremot så tror jag att det får negativa konsekvenser för det fortsatta arbetet för jämställdhet om det visar sig att en av Sveriges mest kända feminister vittnar om sexuella trakasserier som kanske inte har ägt rum.